Det stundar..

Mmmm, midsommar. Bättre än både påsk, pingst och mickelsmäss. Till och med i klass med jul. Jul är kul. Men inte de julstressade typerna. Gör inte de där handgjorda julkorten och pepparkakshusen DÅ. Sluta klaga hela tiden.

Det finns i alla fall ingen midsommarstress. Det har jag aldrig hört talas om. Nej, midsommarafton är en sådär härligt prestigelöst. Ge folk lite köttbullar och snaps så är de nöjda sen.

Det försökte mor beröva oss på en midsommar för några år sen. Minns det som igår. -Jag gör inga köttbullar i år, vi kan ju äta sill. -EEEEH VA? Läggetiaav! Inga köttbullar? Underläppen började darra på oss. Sen rullade vi köttbullar så det stod härliga till. Undrar om det var någon sorts omvänd psykologi från mors sida? Det slog mig nu! Fy vad lömskt! Men bra.


Och hon har blommor i sitt hår, som bara jag kan se!

Varm inombords / Rudan


Dagens lille.

Jaha, nu är jag alltså.. ledig? Ledigledig alltså. Jag har inte bara tagit mig friheten att vara ledig. Det brukar jag göra annars. Så vad ska jag uträtta denna dag? Jag hade kunnat städa här i lgh 29. Det hade jag faktiskt kunnat göra. Det ser ju ut.

I övrigt så var gårdagen en dag av blandade känslor. Den började med att jag var trött. Man är lätt det innan 6 på morgonen. Sen gick det över i pockande oro inför vad som komma skulle. Därefter var jag hungrig, sen kom uppgivenheten över mig, sen blev jag ännu hungrigare. Sen sturskt obstinat. Sen mätt. Sen nervös. Sen ganska så nöjd. Sen riktigt glad. Den glädjen satt i resten av dagen.

Till lillebrodramis stora förtret. Han började pratade om någon sylt med lök han ville göra. -Sylta? undrade jag. -Nej, löksylt. -Ska vi göra sylta? -Nej, SYLTLÖK! Nej, jag menar LÖKSYLT! -Du menar löksylta? Sylta med lök i? -Men lägg av då, inte sylta! -Kan vi inte stoppa korv? Sommarkorv. Eller göra sylta? -Nej man ska inte handskas med kött när det är varmt ute, sa mor förståndigt. -Men hallå, det är väl inte 30 grader i köket heller? -Slaktmånaden är i november, sa far upplysande. -DET VAR EN SYLT MED LÖK I SOM VAR VÄLDIGT GOD, sa min lillebror för att återfå uppmärksamheten. -Jahaa nu minns jag, sa mor. Jag trodde att du menade syltlök.

Haha, stackars lille bror. (Ja, särskrivet: en liten bror).

Nu ska jag ta itu med dagens göromål. Märk väl att jag varit uppe sedan 7. Men jag har fikat och promenerat med fadramodrami också.

Med överläppssvett / Rudan

Åter på sydliga breddgrader.

Häromnatten drömde jag att jag höll en drink i ena handen. Med den andra rörde jag om med en drinkpinne. Så vaknade jag till, fullständigt desorienterad.

-Heeevaaa e jaa?

Jo, i svärisarnas gästsäng. I ena handen håller jag nattlampan som trillat ner och i andra håller jag glödlampan. Lite förföriskt sådär. Det var min drink och drinkpinne det. Mina armar hade somnat, jag var ju tvungen att hålla upp drinken så att jag inte spillde ut något. Jag önskar att det hade funnits en bild på hur det såg ut.

På tal om drinkar. Jag skulle prompt ha med en Ramlösa som jag inte druckit upp i bilen, en burk alltså. Under tiden jag rumstrerar om i baksätet för att optimera min komfort har jag ställt burken i knäet. Det är bra att göra det. Plums, säger det. Iiih säger jag. Kallt mellan benen. Och bubbligt! Det såg PRECIS ut som att jag kissat på mig. Sådär koncentrerat till skrevet både bak och fram. -Haha, skrattade jag. -Hahahahahahahaha, skrattade DjB.

Sängvätare? / Rudan

Hajjhajj

-Saknar ni majj? Emma? Ellen? Har ni märkt att jag är borta?

Vår granne säger alltid hajjhajj när man möter henne i trappan. Härligt tycker jag. Hajjhajj po dajj!

Det ligger en redig Bob-katt bredvid mig. Ser precis likadan ut, lika stor och så. Men den här verkar snäll. Jag litar dock inte fullt på den än. Lite avvaktade sneglar jag på den i smyg. Ser efter om han vässar klorna. Nu när jag tänker efter så förstår jag inte hur Ellen kan kalla mig okattmänniska. Må så vara att hon hade ett par-sju glas vin innanför västen, men ändå. Det var då inte JAG som blev biten av Bob-katten. Bob letade nog upp den svagaste länken i kattmänniskosammanhang innan han gjorde sitt illdåd.

Har jag inte berättat om Den Elake Katten Bob?

Vi var och hälsade på Phisen i Camebridge, Snudan och jag. Phisen var inneboende hos en professor. En något säregen typ, som sig bör om man är engelsk professor antar jag. I alla fall så hade hon en fruktansvärt lömsk katt. Elak och illvillig. En riktig Disneyfilmskatt! Är det inte i Basil Mus det är en stor elak katt? En sån var det i alla fall. Ellen blev direkt på sin vakt. Med all rätt för plötsligt BET kattjäkon henne! Efter det var det inte bara rädsla utan FRUKTAN vi såg i den stackars kvinnans ögon. Phisen bad henne sluta sjåpa sig. Ellen hade icke lust att åter korsa rummet från toaletten. Kattfan lurade ju därute. Jag tänkte att jag skulle undsätta henne och gick mot toaletten. Plötsligt springer katten ut och jagar in mig på toaletten! Puh! Jag hann in. Men ut kom vi icke. Katten satt på huk precis utanför och bara väntade på sina byten. Inte nog med det, den klöste heltäckningsmattan precis som om den ville tala om för oss att "såhär kommer ni se ut när jag är färdig med er". Phisen visade ingen som helst förståelse för oss två flickebarn. -Skärp er, sade hon kort och räddade oss.

Hade jag varit hemma hade jag lagt upp en bild på hur Ellen såg ut hela tågresan från London till Camebridge på grund av att vi skulle till professorn igen. Totalt likgiltig. Som om hon såg sin dödsdom i vitögat. -Jaha, tjugo år fick man bli. Det var ju kul så länge det varade.

Bortrest / Rudan

Hej!

