Lucianedag
Den årliga julkonfan medelst julabor utspelades i helgas. Stämning: Uppsluppen. Fick reda på att jag har ännu en trogen bloggföljare, ett fan. Hon fick min autograf i pannan å se sa gla ho ble!
Ellen och DjB chockades svårt av sillasnapsen. Man fick nämligen välja mellan akvavit eller bäska droppar. De valde bäska droppar. -Hur tänkte ni där? undrade jag när de satt och kämpade mot illavarslande krampar i gomseglet. "Mm, bäskt! Den bästa av smaker!" De ignorerade mig. -S-så... bäskt.. kved de unisont. Stefan (från Slähult) skakade på huvudet när han insåg att han för första gången inte kunde dricka upp en snaps. Jag och DjB kacklade och gjorde kycklingtecken åt den stackars utbölingen.
Julbord är ju gott och sådär, tyvärr är man oftast så hungrig när man väl ska äta att man bara AAH MAT. Så första rundan plockar man på sig konstiga saker (förblindad av hunger) grisknorr, kål och ålarens. Sånt som det inte varit kö till. Ingen tid för att stå där och välja liksom. Andra rundan är man bukfylld och tar sånt man vet är gott men eftersom man redan är rätt mätt blir det en köttbulle och möjligen en revbensbit. Vid efterrätten är man egentligen sprängfylld och kan verkligen inte längre njuta av några smaker alls, men ris á la malta är ju så himla gott va? Till kaffet så har maten börjat sjunka undan lite och choklad kan man ju alltid få ner tänker man och ser fram emot en kopp kaffe och lite julpraliner. Då börjar bordsgrannen LEKA med mina romerska bågar. "Men du skulle ändå inte ha dem", säger den näsvise karljäkon. "Nej inte nu längre!" säger jag frustrerat och tittar sorgset på den kladdiga högen.
Nåväl, grannen till höger om mig hade inte alls samma julbordsproblematik som jag. Mitt nya fan alltså. Hon hade en kö av tallrikar fyllda till bredden av creme brûlée, ris á la malta, digestivekex (?), pepparkakor och julgodis. Jo, gratis är ju gott.
I baren beställde vi fyra snickarglädje och en cola. -Snickra ihop något med glädje, instruerade jag bartendern. Men han var nog ingen vidare glad man för drinken var mest sur och bitter. Han kunde åtminstone varit fryntlig nog att han gjorde olika varianter, men icke. Fyra räliga groggar á 90 kr stycket. Christer sa att hans gin och tonic var mycket gladare, och ja det fick man hålla med om. Nej, gör om - gör rätt skulle man sagt.
God Lucia / Rudan
Härr ska're bakas lussebulls!
Igår bowlade vi i klassen. Gudars vad dåligt det gick! Jag förstår inte hur resultatet kan skilja så mycket från gång till gång. Man blir lite arg, sen uppgiven, sen tänker man att man i alla fall kan avsluta snyggt med en strike eller så. Men inte gör man det! Nu ska jag ligga i hårdträning för mig själv. Alltid kommer det någon gång när man ska bowla offentligt igen. Och då tänker jag vinna, VINNA!
Har bakat färdigt redan. Lussebullarna blev bautastora! Inte helt vanligt med glutenfri deg.
Farmodrami brukar säga att det är hopplöst att baka glutenfritt. Ena gången blir det bra för att nästa gång bli plattare än pannkaka. Nej, den där glutenfria mixen går inte att lita på. Lömsk är vad den är. Någon gång ibland frågar jag då om hon följt receptet. Ajjemän, hon gör precis likadant varje gång! Mhm, ja det är ju lustigt det.. För mina blir ju alltid bra. En dag gick det upp för mig, mest för att fadrami sa det, att hon inte alls följer sina recept. Farmodrami är nämligen en av de mest effektiva människor jag vet. Hon och Phisen spelar i samma liga. Allting går fort och på rutin, så även bakning. Då är ju vetemjöl lite mer förlåtande än den glutenfria mixen, det ska erkännas. Beviset kom när hon en dag berättade att hon börjat baka en kaka och när den var färdig hade hon gjort en helt annan. Under själva bakförloppet hade hon väl hunnit med att göra melodikrysset, tvättat, städat, dammsugit och vattnat blommorna så den där kakan kan väl skylla sig själv när den ska hålla på och jäsa 30 minuter hit och dit. Sölkaka.
En lördag morgon hade vi bestämt att vi skulle baka tillsammans inför något kalas. Jag kom dit klockan nio. Då var de hundra bullarna, sockerkakan och småkakorna redan bakade och hon undrade var jag hade varit? Eh jo alltså.. Jag kände på bullarna och de var så gott som kallnade. Hm, sjusovare man är. Fast jag misstänker att de hade varit klara redan om jag kommit dit vid 7. Farmor är min idol.
Hm, det låter som att jag är någon typ baktok? Att det är bakblogg jag bedriver? Det är det inte. Men jag måste väl få skriva om vad jag har på hjärtat vavavaava? Inte är det så mycket.
