Kapybara
Kapybaran är ett djur som etsat sig fast i mitt och mina bröders minnen. Kapybara, vattensvin. Det var ett av svaren på Sydamerikaprovet i sexan. Nog var det viktigt att komma ihåg Kapybaran. Denna lilla vattengris, med drag från bäver, utter och hund (Butterund?) lämnade aldrig hjärnbarken i motsats till mycket annat, till exempel vetskapen om hur man tovar sin egen ullhatt. Jo.. Jag har allt ett hattatov hemma hos föräldranami. Flickorna fick göra vita och pojkarna svarta. Mycket pedagogiskt beslut som resulterade i skitsura flickor och en del ledsna pojkar. 1998 var inte året för den omvända psykologin.
Någon gång, någon dag, är jag övertygad att någon av oss kommer att få utdelning för att vi vet vad en Kapybara är. Det kan vara en fråga för att vinna högsta vinsten i ett ållotteri eller kanske en avgörande fråga om vad man bitits av under en resa i Amazonas. -Inte var det en Kapybara i alla fall.
Ser den inte slug ut? / Rudan
Hittade en bild på facebook. Så här såg den ut.
Nog är det så. / Rudan
Så var vi hemma.
Jahapp, de var de skiddagarna för detta året. Jag har sagt'et förr, men jag säger't igen. Något år ska jag åka längre än en vecka. Nu har det blivit kortveckor två år i rad och det är inte kuuul. Man hinner bara få träningsvärk innan det är dags att åka hem. På tal om vägen hem, på vägen hem såg jag två stycken Sjöändan. Åhå, det är alltså därifrån sjörövarna kommer.
Nähä! Nu blir det bultberäkning för resten av slanten tror jag. Har satt igång lite klassisk musik för att bli lika smart som Mozart. Han lär ha varit en hejare på bultar. En redig bultvirtuos.
På jobbet hade vi en gång vildsinta diskussioner om huruvida bult är bult eller om bult är ett varumärke som saluför bult. Kommer faktiskt inte ihåg hur det egentligen var. Det är väl himla synd, inte blir man klokare med åren. Vettehåen om man inte snarare blir dummare.
Men bultberäkning var det.
/Rudan
16.17
Hoppas inte JS läser föregående inlägg. Jag vill ju utåt sett inte verka som en.. en... Dumstrut. En sån som inte tar hand om andras föremål. En sån som lånar saker och har sönder dem. Det är såna människor man aldrig mer kan gilla. Inte efter att de hade sönder ens alldeles språjlans nya grej. Nej fy. En sån hade jag varit om jag inte fått tag på minnet igen. I dubbel bemärkelse. Det var ju innerligt för väl att min dumhet aldrig sken igenom, förutom att jag skrev det här.
Jag förnam mig att jag då och då blev kallad glömmen på jobbet. Ja, minst några gånger i veckan eller så. Om någon som inte kände mig nickade åt mitt håll och sa något i stil med att det är tur att nya generationer tar vid när man blivit för senil. -Hon där?! Hon ved ju för fan inte vad hon gjorde för en haltimme sen! Eller om det var mer direkt till mig: -Det blir inte bättre Linda. Alternativt: -Linda Luring, hur ska det gå för dig?
Jag får väl tänka som jag brukar göra; Nu kan det bara bli bättre! Ja sämre kan det ju också bli, men ändå, nu kan det minsann bli både bättre och sämre! Det ni!
/Rudan
10.56
Just nu stånkar SolidWorks på en simulation. Går långsamt och hänger sig. Hur svårt kan det vara, undrar jag i mitt stilla sinne. Men vem är jag att klandra ett datormaskinsprogram? Kanske är mycket svårare än jag kan föreställa mig? Kanske inte är så himla lätt att fungera alltid? Hur kul är det att vara en Student Edition-version? En massa snorvalpar som övar på att göra kuber när man har kapacitet för en bils alla delar? Ja nä, inte ska jag vara den som är den.
Vill ni veta vad som kan hända om man är dum? Jag menar Dum på Riktigt. Grav D.I.H.
Jag hittade ett USB-minne i min väska. Vems var det? Varför låg det i min väska? Jag frågade högt och ljudligt om någon hade tappat sitt USB-minne, flera gånger och på olika språk. Nä, ingen hade blivit av med sitt USB-minne. Det var ju fan, hur kunde det där minnet ha hamnat i min väska? Jag hade inget minne av att jag lagt det där, men jag måste ha hittat det i någon av datorsalarna. Till slut, efter att ha haft minnet i fickan en vecka, lämnade jag in det i receptionen och sa att jag hade hittat i det i en datorsal. Det mindes jag ju inte att jag hade gjort, men jag antog det. Så gick ett par dagar och så sent igårkväll, låg jag och tänkte innan jag somnade. För ovanlighetens skull, bör tilläggas. Tankegångarna gick i den här stilen:
Hmm, hur ska vi bära oss åt med den där jäkons flänsen? Hur ska helgen läggas upp för att hinna med båda projekten? USB-minnet är JS. Undrar om de andra har tid att träffas imorgon eftermiddag. Måste ju bli klara med det där. USB-minnet är JS? Får inte glömma att skissa ritningarna. USB-MINNET ÄR JS?!?!