Nu lär det bli dåligt med inlägg igen ett tag för vi ska uppåd lanned. Och då finns inte tid för sånt här!

Hav förtröstan. Ni tre som läser min blogg.

Mot en blandning av sött och salt / Rudan.

Husmanskonst

Det ska då en Rigmor Sunkler Rohm till att göra Bananfisk... Fy vad besviken jag hade blivit om jag hade varit med i Halv åtta hos mig och blivit bjuden på Bananfisk med ris. Läs sista punkten:

9. Serveras med kokt ris, blanda för färgens skull i ett paket gröna ärtor, samt en grönsallad.

Wiho, vad piggt det blev med ÄRTOR i riset! Det var oväntat. Och färgglatt. Jag undrar också lite om grönsalladen ska blandas I riset. Det står det, men det ser inte ut så på bilden.

Modrami är en lustig prick ibland. Hon gillar det gammaldassa köket. Inte för tokiga kryddningar och mycket äkta vara. God svensk husmanskost är hennes gebit. Ibland går det dock liiiite överstyr, det här med det gammeldassa. Äppelris är ett exempel på det. Modrami, hurtig och glad: -Och så blir det äppelris till efterrätt! Det åt man förr! Vi: -Hmhm. Det låter ju spännande. Men nej. Det är Inte Spännande. Det smakar äppel och ris. Det blir inte festligare än så, hur mycket grädde man än klickar på. För att slippa denna efterrätt i framtiden har vi tagit det säkra före det osäkra och skojat försynt om det. -Det blir väl inte äppelris idag, hoho, modrami? har man sagt och sett klämkäck ut. Hellre gris än äppelris, har vi broderat med korsstygn och hängt upp på köksdörren. -Vi har gjort äppelris till efterrätt näääää skojar bara, Ha Ha! Äppelris, Ha Ha! har vi sagt när vi lagat maten.

Ni kanske tycker att man kunde stått ut med äppelris en endaste gång utan att klaga, men vi har stått ut med både äppelris och apelsinris. Och någon gång, vid 21 års ålder och uppbackad av mina yngre syskon så fick det vara ett slut på detta. Hellre ingen efterrätt alls. Det komiska var att modravår inte heller tyckte att det var sådär himla, men alltså. Vem har sagt att efterrätt ska vara gott?

Fotnot: Mors husmanskost är i övrigt mycket svårslagen<3


Återkoppling ang. 110522

Ni undrar ju hejvilt hur det egentligen gick med mitt bak i söndags! Eh ja, bred men platt brukar jag säga. Ha ha! Med min bak gick det bra. Jag gjorde en vild chansning och hittade på ett recept. Är man skogstokig så är man. Jag hällde i yoghurt och bakpulver i pajskalssmeten. Och havre! Som sagt, skogstokig. Det blev bra. Luftigt. Den andra delen av min ananaspaj blev mindre bra. Där skulle jag nog följt receptet. Men det är sånt man får ta! Jag lämnade min citron/ananaskräm till ohandlingar. Till slut blev det en hallon och blåbärspaj med marangtäcke. Ja se med mig vet man aldrig var man hamnar. Jag säger till DjB att han aldrig kan vara på säkra sidan när det gäller mig. Ena dagen går jag upp på vänstra sidan och nästa -HEPP!, högra sidan. Sedan kommer han hem en dag, trumpen så det står härliga till när han ser att jag inte rullat in balkongskydden eller tagit in filten trots att det ösregnar. -Jag visste att du hade glömt det. Du ska inte säga att andra är förutsägbara när du själv är det. -Men jag är förutsägbar på ett ROOLIGT sätt, invänder jag.

Okej, det var lite slarvigt. Men jag hade ju fullt upp med min crazy paj? Det får man väl ha förståelse för.

I väntan på att CNC-manicken ska bli ledig / Rudan

Blev abrupt sugen på Banana Spliddelitt.

Jag såg på de lokala nyheterna imorse att en lastbilssläp med 20 ton bananer blivit stulen. Haha! Hade varit kul att se när bovarna upptäckte att det var bananer de stulit. De bara höll tummarna och hoppades att det var cigaretter eller något annat lättsålt. Och så bara: Nääää, bananer..? Så nu får de baka bananbröd, bananmuffins, bananglass, bananbananer och bananpaj uttabarahååen! Om någon satt upp ett bananstånd längs med vägen ska man dra öronen åt sig. Det kan vara banantjuvarna. "Svenska bananer 200 m" står det på skylten. Långa bananer det.

För något år sedan var det en annan bananlastbil som sladdat på vägen så att släpet vält och alla bananer åkt ut på vägbanan. Hörde det på trafikinformationen på P4. -Banan på vägbanan, stor halkrisk. Se opp.

Haha, de är roliga de där bananerna. Jag får nog höra av mig till brödrami så att de får reda på vad som händer här nere i Skåne. Vilka tokigheter. De kommer ju att tappa hakan när de kommer hem annars. Får förbereda dem lite.

Bananfröjdig / Rudan

Uti herrens hage.

Å ena sidan förkastar jag mönster. Ska alla göra något, så ska då inte jag göra det. Känner avsmak mot Thailandsresor till exempel. Och sånt där. Som andra gör. Blir nästan lite illa till mods när jag märker att jag bara dragits med i något.. typiskt.

Å andra sidan så är jag ganska gammaldags. Gillar ingrodda traditioner. Ska vara så för att det alltid har varit så, liksom. Man ska inte komma här och kalla potatismos för puré, som sagt. Man får inte börja särskriva, även om språket är och alltid har varit i ständig förändring. Man får inte börja säga nya fjantiga förstärkningsuttryck som 'sjukt'. Så himla tramsigt uttryck. Man ska inte börja fira nationaldagen på norrmännens vis, bara för att norrmännen gör det. Lägga sig till med sånt 2011, tssst. Då kan vi väl börja fira Mickelsmäss igen istället? Det ÄR ju en tradition här. Från och med i år ska jag fira Mickelsmäss. God Mickelsmäss på er.

Konstigt / Rudan

När jag blir stor ska jag bli en martyr.

Den här gången tänkte jag utgå ifrån rubriken. Istället för att våndas över vad man ska skriva däroppe efter att man skrivit sitt lilla inlägg. -Åååh, vad kännetecknar dettaaaa?????? frågar jag mig. När jag lagt upp en bild på hundbajs.