Emma skrev någon gång om att hennes farmor vid oväntade besök brukade säga att hon inte hade något hemma och sedan dukade upp någon typ av buffé. Haha! Så gör farmor också. Emma ställde sig frågan vad "att HA något hemma" då innebar. Helstekt gris? 7 sorters sill? Jag vet bara att när vi inte har något hemma, då har vi inget hemma. Möjligen ett halvätet salladshuvud som ruttnat, en burk av den misslyckade jordgubbssylten jag gjorde i somras (nu med vita prickar), en skål med obestämbart innehåll och en bit torr ost. Får man besök vid såna tillfälle undrar man om det får lov att vara ett russin till kaffet? Eller en sked florsocker kanske är att föredra? Sött som sött.
Grismors / Rudan
Har bakat färdigt redan. Lussebullarna blev bautastora! Inte helt vanligt med glutenfri deg.
Farmodrami brukar säga att det är hopplöst att baka glutenfritt. Ena gången blir det bra för att nästa gång bli plattare än pannkaka. Nej, den där glutenfria mixen går inte att lita på. Lömsk är vad den är. Någon gång ibland frågar jag då om hon följt receptet. Ajjemän, hon gör precis likadant varje gång! Mhm, ja det är ju lustigt det.. För mina blir ju alltid bra. En dag gick det upp för mig, mest för att fadrami sa det, att hon inte alls följer sina recept. Farmodrami är nämligen en av de mest effektiva människor jag vet. Hon och Phisen spelar i samma liga. Allting går fort och på rutin, så även bakning. Då är ju vetemjöl lite mer förlåtande än den glutenfria mixen, det ska erkännas. Beviset kom när hon en dag berättade att hon börjat baka en kaka och när den var färdig hade hon gjort en helt annan. Under själva bakförloppet hade hon väl hunnit med att göra melodikrysset, tvättat, städat, dammsugit och vattnat blommorna så den där kakan kan väl skylla sig själv när den ska hålla på och jäsa 30 minuter hit och dit. Sölkaka.
En lördag morgon hade vi bestämt att vi skulle baka tillsammans inför något kalas. Jag kom dit klockan nio. Då var de hundra bullarna, sockerkakan och småkakorna redan bakade och hon undrade var jag hade varit? Eh jo alltså.. Jag kände på bullarna och de var så gott som kallnade. Hm, sjusovare man är. Fast jag misstänker att de hade varit klara redan om jag kommit dit vid 7. Farmor är min idol.
Hm, det låter som att jag är någon typ baktok? Att det är bakblogg jag bedriver? Det är det inte. Men jag måste väl få skriva om vad jag har på hjärtat vavavaava? Inte är det så mycket.
Emma skrev någon gång om att hennes farmor vid oväntade besök brukade säga att hon inte hade något hemma och sedan dukade upp någon typ av buffé. Haha! Så gör farmor också. Emma ställde sig frågan vad "att HA något hemma" då innebar. Helstekt gris? 7 sorters sill? Jag vet bara att när vi inte har något hemma, då har vi inget hemma. Möjligen ett halvätet salladshuvud som ruttnat, en burk av den misslyckade jordgubbssylten jag gjorde i somras (nu med vita prickar), en skål med obestämbart innehåll och en bit torr ost. Får man besök vid såna tillfälle undrar man om det får lov att vara ett russin till kaffet? Eller en sked florsocker kanske är att föredra? Sött som sött.
Grismors / Rudan
14.39
Se då ska man stånka iväg ett inlägg var det tänkt.
Vad som händer Rudan just nu, 3 december 2011:
Jag läser kurserna Energiteknik och Konstruktionsmaterial. Inte så mycket mer att säga om det.
Jag känner mig ganska inställd på att plugga utomlands nu, så jag hoppas faktiskt att jag kommer in. Detta har medfört att jag har funderat och planerat över hur mitt liv kommer att te sig om ett och ett halvt år vilket är lite tosigt. Jag kan ju lia så gärna vara dö då!
Åt en himla god bakelse igår. Så jäla god var den. Aaah vad god den var. I torsdags åt jag också en god bakelse. Jag gillar bakelser. Nu när Emma konstaterat att det inte är en myt att Leila bakar-Leila har blivit tjockare för varje säsong (det vill säga: man kan alltså inte äta obegränsat med bakelser utan att bli tjock (hemska tanke)), så har jag börjat gå efter följande devis: om man nu ska bli tjock så är ju bakelser kanske det bästa sättet att bli det på.
