Deras rätta definition.

Jag slås av att mina vänner är rediga allihopa. Samtliga har försörjt och tagit hand om sig själva sedan studenten. Samtliga är jordnära och har ett djup samtidigt som de är lättsamma. Jag hoppas vid gudars att det är sant att ens vänner speglar en själv, men det tror jag. Jag känner nämligen att det är påfrestande att umgås mer än vad som är brukligt med människor som skiljer sig för mycket från de värderingar jag håller närmst om hjärtat. Dessa personer kallar jag Energitjuvar. De dyker upp där man minst anar det och suger sig fast. De sliter ur en energin och det enda som återstår av en när man blir ensam igen är ett trött inre. En skälvande irritationl. En Rudan som går hem till karln och gnäller och ylar. Det värsta är att Energitjuvarna finns överallt i samhället och har ibland även fått karln i sitt nät, vilket utgör en fara för husfriden. Eller åtminstone för ens egen ro. En Energitjuv nöjer sig nämligen inte med att pumpa ur en under tiden man umgås, de lämnar kvar så mycket retroaktiv irritation och aggression att man bara MÅSTE få utlopp för det. Jag MÅSTE berätta det för någon, för jag KAN inte bara stå upp mot Energitjuven och säga; Nej. Jag vill inte.
Hade det varit utav illvilja de var Energitjuvar, om de hade varit direkt elaka, då hade kanske inte varit lika svårt. Men oftast är det inte så. Det är inte ens säkert att man hade kunnat stå upp emot dem i såna fall för man är ju uppfostrad. Vänd andra kinden till. Jag har en fin uppfostran jag är stolt över. Men ibland är den mer till stjälp än till hjälp. Jag vill också vara ett svin ibland. Det händer säkert att jag är det men i de fallen är det aldrig avsiktligt. Uh! Hur står man ut? Jag ska ta sån vara på de rediga människor jag känner och ni andra, ENERGITJUVAR: far åt pipsvängen!
I tungsinne/ Rudan

Löparplaner

Emma, minns du att vi skulle springa tjejmilen förra våren? Men det rann ut i sanden, som mycket annat. Ska vi faktiskt göra slag i saken detta år? I alla fall NÅGOT lopp! Det måste ju inte vara tjejmilen. Den är ju lite väl.. tjejig. Ingen tidtagning och sådär, det är ju inte reedigt vår grej.
Nu så! Efter en lunch (1 häst - riktigt uselt) och en kaffekaga (kaga: 2 kaffe: 5) så är jag REDO att ta tag i detta! Jag pratade med DjB innan. Jag sa: Nädu, nu får jag allt lägga på här. Jag har en styck kurs att tillgodogöra mig på en dag. Jag säger inte att det är omöjligt, för ingenting är omöjligt. Barry sa: Ajjemän ajjemän, det finns de som har gjort det förut! Möjligheten finns där. Roligt live. Men 7,5 högskolepoäng ska väl inte vara heelt out of reach. Det är ju inte 15 direkt, höhö örf örf! Vektorgeometri är lite som soduko faktiskt, lite klurigt sådär. Fix och trix liksom.
Jag har hittat det ultimata tilltugget! Jag ska bjuda Ämmsegummsan på det, jag tror att det faller henne i gomspenen. Hon sa dock att hon tidigast ville träffa mig när grisar kan flyga, helvetet frusit till is, 30:e februari och till slut aldrig. Så det ser lite mörkt ut på den fronten kanske. Nåväl! Jag kan ju locka med mitt tilltugg. Det ingår bacon, fetaost och creme fraiche. Nu då?
Den gick ut!
I byxor/ Rudan

Bakelse på boret.

Jag ville bara visa att jag inte ljög. Jodå, här ser ni en som kan festa till det på egen hand. 24 kronor kostade den. Ajjemän! Tur att jag inte är en sån som är den som är den när det kommer till att bjuda på sig själv. Nähäni, icke!
Kaffe å kaga.
I kaffeknuba/ Rudan

Roxette

Här seder jag och har det sådär härligt lagom. En bakelse åt jag innan. 3 hästar fick den. Lite väl svulstig i smaken tyckte jag. Annars är dagen dedikerad till vektorgeometri, åh halledudanedå. För jag har en tenta på lördag. Som jag tänker klara. Om inte så ska jag lägga mig i fosterställning under täcket och be DjB fisa däruti. 