Jag gillar martyrskap. Eller egentligen inte alls. Men det kan vara rätt gött att tycka synd om sig själv ibland. Det värsta då är att tänka på hur osynd det egentligen är om en. Något så inåt håens osynd är det. Man har tak över håedet, middag på furuboret, en studafes som kan bära när man blir trött i benen, ett jobb att gå till, en brun lusekofta och fotsida mamelucker att gona in sig i. Nej, mig är det då inte synd om. Skit också. Så väller det Dåliga Samvetet in. Det finns ingen som det är så osynd som om mig. Stackars mig för det. Mmm, finns alltid lite självömkan över.

Gnällighet är så fruktansvärt påfrestande. Jag gestikulerade det hela för DjB en gång. Jag var skojfrisk och sa att: Nu när du pratar så låter det såhär i mina öron; gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (visade hur en dörr öppnades). Och när han invände: gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (fortfarande med luftdörrhandtaget i handen). Inte för att han är gnällig, men jag måste ju få utlopp för min kreativitet. Han bad mig väl plocka ut ur diskmaskinen eller något annat tråkigt. Sen TOG han det och vände det EMOT mig. Han bara i minst en månad: Nu när du pratar så låter det såhär i mina öron; gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (visade hur en dörr öppnades). VA? Kan man göra så? Hade inte jag patent? Det värsta var att det stämde in bättre på mig. Min röst är ju ljusare. Hans dova tonfall påminner mer om en ladugårdsdörr. Och det kan jag inte härma. Knarrande liksom.

Igår introducerade jag en ny grej. Man lägger håedet lite på sned i händerna så att man ser förstående ut. Sen stoppar man in pekfingrarna i öronen och säger: Vad sa du baby? med honungslen stämma. Prova det! När man övat lite syns det inte att man håller för öronen.

Poängen med det här inlägget var ju martyrskap. Vad tröttsamt det är. Självömkan och gnällighet, NAEE. No more. Kontraproduktivt är vad det är. <-- nytt favoritord<3

Upp och iväg /Rudan

Fotnot till gårdagens inlägg

Fotnot: Även Emma kan brainstormingens ädla konst. Inte bara jag och Snudan alltså. Det ska till hennes fördel sägas att Emma inte ens gått en utbildning där det momentet ingår. Hon har det i blodet.

Brainstorm -> Hjärnstorm -> Ironstorm. För er som undrade. Låter coolare så.

På lektion / Rudan

Den som ändå finge en knuba kaffe med EnKnubaKaffe.

Tillverkningsteknik, deeeeet ni.

Jag funderar gravt på hur jag ska utveckla min uppfinning. Idén är ju så himla dålig redan från början.

Någon dag ska jag berätta om hur man brainstormar. Det är jag en redig illbatting på ska ni veta. Jag och Snudan.

När jag skulle brainstorma med en klasskompis i höstas visste den människa inte alls hur man gjorde. Alla mina bra idéer bara smutskastades. -Nej, så kan man inte göra. -Vilken usel tanke. -Hur kunde du komma på något så dåligt? Ttttt-t, säger jag. Jag vet nog hur en äkta Ironstorm går till!

Vilket för mig in på något annat. Änteförligen vet vi vad våra knoddar ska heta!

Krysantemum och Thunderstorm!

Barn utöver dessa får heta Bo, Rut, Knut, Sulan eller något annat korthugget. Först och främst ska Thunderstorm drillas. Jag menar, heter man Thunderstorm så bara MÅSTE man hålla på med någon häftig sport. När han döps ska orgeln spela som de brukar göra på ishockeymatcher. Ni vet? Barry tyckte att lämpliga sporter för Thunderstorm var: hockey, amerikansk fotboll eller ridsport. En dyr sport är ett måste. Bo kan få ett par löparskor och eventuellt en innebandyklubba.

Krysantemum ska vara mitt lilla projekt. För det första ska jag kalla henne Krysset. Sen, när hon en dag får en boll i huvet ska jag vara den första att säga: Mitt i Krysset! Hahahaha! Sen var det inte så mycket roligare än så. Men om hon börjar spela fotboll kan det ju bli roligt flera gånger. Haha, mitt i krysset. Var får jag allt ifrån.

Prohoookrastineeeering/Rudan

Ett tjog och ett kvarts dussin/Maj-2011

Här har ni mig - en jättegullig tjeeheej.

Ja, det är jag det.

Jag har varit så finurlig idag att jag har åkt hem. Till ostbyen. Tänk vad förvånade alla ska bli när de upptäcker att jag är hemma. Hihihihihi. Kassörerna på ICA, tågpersonalen, kanske till och med DjB bara: vaaaaaa, är du hemma en mååååndaaa????????

En sak jag tycker är lite störigt är att man könsbestämmer vissa saker. ModebloggERSKA. Bra att man poängterar att det är en tjej som modebloggar. Väldigt ovanligt med tjejer inom det området. OBS: Ironi. Även om så vore så tycker jag att det känns liiiite 1953 att använda -erska och -inna. Och bara det, att säga att något känns som ett passerat årtal känns liiite passé. Eller 2003 som man också kan uttrycka det. Allt enligt Emma. Och den kvinnan vet.

Det fulaste är när man inom idrottssammanhang säger "landsmaninna". Ööööh! Vafan! Det heter ju landsman och MÖJLIGTVIS landskvinna. Fast ändå inte. Landsman, talesman och ombudsman är ord som faktiskt inte betyder ordagrant MAN (breda axlar, snopp och skägg). Ordet -man kan vara av könsneutral natur, ser ni. Där man betyder människa, jämför med engelskan. Sen kan man mycket väl säga talesperson om man vill det. Det får man för mig. Helt OK.

Petitesser! Folk retar sig på petitesser. Däribland jag. Sen när jag tänker efter en stund kommer jag på att Nää-ä. Jag bryr mig inte. Eller så maler jag det i flera månader. Landsmaninna, landsmaninna, LA-NDS-MAN-INNA. Fuuult.

I behov / Rudan


16.22 Söndag

Vilken situation jag ställts inför. Jag vet inte vad jag ska baka. Tänkte först göra en ripoff på Ellens ananaspaj. Sen tänkte jag göra citron/marängpaj. Sen tyckte jag att det verkade jobbigt. Sen sa DjB: -Annars är ju nybakat bröd gott. Och jag bara: ååååååååh vad jobbig du är. Jag har ju redan köpt pajingredienser. Jag kan ju inte bara slå om sådär på en femöring. Hur skulle det sett ut? Nej, just det, det skulle inte sett ut.

Vad ska jag baka för bröd då? Surdegsbröd kanske, det har jag tänkt länge. Men neeeeej, surdegen ska stå i flera dagar. Åh, stackars mig. Vilket vankelmod.

