Rudans

Något som bör beivras är att Simpsons har bytt tid på 6:an. Har det alltid varit varit klockan 8 kan det väl få fortsätta vara det. Nu hinner jag ju varken se hela klockan 4 eller klockan 7. Dåligt.

En annan sak som kan få beivras är tankspriddheten. Jag glömde cykeln nere på gymet, inget konstigt med det. Jag brukar gå dit så jag tänkte inte på det när jag skulle gå hem. Nog för att det är andra eller tredje gången det händer och då har jag cyklat dit kanske fyra gånger. När jag skulle cykla till jobbet på morgonen blev jag konfunderad (var är cykeln?), sen förbannad (har nån snott den!?) sen lättad (ah, jag glömde den!), sen besviken (åh, varför är jag en sån dålig människa, varför blev jag sån här, oh gudars). Exakt samma scenario utspelade sig även de andra gångerna. Eftersom det tog för lång tid att gå till jobbet tog jag bilen - pinsamt. Nog för att de andra som bor i Osby gärna gör det, men jag visar avsky inför sådana lata fasoner. Förutom denna morgon då. Chefen frågade varför jag tagit bilen eftersom jag aldrig annars gör det.
- Jag glömde cykeln på gymet igår.
- Men Linda, hur ska det gå för dig? Bara 20 år och redan så förvirrad, sa Monica. Hon sa det nog på skämt men jag tog det på allvar. Jag glömmer ju saker precis hela tiden. Barry säger att det är för att jag inte bryr mig så mycket och det kanske han kan ha rätt i.

I alla fall, cykeln skulle ju hämtas. Just igår valde vi att inte träna, det var ju synd. Nu var jag tvungen att gå ner i onödan och hämta den. Klockan började närma sig 9 på kvällen och det tog sannerligen emot att gå dessa 8 minuter ner till gymet. Jag frågade DjB om han ville följa med.
-Jag är sjuuuuuuk, fick jag till svar. Jag tittade lite surt på honom. - Du kan ju ta bilen, sa han. Jag tittade lite mindre surt på honom. Oh göud vad skönt att ta bilen tänkte jag. Väl medveten om att det går emot mycket av det jag och DjB språkar för. Vi är hycklare.

Så jag satte mig i bilen, som för övrigt har en snygg rattkrycka om ratten, satte i nyckeln, glömde inte att vrida på lyset, glömde inte att vänta på att symbolen för dieselpumpen slocknat, vred om nyckeln helt och började svänga ut från parkeringen. Klonk, sa det i rutan för jag hade glömt ta av rattkryckan. Det är ju inte så konstigt för den är ju så himla liten och nästan osynlig och inte alls röd och jättestor. Då blev jag lite sur och besviken på mig själv igen, något som varade ända tills jag skulle lasta av cykeln och såg Josephine med karl komma gåendes. Då blev jag glad. Jag berättade att jag varit och hämtat cykeln och båda tittade lite med avsmak på mig. Typiskt att det var just dessa två hurtbullar man skulle träffa på.



Emma har gjort den här fina bilden alldeles själv, bara till mig. Jag blev alldeles varm om hjärteknuban när jag fick den. Det är så mycket kärlek i en bild gjord i paint! Kärlek! Inte alls som photoshop. Tack så mycket mitt hjärtegull!



Det här är Emma. Tänk dig att du sitter helt ovetandes och tittar rakt fram, och sedan tittar åt sidan och möts av denna undersköna kvinnas uppsyn på alldeles väldigt nära och intimt avstånd. Hade inte din dag varit gjord då?

/Rudan