Rudans

Ikväll, ikväll. Dånseklär på. Bekvämt. Dansant. Dånseskor på. De har stil, de har klass, de har låg klack och rund tå. De är: Fotriktiga. Inne på lokalen, vadnu? Vad spelas? Techno? Fy för jäsiken! Svassar fram till discjockey för kvällen: Hey, jag har kommit för att Dånsa. Han ser oförstående ut, fingrar på Rihannas nya. Dånsa, jag vill bara DÅNSA! En glimt tänds i hans annars trötta ögon. Kan det vara? Ja. Det är inte för bra för att vara sant. En euforisk känsla rusar genom kroppen. Välbekanta dunk, discosound på äkta. Plötsligt har dansgolvet fyllts av diverse dance moves. Gräsklipparen är ett måste. Det är nu det är dags. Dags att Dånsa.

Jag har blivit ensam. Lämnad, övergiven och utan min vän i sikte. Och regnar gör det. DjB har begett sig till Norge. Han ska visa norrmännen hur man lägger en äkta svetssträng antar jag. Förra året jobbade jag en vecka i Norge, det var kul. De sa 'grejt' ofta. -Det är grejt. Wow, tänkte jag. Min ventil är alltså toppen! I en veckas tid trodde jag att allt jag gjorde var toppen, superbt utfört. Sedan fick jag reda på att grejt bara betyder okej. Det var lite snopet tyckte jag. Men norrmännen var trevliga. Förra året jobbade jag också på Ringhals, där var det också rolig stämning. Kenneth sa 'ja, han är inte redigt redig han' om någon. 'Vuxendamp' fortsatte han. 'Det var nog han som skrev Mein Dampf', avslutade Mårten efter en kort stunds tystnad. Det tyckte jag var roligt, ha ha ha! sa jag. Det var lika roligt som när vår mattelärare Dennie frågade om någon visste hur de gjort för att räkna alla indier, apropå exponentiella funktioner. De är ju så många i Indien. - De satte en prick i pannan på de de räknat, fnissade jag. Hahaha, fyfan vad fyndigt!

Nu har jag alltså föräldrafritt i tre veckor, veckor jag skall använda åt att hitta mig själv. Snudan kom med förslaget och jag tyckte att det var en bra idé. Så nu skall det powerhittas. Eventuellt provar jag på Pilates i veckan. Annars fuskar jag en hel del med träningen när DjB inte är hemma. Det går lite i perioder det där, ibland är det så fruktansvärt tråkigt att träna och finns det då ingen som säger att man är lat och lite tjock om man inte följer med, då är det lätt att dras med i lättjans sväng. Men det har jag ju tagit upp innan.

Oh, biljett ska beställas till tivolirock å det snaraste! Det blir Rudan&Snudan som i forna dagars glans. Den allra roligaste gången var första gången. Jag ville lyssna på Melody Club men vågade inte erkänna att det bandet lockade för de coola hårdrockarna som vi umgicks med kvällen till ära. När Hammerfall steg upp på scenen var vi däremot alla på samma våglängd. Förkärleken till detta fantastiska band smög sig visserligen på under gymnasiet, men det var nog denna kväll som kulmen var nådd. Kulmen blev ett crescendo, ett crescendo som ekar into the eternity. Som om det inte vore nog så har de verkligen fått en uppsving av Joakim Cans medverkan i Körslaget. Killen är FOLKLIG! Hammerfall, hammerfall, hammerfall! (till tonerna av Renegade). Med detta avslutar jag kapitlet Hammerfall på bloggen, det känns som att man tjatat lite. Det finns ju så mycket annat man kan skriva om.

(Hårda killar har samlats vid en skogstjärn för ett dopp. Naturligtvis badar de med kläderna på, de är ju som sagt stenhårda. Harder than rocks är deras valspråk, meliodiös rock med inslag av steel är deras motto. Det är deras melodi, kan man man säga).

/Rudan med kärlek