Dessutom har jag bestämt mig för att springa en sväng innan dagen tar slut. Och plugga tillverkningsteknik också. Såatteeh, jag har många bollar i luften. Och som ni vet, dåligt bollsinne. Kan inte sluta lyckligt detta. När DjB kommer hem från träningen lär jag ligga i horisontalläge på soffan med en handduk över ögonen. Handryggen ovanpå. -Aa. En sån stress. Stackars lilla Rudan.

Ambitiös/Rudan


Kvällens sista

Jag och min karl sitter vid varsin dator och sörfar. Vars en knuba vin handen. Eller glas alltså. Man är väl ingen hillbilly. Åhnej, nu kommer han hit. Jag gillar att ha'an på avstånd. Så jag kan kolla kissies blogg utan hans dömande blickar. Fast jag ska sluta med det. Kolla på kissies blogg. Det är ett fördärv, som morami skulle sagt.

Idag var jag och morami i karlskrona och tittade på skola. Jättefint är det där! Det är hav och himmel och träd och gräs och hus och så vidare. Men jag vet inte.

Efter lite så ska det låta, talang 2011 och någon kass film på trean är det nog dags att sova. Finns linte mer att uträtta denna dag, känner jag. Dagen är till ändo.

 

En kärvänlig bild / Rudan

Stinsen brinner

Jag gillar att få kommentarer, men jag orkar inte skriva kommentarer till andra. Vad konstigt. Jag orkar ju skriva jättelånga inlägg ibland.

Den där Erik Saade, han är inte lite kaxig han. Typiskt 90-talister. Det är just därför jag gillar Gunde Svan mer än till exempel.... Blondinbella? Vad är det för fel på att vara lite ödmjuk? Säga att man är sämre än vad man är? Då kan man ju i alla fall överraska. Svårt att överraska när man påstår att man kommer ifrån samma skola som Justin (Timberlake) och Michael (Jackson). 

 

Själv kommer jag ifrån samma skola som (Moder) Theresa och Nelson (Mandela). Något utav en värnande frihetskämpe, brukar jag kalla mig själv.

Ps. När jag var liten var jag mäkta förtjust i Gunde Svan. Han hade gjort ALLA celler på Fångarna på fortet. Coolt. Han påminde mig om min far som kunde lyfta alla vikterna samtidigt i bänkpress och sparka bollen så högt upp i luften att den inte syntes längre. Han kunde köra bil utan att röra ratten och han hade jeansjacka, jeans och cowboyboots. (Senare, LÅNGT senare, har jag förstått att han fixerade ratten med knäna och att jag tittade på fel ställe i himlen, när han sparkade bollen. Men ändå.)

Framförsynt / Rudan

Linda Luring kallas jag ibland.

Jag gillar den där Enknubakaffe-bloggen. Hon är så rättfram, pang på rödbetan. Om jag skriver något och menar samma sak som henne så blir mitt inlägg två a4 långt. Och det är nog inte så kul att läsa. Ska nog ta kontakt med kvinnan bakom, hon verkar vara en helylle toka.

Idag har en tentaluring ägt rum. I början tyckte jag att det var lite fjantigt när de bullade upp choklad, frukt, festis, redbull, kaffetermos, kakor och mackor för några timmars tenta. Det tycker jag fortfarande, men jag känner att tenta: OKEJ, den kan ändå vara ända upp till 5 timmar. Men en två timmar lång föreläsning? Eller rättare sagt 2x45 min. Lite mesigt att ta med termosar och godis för det. Det ser lite viktigpetteraktigt ut. "Jaaag vet hur det ska gå till", "måste hålla blodsockret uppe för att kunna koncentrera mig" liksom. Jag funderar på att ta med en såndär jättestor termos som man trycker på en knapp på locket för att pumpa ut kaffet. Sen ska jag, efter cirka 22 minuter och 30 sekunder erbjuda kaffe till den som vill ha. Dela ut plastmuggar i hörsalarna. -Skicka uppåt! ska jag viskhojta. -Någon som vill ha socker? Mjölk? Eventuellt ska jag ha brett mackor till gossebarnen och tösabitarna. Lingongrova med ost och gurka eller skinka och paprika, alla inpackade i smörgåspapper. -Vill du ha ost eller skinka på smörgåsen? Du vill ha ost, okej. Jaså du gillar inte gurka? Nej då får du plocka av den. Vill du ha en servett att lägga tuggummit i? Eller snusen? Om det är någon som är laktos- eller glutenintolerant så har jag alternativ till er här! (äpple och vaniljpinnglass).

Undrar om någon hade förstått ironin?

Pillemarisk / Rudan

Puhuuuu

Min effektiva pluggteknik börjar sjunga på sista versen. Har inte lust mer nuuuuu. Men jag måste sammanfatta lite till. Det är en del av min effektiva P.T. Minsta möjliga ansträngning (MMA) är det som gäller. Någon ska jag föreläsa om det på skolor, så effektiv är den. Kvaliteten är det sämre med. Men man kan ju inte ha allt. Tommy kan ju inte både vara smart och snygg.

Jag var hemma i Ostböj igår. På gott humör, kändes det som. Upp för första trappan, glad i hågen, andra, tredje. Pust. Fjärde, grymt. Femte UÅÅÖÄÄH jävla trappor och tungt jävlar ska man asa på! Rycker i handtaget. Varför ska han ALLTID låsa dörrfan, så jävla irriterande. Leta efter nyckeln som ligger längst ner i väskan och trasslat in sig i något satans mappgummiband, AH! Kan inte karlajäkon öppna då? Låser upp och är beredd på att skälla. (Finns alltid något att skälla på) -Hej! säger han. Möter mig leende i hallen. Öh? -Jaha, hej hej på dig du. Ilskan rinner av. Vad var jag arg för? Att han låst dörren? Det gör ju jag med.

Stackars karl.

Rudan i fez.

 

/Rudan

Uti guds egen lilla tombola

...Jaaaaa. Vinden har vänt, återigen ler lyckan sitt bländvita leende mot mig. Snart kan jag skratta mig lycklig på äkta. Under året har jag tvingats tampas med något jag inte varit med om tidigare. Jag har inte alls vetat hur jag skullat förhålla mig till det hele. Hur man ska bli av med det där grådassiga molnet på min annars så klart lysande himmel. Fyyyy. Knuban, hård mot de hårda, hade nog aldrig gjort det till ett sånt problem som jag gjort det till. Hon vet hur de ska tas, hur man håller folk kort.

