Städar lide.

Idag känner jag mig nästan nödsakad att skriva något. Dels för att det var längesen sist och dels för att jag hade så roligt i fredags att jag faktiskt har lite inspiration.

Jessica fyllde 22 och hon och Henrik har varit tillsammans i 5,5 år så en fest var ju alldeles på sin plats. En LOKAL-fest! Den bästa typen av fest tror jag. Det var så roligt så. Det var bara synd om Emma som körde. Ellen och Martin som körde var det däremot inte synd om. Bara mig och Barry som fick gå. Haha! Men vi kunde ju i och för sig skylla oss själva. Eller Barry kunde skylla mig själv som glömt var jag lagt väskan. Fast egentligen har jag en teori om att det var en illvillig niding som tog väskan och la den under bordet där jag hittade den dagen efter. Den där nidingen hade dessutom spillt rödvin på den. Jälans typ..

En reflektion jag gjort är som följer; Varför töms huvudrummet i takt med vad kvällen lider? Mot slutet är samlingarna nästan alltid i köket, på toaletten och utomhus. Dansgolvet brukar vara mest befolkat i mitten av kvällen. Och på tal om det så kom jag och Ellen på något om dansfenomet. Jag dansar inte gärna. Men ska jag dansa så dansar jag oftast fånigt och på ett skämtsamt sätt. Det finns en anledning till att gräsklipparen fallit så väl ut bland oss odansanta människor. Man tänker såhär, om jag försöker dansa snyggt och ser fjantig ut så är det jättepinsamt. Men om jag dansar fjantigt från början så behöver jag inte skämmas. Precis samma sak som med att vara med på kort. Om jag försöker se snygg ut på kort och ser ful ut ändå, så är det ju lite halvpinigt. Men om jag gör en grisnäsa så är man ju ful bara. Tragiskt med dessa bräckliga självförtroende... Men å andra sidan blir både bilderna och danserna väldigt roliga. Jag menar, gräsklipparen hade inte hängt med sen trean om den inte hade varit kul! Oh gud, fyra år sen. Antingen har vi inte kommit långt eller så är detta ett dancemove av kvalitet! Jag tror det sistnämnda. Jag fick höra att det roligaste jag sagt var "Ja, man kan ju inte både vara smart och snygg" om en man som man kunde undra om han var något av det. Vafasen, det sa jag 2005! Eller till och med året innan kanske. Hmm.

2005, precis 5 år sen som jag och Jessica hade fest i hembygdsgården. 17-årsfest var det den gången. Jag minns det som igår, särskilt städningen dagen efter. För den var mäktig. Svulstig. Maffig. Den briljanta idén att ha frysta jordgubbar i bålen istället för isbitar var inte så briljant när vi insåg att alla jordgubbar som tappats på golvet hade gjort röda fläckar på den obehandlade parketten. Dånseparkett ni vet.. Eller kräket som någon hade lagt en hög med pappershanddukar över för att underlätta för oss som städade dagen efter. Så bussigt! Tyvärr kom den uthyrningsansvarige och tittade till oss innan vi var riktigt klara. Hon såg lite skeptiskt på sopsäckarna med tomburkar och flaskor, oss sjuttonåringar och det prickiga golvet. Vi var glada att hon inte kommit någon timme tidigare. Men det blev faktiskt bra till slut. Jessica fick ju hyra det igen. :)




Praktexempel på att försöka se bra ut men inte bli det! Jag alltså.





I städartagen /Rudan

Måndagsreplik.

Så har då ännu ett år vandrat sin tysta gång.

Jag tänkte replikera Emmas fräcka påhopp. Jag pluggade. Hon tjatade. Vem står emot den Quinnans tjat, EGENTLIGEN? Inte gör jag det. Men jag kan ju inte heller tacka nej till Josse och Ellen och sen gladhågad ge mig ut på timslånga söndagspromenader med Emma. Nej, då hade jag fått dåligt samvete.

Jag fick se hennes blivande hus! Det var kul. Jag såg festerna framför mig och log drömmande. För det är nämligen ett typiskt FH. =FestHus. Ser fram emot inflyttningsfest nu, liksom jag ser fram emot Ellens inflyttningsfest. "När vi har kommit lite i ordning så.." sa hon. OOOUUUUHHHVIIIISSST.

På söndag blir det söndagmiddag. Välkomna då!

I nackont/ Rudan


RSS 2.0