Under en veckas tid bekymrade jag mig över det där USB-minnet, tänkte mig in i hur jobbigt det måste vara att bli av med. Jag hoppades verkligen att den som tappat det skulle gå och fråga i receptionen. OCH SÅ HADE JAG FÅTT DET AV JS. En av skälen att vi sågs för två veckor sedan var för att jag skulle lägga över bilder till det. Ja, nä, det är ju som sagt inte lätt när man är dum. Jag fick i alla fall tillbaka det, om ni undrar. Annars hade jag inte skrivit det här och JS hade fått tillbaka ett annat USB-minne och om hon hade undrat hade jag skrattat och sagt; Nej du är för tokig du, det var visst det här jag fick av dig. Hur är det med minnet egentligen?
Dums-Trut / Rudan
Ja se nu uppdaterar jag. Hur är det med er andra?
Nähä, nu beger jag mig. Zum Schule!
Inte för att jag bär upp huvudbonader på ett så utomordentligt excellent sätt som Emma.. Men nog fan är det inte helt oävet?
Förresten, vilket hår jag hade där. Så fluffigt och tjockt är det inte alls längre. I och för sig minns jag att ungefär halva håret, underhåret alltså, var en enda stor frasvåffla när jag bodde hemma. Egen brunn och surt vatten ni vet. Är det hela sanningen? Ska jag behöva välja mellan frasigt men volumiöst hästatagel eller tunt, rakt men utredbart? Världen är inte rättvis, nej det är det inte.
Otack är världens lön / Rudan
Fiskmåltid!
PUUUUUST.... STÅNGK! Ja se det är inte lätt att vara dum.
Hu ä at? Ska jag sluta skriva talspråk? Inte håen ved väl jag. Igår lät det såhär: -Är du från Älmhult? Ajjemän. Är du från Osby? Ajjemänn. Ja det hördes ju långa vägar så det var ingen konst att lista ut det. Ni vet. Liiiijatoap. Ostböj. Kvinnan som hörde konversationen tyckte ändå att det hela var lustigt, hur kunde vi veta det liksom? Det var ju som att veta om någon kom från Kalmar eller typ... Smedby. -Är du från Smedby? Och så visade det sig att hon kände till mina kusiner. Hade lekt där som liten och så vidare. Världen är för jäkons liten.. Blir ju nästan förbannad.
Mitt bästa exempel, som jag drar typ varje gång, är den gången jag hade varit två veckor i USA och precis innan jag skulle flyga hem betalade jag med kortet och inte kontant och fick således visa körkortet. -Koerkort? sa kassörskan. Ar du from Sverrje? Ajjemänn, hon hade ju för håen bott i Stromnasbruk. Två mil från Osby. Var inte det konstigt? JÄTTE-konstigt? Jag har berättat det så många så jag tycker inte att det är så konstigt längre, men det var väl det?
Kramis / Rudan
07.52
Änteförligen är han klar. På tok för lite med ett badrum i en lägenhet för två.
Bajsnödig / Rudan
Söndag ettramidda
Åjjemänn, träningsvärk i hela kruban efter det där boxpasset. Kul var det.
Igår var jag på korridorsfest med udanombytesstudenter. Inte redit kloga di därna! Idag har jag ett nummer till en rumänska (ru-människa) inlagt på mobilen, Irina. Hevorfor da do? Ja det tvistar de lärda om och även jag, men det hade med en stråhatt att göra. Alla verkade vilja ha den så det var bara att ta seden dit man kom. Dubstep spelade där, helt oförståelig musik enligt mig. Ingen kunde dansa till det, men tydligen ansågs det vara bra. När vi gick hem lyssnade en tjej på samma musik på sin mobil. Vi trodde inte hon hörde oss och kommenterade att den där musiken förföljde oss. Tjejen, som visst hörde oss, sa mycket sturskt: DET ÄR FAKTISKT DUBSTEP. Jo, så mycket visste ju vi också.
Jag skulle nog vilja likna den typen av musik vid sagan om kejsarens nya kläder. Det är inte bra bara för att det är mode. Eller vad det nu är. Men så är jag ju också så gammal att jag får kallelser till livmoderhalscancerprovtagning.
Jahapp, ud å ränna nu / Rudan
22.05
Ska träna strax då va. Fersta gangen påna veckum sa jag fer velan se hur'at gar. Boxning står på tapeten, och jag har ingen partner. Jag får väl boxas ensam i ett hörn. Ja se det är inte första gången det händer, skit ska skit ha som man brukar säga. Förhoppningsvis är någon annan också över. Pinigt att boxas med instruktören ju..