Ikväll ska jag på spinn/core för första gången på det här gymmet. Det ser jag faktiskt fram emot. Träning är annars ett nödvändigt ont sedan jag la av med handbollen. Skvättvis har det ju varit kul, till exempel om det kommer en bra låt på spinningen. E-type eller så. 90-talslåtar överhuvudtaget. Allting med Per Gessle. Yeahyounameit. Jag är en riktigt bra namedropper! En gång var jag på fest, en sådan fest där det spelades den mest fasansfulla av musik. Huja. Så plötsligt hör jag Brothers in arms med Dire Straits och jag säger; Vaaaa? Jag ÄLSKAR den här låten. Sen pratade jag god musik en stund med tjejen som spelat den. Så sa hon; spela något som är typiskt dig, något som är Linda. Och jag bara: ... Va? Brothers in arms har vi ju redan spelat. Vafaaan, ska jag välja? Så jag kom inte på någonting. Hon måste trott att jag var dum i huvudet. Att jag bara höll med henne. Det kan jag gå och tänka på nu ibland och börja skämmas. Det var ett halvår sen.
I rodnad /Rudan

Gårdagens fast upplagt idag. Koonstigt va?

Jag var på step-pass idag. Det var rätt kul. Jag har så fruktansvärt usel koordination och taktkänsla bara. Men det kan ju bara bli bättre! En gång skulle jag prova spela trummor hos Ellen. Ellen skrattade rått. En annan gång skulle jag spela trumma på musiken, Ulrika skrattade rått. Det slutade med att hon spelade både trummor och tamburin, jag fick stå i ett hörn med en gurka. Rrrritsch.
I betyg får step fyra hästar. Av fem hästar.

I väntan på motivation

Jag kom på en bra sak igår. Något som kommer att förändra min situation. Och samtidigt får det mig att tänka; varför tänkte jag inte på det redan förra veckan? Eller förrförra? Då hade min situation varit förändrad redan då och jag hade varit en lugnare, mer harmonisk människa mycket tidigare. Å andra sidan hade min aha-upplevelse inte varit lika stor då. Kul för mig!

Helgen har dominerats av umgänge med Snudan, det har varit roligt. Jag förvånas över vilken mersmak det ger att umgås med sina kompisar. Ju oftare man ses desto oftare vill man ses känns det som. Jag hoppas verkligen att mina kompisar känner likadant för annars måste jag vara för jävlig. Skickar meddelande på fb, sms:ar, ringer och knackar rentav på. Jag kanske är som Ove i Solsidan.

Gymmet jag betalar pengar till här i Växjö är helt dumt i huvet. Går jag in för att boka mig på ett pass tre dagar senare måste jag göra det exakt kl 12 när passen släpps. Klockan 5 är det förutom att det är fullbokat, 32 reserver som bokat sig. Ska jag bli 33:e då? Och vad tänkte de sista 30 som anmälde sig? Tror nummer 18 att 18 stycken kommer att avboka sig? Folk är inte riktigt kloka. Jag läste om att undersökningar visar att folk i grupp är dummare än individerna i gruppen. Man gör liksom som de andra göra fastän det är dumt. Jomantackarja. Det har jag nog misstänkt. Även jag själv tillhör ju de som blir dumma i grupp. Idag var jag i alla fall inne 12 minuter över 12 och fick ett vettigt pass bokat. Ändå var Cykel/Core redan fullt plus 3 reserver, haha! Om jag skulle bli lite rikare så hade nog ett till gym i Växjö inte varit en dum idé att investera i.

Pusselipussklusstusskramispyjamas /Rudan

Second place is first loser

Nu tänker jag spinna vidare ytterligare på det här med tävlingsanda. Emma beskrev sig själv som en människa med oerhörd tävlingsinstinkt. Det är inte jag. Jag känner mig inte alls som en tävlingsmänniska. Jag är kass på bollsport, (en av mina allra största sorger här i livet). Jag är inte så snabbtänkt och jag är inte speciellt envis eller uthållig. Men när jag läste en artikel om varför man ska träna, precis som Emma skrev, att det är för ens egen skull för att må bra, så började jag fundera på varför jag egentligen tränar. Är det för att få bra kondition? Nja. Är det för att få en snygg kropp? Nja, nä det kan jag inte påstå. Är det för att hålla formen? Nej, inte det heller. Varför tränar jag? Jo. För att det är så fruktansvärt roligt att vara bättre, helst bäst! Inte för att det är så ofta jag är det. Men NÄR jag är det, fyfanvagött.


