Söndag
Vilka maratoninlägg jag skriver, gudars. Det är knappt jag själv orkar läsa dem. Jag har en idé som jag funderar på att infria. Humdidum. Läggdags!
Är det någons blogg jag inte tänker läsa så är det Marie Serneholts.
Hajhöpp! Jag har varit i Västerås, sen Göteborg. Nu hemma. Till Västerås åkte jag tåg, jag åkte för att träffa DjB. Han borde känna sig lyckligt lottad. För jag tog med mig sylt. På tåget till Alvesta satt två damer och samtalade. Vad de egentligen pratade om uppfattade jag inte, för jag lyssnade inte. Men jag kunde inte undgå att lägga märke till att den ena av dem sa 'såhärra' flera gånger i varje mening. Eftersom jag inte hade så mycket annat att fundera över funderade jag över varför hon valt att prata så. Man låter ju inte så smart, även om man kanske inte är dummare än någon annan. Det fyller inte ut något syfte, särskilt inte att säga det minst två gånger i varje mening. Man kan inte undgå att undra lite, varför pratar hon så? Är hon osäker? Märker hon inte det? Är man cool om man pratar så? Jag menar, sånt där kan ju inte jag förstå. Jag är ju nörd. Skriver med stor bokstav och punkt och skrattar åt felstavningar. När de gick förbi mig såg jag att de faktiskt verkade bra mycket coolare än mig. De hade sådana där 60-talsglasögon och slarvig hårknopp på huvudet. Fräsiga tjejer med andra ord. Men varför i hela världen nedvärdera sig själva genom att låta som ett pucko, nej säg det förstår jag inte. Att koka sylt däremot, det förstår jag.
Jag och brodern var i Ullared på vägen hem från Göteborg, jättemycket folk. Jag var där en gång när jag jobbade i Ringhals och då var det knappt folk alls. Så det var en upplevelse. När jag letade parkering, i MINST en halvtimme, råkade jag köra in i bilen framför mig. Ja, de kunde gott ha det för de hade vräkt sig fram på ett rätt osmakligt sätt precis innan. Jag tittade åt sidan för att leta parkering och Duns sa det. Hopp, sa grodan sa jag. De gick ut ur bilen och såg sura ut, jag gick också ut ur bilen och bad om ursäkt och frågade om det blev något märke. Naturligtvis inte eftersom jag körde i cirka en kilometer i timmen. Det lustiga var att de inte svarade, de grymtade bara när de såg att det inte blivit något och satte sig i bilen igen. Märkliga människor. Till råga på allt var deras bil minst tjugo år gammal och skruttig. Så det hade ju varit värre för mig i min fina bil. I MIN fiiiiiina bil : )
Jag är sjuk i feber. Emma har smittat mig med svininfluensan tror jag. Fast jag har bara feber, jag är inte alls pruttig eller kräkig. Det brukar mor säga. -Är du litte kräki? säger hon med hela sin moderliga instinkt. Jag undrar om man själv kommer att bli lika bra på sjukdomar när man blir mamma. För hon är skitbra på det. Men det kanske man blir med fem barn. Om jag bara skaffar till exempel två så kommer jag bara ha 40 procent av hennes kunskaper. Det är ju inte så imponerande. Fast sen har vi också varit öronbarn och allergibarn och intoleransbarn och atopisk hud-barn så då kanske det vore dåligt att inte vara bra på sånt där.
Om jag äter lite activia mår jag nog bättre.
I hopp om bättre tider / Rudan
Jag och brodern var i Ullared på vägen hem från Göteborg, jättemycket folk. Jag var där en gång när jag jobbade i Ringhals och då var det knappt folk alls. Så det var en upplevelse. När jag letade parkering, i MINST en halvtimme, råkade jag köra in i bilen framför mig. Ja, de kunde gott ha det för de hade vräkt sig fram på ett rätt osmakligt sätt precis innan. Jag tittade åt sidan för att leta parkering och Duns sa det. Hopp, sa grodan sa jag. De gick ut ur bilen och såg sura ut, jag gick också ut ur bilen och bad om ursäkt och frågade om det blev något märke. Naturligtvis inte eftersom jag körde i cirka en kilometer i timmen. Det lustiga var att de inte svarade, de grymtade bara när de såg att det inte blivit något och satte sig i bilen igen. Märkliga människor. Till råga på allt var deras bil minst tjugo år gammal och skruttig. Så det hade ju varit värre för mig i min fina bil. I MIN fiiiiiina bil : )
Jag är sjuk i feber. Emma har smittat mig med svininfluensan tror jag. Fast jag har bara feber, jag är inte alls pruttig eller kräkig. Det brukar mor säga. -Är du litte kräki? säger hon med hela sin moderliga instinkt. Jag undrar om man själv kommer att bli lika bra på sjukdomar när man blir mamma. För hon är skitbra på det. Men det kanske man blir med fem barn. Om jag bara skaffar till exempel två så kommer jag bara ha 40 procent av hennes kunskaper. Det är ju inte så imponerande. Fast sen har vi också varit öronbarn och allergibarn och intoleransbarn och atopisk hud-barn så då kanske det vore dåligt att inte vara bra på sånt där.
Om jag äter lite activia mår jag nog bättre.
I hopp om bättre tider / Rudan