Så fort jag fått mitt glädjebesked följde andra glädjens budskap med. Plötsligt kom tilbud från både höger och vänster, Fru Fortuna var återigen min vän. Jag skrev innan att jag tycker att jag har sån övernådig tur. Denna tur har inte infunnit sig på ett bra tag. Tills nu då. Igår slog det mig när jag berättade för modrami att lektionen som jag inte kunde gå på hade ställts in, att det inte bara är tur. Det måste vara inställningen. Min naturliga inställning är att jag har tur när något bra händer. När lektioner ställs in till exempel, så tänker jag: Faan vad bra! Just idag när jag var så himla trött/upptagen/illmarig/osugen/gasig/osv. Vilken TUR jag har. Sen tänker jag inte på när jag har otur. Och då har man kanske inte otur. För man vet inte om det. I vilket fall så har jag kanske inte riktigt haft min naturligt godmodiga inställning på ett tag, därför har jag inte heller haft tur. Som inte är tur då. Imaginär tur. (Som vi brukar säga inom matematiken, ha ha ha!)

I en Dalai Lama-bok stod det att man alltid återvänder till sitt naturliga tillstånd. Om allt fungerar som det ska, vill säga. Så man kan vara jätteglad och jätteledsen, men förr eller senare återgår man till sitt normala humör. Som en sinuskurva. (Som vi brukar säga inom fysiken. Ha ha ha!) Man kan försöka höja sin egen norm, men man är nog fel på det om man söker efter att alltid vara jätteglad. Far runt kors och tvärs för att alltid ha kul, alla till lags och allt ska vara perfekt och puttenuttigt. Hellre lite skit i hörnen än ett rent Helsinki. Ha Ha Ha!


Lagom / Rudan

Ha Ha Ha!

Den som ändå slapp sitta på en pinnastol.

Nu ska jag lyssna på Mark Knopfler och plugga Fisyk. Imorgon kl 8 är det tenta. En framförsikt ni avundas va?

It's what it is, trudeluttar han. Marketork Knubfler. Precis som om han visste...?

Jag har missat honom i Sverige två gånger. Nästa gång så! Tredje gången gillt. Nån som vill följa med? Har en sedepuda jag vill få signerad.

/Rudan

14.28

Emma, håll dig du på din kant... Det som komma, komma skall. Från pepparkakeland. Don't you PUSH IT!

Raging / Rudan

Hjärtligt välkommen till min lilla tambur!

Ibland tror jag att folk hittar på saker bara för att verka viktiga. De ljuger inte avsiktligt, men de tänker typ: Jo, så måste det vara. Drar sina egna slutsatser. Vilket är BRA för det mesta. Om det är rätt. (stämmer överens med det jag tycker, vill säga! Ha Ha Ha!) Blev i alla fall helt brydd häromdagen efter ett gympass. När vi skulle stretcha framsida lår sa instruktören: Och så håller vi om ankeln och inte foten. Håller vi i foten drar man ut senorna - och det vill vi ju inte.

VA???? säger jag. Jag har ALDRIG hört talas om detta, trots att jag gått på ganska många pass och haft ganska många olika tränare. Hur fan skulle det gå till? Hur drar man ut fotens inre senor? På vilket sätt skulle det kunna vara dåligt? Om man av misstag skulle snubbla sträcker man ju ändå ut dem och i så fall blir väl skadan ännu värre? Om det nu ens är möjligt överhuvudtaget som sagt. Jag säger inte att det inte är sant, men jag skulle velat höra en väl underbyggd statistiskt säkerställd rapport på det där.

Samma sak med spinning. Plötsligt får jag höra att man inte ska "dra" upp foten. Det är det gamla, enligt instruktörer i Göteborg. Jaha? Varför då? Jag bara undrar så om någon vet kan väl den berätta?

Jag häpnar, nej jag får dåndimpen!, när jag läser i tidningen (NSk...) att man ska föredra less fat- och lightprodukter om man vill gå ner i vikt. Va? Säger man fortfarande så? Jag trodde det blev ute ungefär samtidigt som de la ner Voxpop. Vilket för övrigt var världens bästa tv-program då det begav sig.

Ibland verkar det inte som att människor är så sugna på veta varför saker och ting är som de är. Nej, man ska inte ifrågasätta. Det bästa är att få färdiga kvällstidningsåsikter. Som man kan ta för sanna, för någon som "vet" har ju sagt det. Men hur vet man att de vet? De kanske bara är just deras personliga åsikter och förhoppningar och det kanske bara är såna som gillar att höras som märks? Nog för att jag är i besittning av en liten besserwisser, men alltså.. Jag känner mig inte RIKTIGT lika lurad när jag hör att vaniljsmaken i yoghurt är gjord av kobajs.

 

Rätt åt folk att de äter kobajs när de inte följer Hjärnkontorets devis: Frågar man inget får man ingenting veta!

 

/Rudan


12.02

Aaah, de motorsågar utanför mitt fönster här i Växjö. Aaaaah. Takes me back. Känner mig som hemma liksom! Alla dessa lördag- och söndagmornar man vaknat 10 i 7 av ett klingande: NJJJJAAAAAAAAAAAAAAAAEEEEEETTTTTTTTT. Så låter motorsågar, för er som inte vet. Hör sommaren till på något sätt. Lögn i hået att somna om, men det gjorde man ändå. Vaknade halv 11 av en mor som hojtade PRECIS SOM EMMAS MOR (?) JÄTTEKONSTIGT! Nufårduminsjääälgåopp, veden ska lavas och granar ska plantas och diken ska grävas (pust) och trädgården ska röjas och hundarna ska gås ut och huset ska städas och... efter en stunds eftertanke: Och båten ska läggas i, potatisen ska sättas, äppelträden ska beskäras, åkern ska ringvältas. Så man drog en djuuuup suck och gick upp. För att sätta sig på toa och läsa ut ett par Kalle Ankas pocket innan det var dags för middag. Middag äts tidigast kl 12 och senast 2, bara så att ni vet.

Nä, riktigt så var det inte. Eller jo. Jag var ganska lat. Jag är ganska lat. Fan vad lat jag är. Ellen säger att jag inte är lat. Hon är snäll. Annat är Emma den Unkna.

/Rudan

Nu ska jag luncha

Kände att jag var tvungen att gå tillbaka till rötterna i förra inlägget. Balansera upp lite. Den där hunden måste ha ätit mycket fett för att få det sådär blankt. En vacker tolle.