Jag tycker att jag var en större tävlingsmänniska när jag var yngre, då brottades jag och Ulrika tills vi började slåss. Sen bröt vi arm tills vi började slåss. Vi parade alltid ihop oss på handbollen för att vi var överlägsna de andra tillsammans. Jag avundas lite Emma nu, för hon ÄR en tävlare. Ihärdig och gersigfaninte. I femkamp mot henne hade jag gjort NEDERLAG! Vad fröken Ellen än säger så är hon en envis tävlare också. Men hon tävlar mer i kluriga frågor och problemlösning. Och spel! Jag är inte speciellt envis utan satsar på det jag är bra på och det känns ju inte så häftigt. En av mina höjdpunkter i livet var när jag slog min bror med HÄST-längder i Mariokart. Eller hundradelar i alla fall. Supernintendo känns som min hemmaplan, ännu mer 8-bitars Nintendo. Jag har aldrig varit intresserad av några andra spel utöver dessa. Det kan ju i värsta fall visa sig att jag är kass.

I andnöd/Rudan

Yoghurt?

Jag var på yoga häromdagen för första gången. Jag har inte riktigt bestämt mig för om det var något för mig eller inte. Det känns som att man får ut liiite för lite av träningen, å andra sidan blir man nog rätt smidig av det. Hade man haft mer tid hade jag nog gått någon gång i veckan på det. Jag kom i alla fall på mig själv att tävla mot tjejen bredvid mig. -Du ska nog få se på svanka, tänkte jag och kände adrenalinet pumpa. Sedan hade jag ont i svanken. På bodypumpen har jag en helt ovetande sparringpartner. Jag stötte på henne på skolan och hälsade glatt. Hon såg undrande på mig. -Jag brukar vara på gymmet, sa jag och log. -Jahaaa, jag tyckte väl att jag kände igen dig, sa hon. Hon skulle bara veta att jag alltid lyfter 1,25 kg mer än henne. Eller i alla fall lika mycket. Aldrig mindre än henne i alla fall!
Igår var jag och Ellen hos Emma och tittade på film. Ungefär tio minuter in i filmen sa Ellen något ovanligt korkat. Ja det var så dumt så. Både jag och Emma skämdes lite över att hon var med och det talade vi om för henne. Hon yttrade sig nämligen synnerligen fånigt om filmens handling. Emma tyckte att Ellen hade behövt en liten ruta i hörnet som förklarade filmen i Klartextnyheter-stil. Klartext för Ellen. Jag nickade instämmande och tittade menande på Ellen. Ja vi hånade henne friskt en stund för sitt dumma uttalande. När det var fem minuter kvar av filmen stod det plötsligt klart att Ellen hade haft rätt. Hon hade fattat filmen en on halv timme innan Emma och mig. Det var ju lite nesligt och något oschysst av oss. Men det var ju tur att vi inte lyssnade på henne och tur att vi övertalade henne att hon hade fel, för annars hade ju filmen varit förstörd.
Lite yoga så når jag nog marken snart.

1/2

Eftersom jag gillar andras uppdateringar tänkte jag också bjuda till; Varsågoda!
Det är inte så kul att gå in på toaletten och upptäcka att man har en snorkråka fladdrandes längst ut i näsgången. Det är då självförtroendet kan få sig en liten törn. Hur länge har den suttit där, till exempel. Eller jag som har en tendens att bli platthårig så att öronen sticker fram kan tycka att det är tråkigt när det är en alv och inte jag som uppenbarar sig i spegeln. Men nu! Innan jag tittar mig i spegeln pillar jag lite i näsan och gnuggar håret. Om jag då har en snorkråka i näsan kan den ju ha dykt upp alldeles nyss. -Inga skamsna känslor! Det tycker jag är ett bra tips.

RSS 2.0