Annars är väl gruppträningsboxning en sådan typ av träning där det är av stor fördel att känna sin boxarpartner väl. Det värsta är när den andra boxar som voro man av äggskal gjord. Inte kan man själv ta i då? När träningen är över finns det knappt ett uns av dagg på överläppen. Mycket bättre med någon välbekant filur som tar i då. Till exempel Jessica. Med kvinnor av hennes kaliber som boxfrände blir det träna av. När det är hennes tur kniper man ihop käkarna, sänker blicken och spänner läpparna. En il av adrenalin går längs med ryggraden. Visa inte smärtan, visa inte smärtan ljuder som ett mantra i mitt huvud. Nej visa för håen inte svaghet, det är det hon när sig på. Snart så, snart så... kvider det inombords. Orkar snart inte hålla upp mitzarna längre. Uuuh.. Precis innan mina armar segnar ner, stendöda, är det min tur. Änteförligen! Sen darrar man av mjölksyra i tre eller fyra dagar. Ja si det är sa harrlitt sa, saknar att boxas på osbygymmet.
Godkväll / Rudan
Gårdagens inlägg. Upplagt idag.
Blev så inspirerad av Ellens semmelstånk så nu sitter jag här med röv igång. Förlåt, jag menar bak. Tyvärr så är jag rätt dålig på att läsa recepten noga innan jag börjar. Jag höftar lite hit, jag höftar lite dit. Denna gången använde jag bara ett halv paket jäst till en hel sats. Får se vad det utmynnar i.
Heheheheee, såg att statsministern pratade om pensionsåldrar upp mot 75 år. Huruvida det är taget ur sitt sammanhang eller ej vet jag inte, men jag hade gett en tjuga för att höra jobbegobbarnas synpunkt å de hele. I synnerhet hade jag velat sitta i RUMG:s fikarum imorse. Funderade nästan på att ringa Lennart. Ajabaja Freddan, ajabaja.
I efterhand / Rudan
Heheheheee, såg att statsministern pratade om pensionsåldrar upp mot 75 år. Huruvida det är taget ur sitt sammanhang eller ej vet jag inte, men jag hade gett en tjuga för att höra jobbegobbarnas synpunkt å de hele. I synnerhet hade jag velat sitta i RUMG:s fikarum imorse. Funderade nästan på att ringa Lennart. Ajabaja Freddan, ajabaja.
I efterhand / Rudan
Måndag
Jag får slänga iväg ett inlägg tror jag.
Innan jag duschade imorse slängde jag ett getöga mot spegeln och bedömde att håret inte behövde tvättas. Tar så lång tid att föna håret, tråkigt. Så jag rationaliserade bort det och plattade istället håret. Håret la sig mycket riktigt platt, enormt platt, runt skalpen. Här och där stod hårstrån rakt upp. Jag blötte borsten och borstade håret för att få bort det statiska. Nu såg håret jätteflottigt ut istället. Okej, ingen fara på taket tänkte jag och tog lite torrschampoo. Det tar jag till som sista utväg ibland. Denna gången blev inte ens det bra. Jag försökte tupera lite för att få någon som helst volym på det plattfeta och statiska håret. Till slut satte jag upp håret, tömde burken torrschampoo i luggen och tittade i spegeln. Nääääe. Vafan. Nu såg håret grått ut. Fyfan. Eftersom det bara var några minuter tills föreläsningen började fick jag lomma iväg. Ful i håret. Utanför salen kom jag på att jag glömt borsta tänderna i allt hårgöromål. Jag bannade mig själv för att jag inte bara tvättat håret när jag duschat. Då hade jag inte behövt sitta där med fult hår, dålig andedräkt och snorig näsa.
/Rudan
21.07
Hej.
/ Rudan
Tjofes
Båda kurserna nu är på engelska och hälften av studenterna är utbytesstudenter. Det har bara gått en och en halv vecka men jag har börjat tänka på engelska. Särskilt när jag räknar. Two times four equals eight. So Steve, 2 bad 4 u that you're not in Sweden now. You might even understand what I say at this point. Besides, it's snow and minus 10 degrees. Perfect CoZyZzaxx-weather. Not brown anymore.
Snö och minus tio är en av mina topp 5 favorita vinterväder. På första plats ska snön vara minst en meter djup. Ja, egentligen syftar listan bara på snödjupet. DjB påpekade att de flesta ser bleka och fula ut i Sverige nu på vintern. Ja, är det inte härligt? sa jag glatt. Att det är vinter alltså, inte att folk är bleka och fula. Jag tillhör ju den bleka skaran året runt, inget jag lider av direkt. Det konstigaste är de, om än få, som har känt sig nödsakade att kommentera min blekhet. Uteslutande medelålders damer för övrigt, om det kan säga er något. Min mor fick höra något liknande när hon som tonåring hade finnar. Även det från en medelålders dam. Inte för att det är något statistiskt underlag, och inte för att jag någonsin har tagit illa vid mig. (Inte ens den gången Mary Kay-kvinnan började gapskratta när jag påpekade att jag var rätt blek vid en foundationutprovning. -Men du ÄR ju det! kippade hon urskuldande). Det FINNS faktiskt dock de som hade tagit illa vid sig, så om någon läser som känner igen sitt beteende så ber jag er; tänk innan ni skiter, för fan.
Vem har sagt att inte jag kan få färg?
Vänligen men bestämligen / Rudan