En fråga jag burit på ungefär sedan jag tog körkort är varför lastbilar (lastbilsCHAUFFÖRER) envisas med att köra om andra lastbilar i uppförsbackar. Särskilt på E6:an. Särskilt på fredagar klockan 2, när man är på väg hem efter en veckans anletessvett-SLIT. När man kör i sina lagstadgade 120. Nu har jag fått svaret! Aldrig mer kommer jag att undra, tuta ilsket eller svära över detta fenomen. Det ÄR inte för att jävlas de gör det. Och det är inte heller i min fantasi de gör det utstuderat just i uppförsbackar. Jag frågade en lastischaffis/klassis och fick svaret att det är enda  gången de får den extra farten att köra om. Huh? tänkte jag fånigt. Jooo, en fullastad lastbil sackar ju efter i uppförsbackar. Swisch så kan den tomma lastbilen köra om då den kan hålla några km/h mer än den fulla.

Det där ville ni veta vaaaaa? Jag ville det. Och jag ville att ni skulle veta. Jag vill pracka er på denna kunskap. Det är så många som prackar på mig kunskap jag inte vill ha, så det är inte mer än rätt.

Väl bekomme / Rudan

Gissa bajset!


Onsdagstankar

Appar? APPAR? Vad fjantigt. Är det något vuxna människor ska hålla på med? Prata om appe hitådit. Nej, på min androidis har jag finesser. Spotifyfinetinenessetidess. Vill man förkorta räcker det med finne.

Något annat fjantigt är att det står potatisPURÉ på menyn i skolrestaurangen. Det är väl ingen puré, det är väl heltvanligjävla MOOOOOS. Stompepär! Har så svårt för sånt där. Cupcakes? Det har väl alltid hetat muffins? Undrar varför folk börjar kalla saker för något annat. Är det för att man ska tänka: Åååh, pjooorééééé, mmm! Det låter smaskigt. Och annorlunda! Annat än sketen pottemos. Så är det ändå det liksom. Nästa gång det serveras puré ska jag reklamera om det inte är EXAKT puré.

Haha, jag har ju rätt! Sökte på cupcakes och det är alltså samma smet.............. Hmmmmm........... Är det då inte samma.. kaka? Potatispuré har samma ingredienser som mos........

God och DRYYYG / Rudan

Förnöjsam

Hahaha, vilken buhu-uhurn. Hur ska jag bräcka detta? Det var ju en envis kääringapugga till att vara barndomsvän. Det må så vara att jag är dum, att jag har dåligt bollsinne och att jag är ofräsch. Kan inte hjälpa't. Okej, jag hade kunnat vara noggrannare med hygienen, men faan man har ju så mycket med annat?

Hur kan jag då på något sätt vara bättre än denna kvinna, denna hagga, denna kånkeltös? Hon är alltså klok, bra på fotboll och jag antar att hon har rena strumpor. Hmm, jag vet ju att jag är det. Bättre alltså.

JO! Det må så vara att jag ploppar ur mig grodor i fel forum (flöjtmusiksforum), men jag gör det åtminstone med goda uppsåt. Emma däremot, hon har ingen lust att vara folk till lags. Om jag är skojfrisk, så är hon illmarig. Ett exempel är en gång när DjB provade dånseskorna och ett par tjejer närmade sig honom på de mer vulgära sätt. Jag, flickvännen i fråga, märkte inget. Däremot började tjejerna nästan slåss med Emma. Och det är inte första gången. Hon utstrålar något, den där Emma. Sen är hon nåtsåinåtflarnens enveten. Och en urusel förlorare. Antagligen är det dessa egenskaper som gör henne till en bättre idrottare än mig, skit också. Hon är ju omöjlig att komma åt!

Det bästa med Emma är nog att jag känner mig snäll i hennes sällskap. Eller alltså manipulativt snäll. Den som triggar igång något och sedan bara lutar sig tillbaka och ser på skådespelet.

Ljuvliga Linda den Storslagna vs. Snus-Emma av Fjärt

/Rudan

Slår ett slag för en utmärkt sida. Schangdoooobel.


Lilla, lilla, lillelidillelilla Emma.

Aj! Vad elak hon är, Emma. Min bajsteckning gjorde jag ju i gymnasiet... När tid fanns i överskott. Ja, nä. Jag ska då rakt inte säga att tid är en bristvara för mig nu, däremot tenderar jag att inte ta tillvara på all tid jag har. Jag menar, hade jag gått upp 6 och pluggat 7-4 så hade jag nog haft det klappat och klart för mig. Men det skedde snabbt, det allmänna förfallet. Plötsligt bara: ääääääääh vad jobbigt. Fastän jag har det jäkons bra. Människan är av naturen lat, som Ellen brukar säga att Stefan brukar säga.

Nåväl, Emma försöker knivhugga min rygg genom att påtala att det är hennes skattepengar som går åt till min utbildning. Men hallå, det kan du väl bjuda på? Du gillar väl mig? Du vill väl hellre sponsra mig än någon bortskämd spoling du inte känner? För övrigt så har jag fortfarande jobbat längre än deeeeeeheeeeeeeej, hihihihi. Kom tillbaka i höst likZom. Emma är så himla liten och ung. Ung&Oerfaren, Naiv&Blåögd. Jag har fått lära henne det mesta om livets hårda verklighet. Hon har mig att tacka för mycket alltså. Tänk om hon hade insett det, istället för bita den hand som när henne.

Här lär jag henne att åtnjuta en hamburgare i fulla drag. Se hur hon bara suger in sig kunskapen!

Retsticka / Rudan


Kikärta eller kikhosta?

Nu har jag snart prokrastinerat länge nog. Lat-Linda. Men tänkte bara uttrycka mitt missnöje i att dela namn med en ort i Haninge kommun. När man söker efter Rudan kommer ju inte min bloggggg upp ju. Jag kollade upp till tionde sidan, sen gav jag upp.

Har för mig att Rudan kommer ifrån en designlektion i gymnasiet. Ni vet, man sitter där och brainstormar. Ny produkt, ny produkt... Hmmm. -Ellen, Fulaste Smeknamnen-06? På det sättet kom sig Rudan&Snudan. Jajemänn!

Stundomsinnad / Rudan

Men åååh, skulle ju lägga upp en bloglovin-länk men jag är ju helt och hållet ODUGLIG.



17.40

I fredags var de kvinnoträff. Härliga kvinnor de därna. Emma hade öppnat upp sitt hem till förmån för denna sammankomst. Hon har ju egentligen redan avhandlat kvällen, men något ska man ju att skriva om. Vi började, av någon anledning, sjunga Sailor Moon-introt. Ja, outrot med för den delen. Hur kan man komma ihåg det? Det är inte så att jag sjungit den trudelutten sen dess jag såg det. Ingen av de andra heller tror jag. Tyskan jag läste årskurs 6 till och med 1 på gymnasiet har jag vaga minnen av. Men Sailor Moon-introt kan jag riva av när som helst. Även med ett par-fem glas vin i kroppen. Det är konstigt tycker jag. Tyckte inte ens att Sailor Moon var speciellt bra. Eller jag fattade aldrig grejen. De andra var samstämmiga i det. Killen var ju inte alls snygg? Katten ful och osympatisk? Jaja.