Jag börjar känna av julefriden, ser verkligen fram emot julstuve-11 at Emmas place. Det jag kan tycka är lite störigt är att de andra verkar tro att julgodistillverkningen bara är något småkul man gör under tiden man träffas, lite som ett tidsfördriv. Det är det INTE. Det ska stånkas, stompas, rullas, knådas och dekoreras UTTABAHÅEN denna gången. Det ska jag bli quinna för. Inget söl och småprat, nej det ska vara som i taiwanesisk leksaksfabrik. Den som är ofokuserad eller smygäter russin får pisk medelst gatlopp som straff. En sumobrottare ska stå och slå takten på en stor trumma bam-bom-bam-bom. Aah, julepyssel. Sehr gemütlich. Vi brukar ha lite julepyssel även hemma (hemma-hemma). Min äldste bror Karl utsågs en gång för alla (minst 10 år sedan) till Den Store Pepparkaksbakar'n. Oh, han är ju så duktig på det! Varje år tajmas pepparkaksbaket in lagom till hans hemkomst. Själv påstår han att den enda anledningen till att han är snabb när han bakar pepparkakor är för att det är tråkigt och att han vill bli av med det. Ah, pytt. Denna gången kommer han inte hem förrän i januari men vi har bestämt att det helt enkelt får bli en sen pepparkaksdebut i år. Julen varar ju ändå till tjugondaknud! På våra julepyssel hemma har det också varit kutym att göra marsipangrisar till far. Han tycker ju så mycket om marsipan, vår far. Och eftersom vi tre yngsta har velat göra far gla' har vi gjort minst varsin. Men så förra julen sa far förläget att han inte längre var så förtjust i marsipan. Egentligen hade han väl inte varit det det sista 15 åren. Han hade bara stoppat i sig de där grisarna för att vara snäll! Haha! Stackarn. Men eftersom att vi inte bryter traditioner sådär utan vidare så blir det minst tre grisar även i år. Som skall ätas.
DjB är förkyld. Förkylningen har satt sig på stämbanden så han piper mest. Mycket roligt tycker jag och skrattar åt hans försök att ändå vara kaxig. Typ "du ser inte så hungrig ut" pep han fram i middags. Lät som en liten mus. - Hahaha! Åhnämen lille gubben, säger jag. Du har det inte lätt du!
I julalängtan / Rudan
Vad som händer Rudan just nu, 3 december 2011:
Jag läser kurserna Energiteknik och Konstruktionsmaterial. Inte så mycket mer att säga om det.
Jag känner mig ganska inställd på att plugga utomlands nu, så jag hoppas faktiskt att jag kommer in. Detta har medfört att jag har funderat och planerat över hur mitt liv kommer att te sig om ett och ett halvt år vilket är lite tosigt. Jag kan ju lia så gärna vara dö då!
Åt en himla god bakelse igår. Så jäla god var den. Aaah vad god den var. I torsdags åt jag också en god bakelse. Jag gillar bakelser. Nu när Emma konstaterat att det inte är en myt att Leila bakar-Leila har blivit tjockare för varje säsong (det vill säga: man kan alltså inte äta obegränsat med bakelser utan att bli tjock (hemska tanke)), så har jag börjat gå efter följande devis: om man nu ska bli tjock så är ju bakelser kanske det bästa sättet att bli det på.
Jag börjar känna av julefriden, ser verkligen fram emot julstuve-11 at Emmas place. Det jag kan tycka är lite störigt är att de andra verkar tro att julgodistillverkningen bara är något småkul man gör under tiden man träffas, lite som ett tidsfördriv. Det är det INTE. Det ska stånkas, stompas, rullas, knådas och dekoreras UTTABAHÅEN denna gången. Det ska jag bli quinna för. Inget söl och småprat, nej det ska vara som i taiwanesisk leksaksfabrik. Den som är ofokuserad eller smygäter russin får pisk medelst gatlopp som straff. En sumobrottare ska stå och slå takten på en stor trumma bam-bom-bam-bom. Aah, julepyssel. Sehr gemütlich. Vi brukar ha lite julepyssel även hemma (hemma-hemma). Min äldste bror Karl utsågs en gång för alla (minst 10 år sedan) till Den Store Pepparkaksbakar'n. Oh, han är ju så duktig på det! Varje år tajmas pepparkaksbaket in lagom till hans hemkomst. Själv påstår han att den enda anledningen till att han är snabb när han bakar pepparkakor är för att det är tråkigt och att han vill bli av med det. Ah, pytt. Denna gången kommer han inte hem förrän i januari men vi har bestämt att det helt enkelt får bli en sen pepparkaksdebut i år. Julen varar ju ändå till tjugondaknud! På våra julepyssel hemma har det också varit kutym att göra marsipangrisar till far. Han tycker ju så mycket om marsipan, vår far. Och eftersom vi tre yngsta har velat göra far gla' har vi gjort minst varsin. Men så förra julen sa far förläget att han inte längre var så förtjust i marsipan. Egentligen hade han väl inte varit det det sista 15 åren. Han hade bara stoppat i sig de där grisarna för att vara snäll! Haha! Stackarn. Men eftersom att vi inte bryter traditioner sådär utan vidare så blir det minst tre grisar även i år. Som skall ätas.
DjB är förkyld. Förkylningen har satt sig på stämbanden så han piper mest. Mycket roligt tycker jag och skrattar åt hans försök att ändå vara kaxig. Typ "du ser inte så hungrig ut" pep han fram i middags. Lät som en liten mus. - Hahaha! Åhnämen lille gubben, säger jag. Du har det inte lätt du!
I julalängtan / Rudan
