Rudans

Gratulationer till Rebecca som blev 20 år igår. Tack för en trevlig afton. Det är konstigt med barndomsvänner, man kommer ju alltid ha något gemensamt med dem och även om det går lång tid mellan träffarna så är det alltid kul när man träffas. Annars känner jag ofta att jag umgås för lite med mina kompisar. Det bara blir så. Det ska planeras för att ses, för annars gör man inte det. Så länge man gick i skolan träffade man på varandra på bussen eller i skolan. På tal om, jag har upptäckt en egenskap hos mig själv. Jag har väldigt svårt för att skiljas åt eller lägga på luren eller avsluta ett samtal vid matbordet. Är jag ute och går med någon så följer jag inte halvvägs, nej jag följer efter dem till deras dörr. Pratar jag i telefon blir jag missmodig när den andra säger 'jamen du får ha det så bra'. M-men men! En annan sak jag tänkt på är att jag ibland inte känner att jag är med mentalt i ett samtal. Jag pratar men huvudet är inte med. Det är konstigt. Jag har ungefär samma känsla just nu faktiskt. Jag är inte med mentalt i detta inlägg. Ordbajseri kallas det.

/Rudan, sisådär.