Ett annat program som avhandlades var Rädda Joppe - Död eller levande. -OOOOOH jag HATADE det programmet! sa vi i kör. Haha! Alla tyckte samma sak. Men vafan, kunde han inte hålla reda på den där sletna pingvinen så kunde han väl skylla sig själv? Minns när jag satt där, 6 år, och tänkte att det var då snorunge till slarver. Gömma nallen i soppåsen, vem gör det?

Haha, när jag sökte på Rädda Joppe kom detta inlägget upp. Joo.. Så sant som det är sagt. Hoppas det är okej att jag länkar.



-Vem har skitit i soffan? (It's a blog war going on out there)

PRO / Rudan

Emma, är du med?

Lurades bara, kläderna är mors gamla outfits. Kände att jag hade ett kul uppslag, men nä. Helt tom idag. What todelodeho-o do? Plugga fysik? Fewsiik. Ääääh, inte en sån dag idag va? Känns faktiskt inte så.

Jag kan ju inte bara avklinga nu när jag uppdaterat så friskt de senaste dagarna! Hade för fan 11 läsare häromdagen, det ni! Sen såg jag att Emma länkat mig så det var nog mest därför. Hon är schysst som ger mig fler läsare. Egentligen borde jag smutskasta henne förresten, hon gjorde klart och tydligt att she was aiming for that blog war. Går alldeles utmärkt att blanda svenska och engelska ser jag.. IT'S ON, säger jag!

Jag tror inte att Emma stryker sina trosor. Hon hävdar att hon gör det, men i fredags såg jag allt ett par skrynkeförliga mamelucker kika fram under kjolen hennes. Som för övrigt var på tok för kort för att tillhöra en kvinna av stil och klass. När kjolen närmar sig övre skenbenet är det då jag som snörper på munnen i en präktighetsmin :J



Har ni någon gång bekantat er med Baggen?

Förväntansfull / Rudan



16.37

Köpte ny outfit häromdagen. Lite fel årstid för kappan men det var rea och efter sol kommer ju regn.

Ett par nya klänningar hittade jag också:

 

Jodååå... särskilt nöjd är jag med mina poser. Casual but still needy.

/Rudan


Till Tompa Ledde

Förslag på låttext till Tomas Ledin:

Gick en promenad
en solig söndagseftermiddag
då kom en tjej
visste att hon hade en grej
att säg
så jag sa

Det kan kviddevitta
kviddeviddeviddevittvitta
vet varken ut - eller in
spelar ingen rolledoll
för det kan kviddevitta
kviddeviddeviddevittvitta

Hon hade blommor i sitt hår,
rödmålade tår
Minns en blond hårlock,
lakritsremslika åderbrock
pojkarna stod på rad
och jag uppå en estrad
men ändå sa jag

Det kan kviddevitta
kviddeviddeviddevittvitta
vet varken ut - eller in
spelar ingen rolledoll
för det kan kviddevitta
kviddeviddeviddevittvitta

En del av min hjärna
kommer aldrig kunna
bestämma sig
Måndag torsdag lördag
fredag och onsdag
Vintern är lång
men det mesta regnar bort

Det kan kviddevitta
kviddeviddeviddevittvitta
vet varken ut - eller in
spelar ingen rolledoll
för det kan kviddevitta
kviddeviddeviddevittvitta

När tystnar musiken? - Just nu!

Det kan kviddevitta
kviddeviddeviddevittvitta
vet varken ut - eller in
spelar ingen rolledoll
för det kan kviddevitta
kviddeviddeviddevittvitta

(Lurade...) (Viskas under outrot)

För att komma i stämning har jag lyssnat på Svensk Kvalitetsmusik, d v s GES och Tompan själv. Vad tycks? Är det något att komma med? Ska jag skicka't? Något ni vill höra på P4 i sommar?

I oppfinnartagen / Oppfinnar-Rudan

Tusen tuber härlig kaviar

Jag har läst att man ska ha mycket bilder och lite text för att ens blogg ska bli lättläst. Trofan det! Men jag gillar ju att skriva.. Och så är jag så himla ful på alla bilder. Kan ju lägga upp bilder på någon annan men det känns lite integritetskränkande.



Rudan i sitt esse! Ett partytrick gångbart i alla läger.



Men VAD NU? Ett äss i rockärmen! -TJECKISKA KONTAKTLINSER, utbrast Micke som tyckte att det hela var omåttligt roligt. Eller jag antar det, för han har sagt det några gånger sedan dess. (Åtta, minst). Joootack.. Man kan väl sina (sitt) PartyMoveZz (-move.).

En annan som kan sin fest är Tha Rick. Miss that dude. Ska han införlivas första helgen i juni? Ska vi återse honom? Kommer han komma studsande på ThaRickmobile? Då hade min dag varit gjord! Som en frisk fläkt sveper han in närhelst man minst anar det. Han kommer inte på kommando, nej man får locka och pocka lite. Det gäller att ha tungan rätt i mun så att han inte skräms iväg!

Haha, att ha tungan rätt i mun påminner mig om en gång när jag och DjB myste framför tv:n. Jag antog tunganrättimun, vilket är framför nedre tandraden - SÅHÄÄÄÄR. -Jag känner någe mjuuuuuuukt sa jag till DjB och klappade honom på gumpen. Inget gehör från DjB alls. -Jag känner någe skööööööönt, fortsatte jag och klämde på musklerna. Nä. Helt oförstående blick. -Fjantig du är. Oj, jag blev generad. Pinigt! SEN fattade jag att han inte sett Mora Träsk. Det var inte så att han tyckte att jag gjorde en helt oduglig imitation. Han fattade bara inte vad jag höll på med! Så jag fick youbba fram ett klipp. Frid och fröjd. Han kände igen det då, man får ju tänka på att han är lite till åren kommen och kommer kanske inte längre ihåg barnprogrammen han såg när han var 5. Det är ju ändå över 20 år sen. En annan tittade på barnprogram till 14 års ålder såatteeeh. Barnasinnet i behåll. Häromdagen gjorde jag en ful min som replik till min 14-åriga lillebror. Han började! (Moget, Linda *snart 23 höstar<3<3<3*)



Rudis/Rudan

Är man storasyster så är man.

-Du får inte bjuda hem dina tjejkompisar så ofta. Toapappret tar ju slut direkt!

Idag är det konfa. Jag och Barry ska ta folkabussen till kyrkan och tuta på lill-kotten. Särskilt när han står med sina kompisar. Outfit: gummistövlar och byxorna uppdragna till midjan. Magväska och soljärn i snöre runt halsen? Dra gossebarnet i kinderna, så söt han är sin lilla särk ahdodododododooo. Barry ska ta sin nya vidvinkelzoomskamera och gå längst fram i gången mellan bänkarna och bara FOTA LOSS när det är Jontes tur. Hahahahaha. Gotta love the 14-åringar!

10 år! Nu en halv meter längre.

 

Häpen över tidens framfart / Rudan

Fredag, fast skrivet på torsdag. Konstigt va?

Av allt detta kviddevittande har jag blivit skadad. Höll nyss på att skriva facetibook i adressfältet. Jag tänker så hela tiden nu! Jag gick på toalalalalalaletten efter tilledilleverkningsteknikeliken. Om en stund ska jag äteläddeläta i matissesalen. Hoppeloppas det blir något gottelott! Annars får det bli hälsenetalllalalalallrik eller soppeloppis. Haha! Det är bra för man kan inte tänka eller säga så och vara sur samtidigt. Det jobbelobbiga är när man inte tänker på vem man pratar med och säger Haddelådihå! till både höger och vänster. Då kan dolk tro att man är dum i huvet, eller nåt. Igår körde jag på MittiZz! Kan Emma så kan väl jag, tänkte jag. Och det funkade.. delvis. Ingen retade mig i alla fall. Mittisens vara eller icke vara är inte längre en fråga. Den har redan anlänt!

Igår hade jag med en filt till skolan. Sen låg jag på den och varvade att plugga med att prata i telefon och sola. 33,333...% fick alltså pluggandet. Inte illa pinkat, det brukar hamna på en 5%, i runda slängar. Och då har jag räknat in tiden jag lägger på att bara tänka på att plugga. Ni vet när man sitter och tittar på böckerna men läser egentligen inget. Man bara: öööööhh. En kollega till min mor berättade att han hade haft en föreläsning där en annan kollega satt med och kollade på när eleverna lyssnade. Man kan ju se när huvudena vänds upp och sådär. I alla fall så var det inte när han visade bilder och diagram och skrev på tavlan. Nej, eleverna visade intresse när han berättade om händelser från verkliga livet. INTRESSANT, tänkte jag. Men så är det ju. Man memorerar sällan vad som stått i någon bok. Men lärare och andras berättelser brukar sitta kvar, i alla fall för mig. Jag tror att det är därför jag minns så mycket ifrån mellanstadiet. Stig Eriksson var BÄST på att återge, speciellt historiska händelser. Jag tror inte ens att vi hade någon historia eller geografibok i mellanstadiet? Fråga mig vad som hände 1523 och jag bara: Gustav Vasa blev kungedung. 1658 - Freden i Roskilde. Nordafrikas länder - (MALTE) Marocko Algeriet Libyen Tunisien Egypten. Antananarivo är huvudstad på Madagaskar. Ett annat namn för näbbdjur är platypus. YANAMEIT AND I TELL IT! Herr Stigs förtjänst ålltihoba. En annan lärare som satt spår i mig är Fru Marianne Johansson, tyskalärare i högstadiet. Även hon en lärare av den gamla skolan. Det ska ältas in, liksom. Hormonstinna 14-åringar var inget problem på hennes lektioner. Beundrar den kvinnan. Eller Anders Olsson i gymnasiet! Eller Dennie Gustafsson! Eller Roger Fasth! Arnold Kroon! Sofia Cehlin! Ewa Nilsson! Om någon av er någon gång googlar era namn så kanske det här blogginlägget kommer upp och då kan ni veta att ni hör till de bästa lärare jag har haft. Och jag MINNS saker ni sagt. Tack för mig.

/ Rudan

Prickig korv. Ser jag ut som!

Jag är något utav en manobloggare. Ska det bloggas, så ska det bloggas. Eller inte alls. Det finns bara svart eller vitt eller en sida utav myntet.

Ju äldre jag blir desto mer går det upp för mig att världen, den ack så stora, är nyanserad. I högstadiet gällde bara antingen eller. Metallica, Rammstein och Nile City. Och träning. De som INTE kunde citera Mick Talbot korrekt men ändå gjorde det var enligt mig patrask. Padderadderask! Jag såg ner enormt på företeelsen att hoppa över träningen för att plugga istället. Klenisar. Jag kunde absolut inte tänka mig att de som gjorde det, kanske verkligen behövde göra det för att klara provet. Nej, de var lata. Yamaha DT skulle man ha. Balders var roligt. Lädersnöre runt halsen skitsnyggt. Lumpen skulle genomföras. Ja, och så vidare. Efter hand har man känt att ja.. I mångt och mycket hade jag naturligtvis rätt. Citera riktigt eller inte alls liksom. Men så blev jag fruktansvärt besviken på mig själv när jag kom på att jag faktiskt inte ville göra lumpen. Jag ville ju börja jobba. Jobbetijobba. Här hade jag gått och sagt detta sedan urminnes tider för att sedan BANGA UR?!?!?!!!?!! Vafan? Jag slängde iväg en ansökan i ren ilska över min egen lättja. För det var ju det jag var, för LAT för att vilja göra lumpen. Efter några veckor fick jag brev ifrån försvarsmakten som förkunnade att jag ratats. Va? Jag? Jag var säker på att jag skulle komma in. Så jag blev sur. De visste inte vad de gick miste om där inte. Ev kvinna av min kaliber... Sen blev jag lättad och till sist utvärderade jag mitt eget beteende. Det kanske var lite onödigt att ha det som ett pockande dåligt samvete i över ett år? Mmmmm, govänne'. Var det ett av de första trevande stegen mot att bli.. stor? Det kanske inte alltid var så bra att hålla fast vid vissa saker?

Nu börjar det ju dra ihop sig emot fyra år sen man tog studenten. Åååföffan! Slutsatsen av mina år efter skolan är väl att JAAAA visst består världen utav en gråskala. Klyschan är sann! Svart för mig är vitt för en annan. Den enda som verkligen bryr sig om och förstår en själv är en själv. Själv är bäste dräng! Man kan inte gå och förvänta sig att bli klappad på huvudet för att man torkat sig själv i gumpen. Inte heller kan man ödsla tid på annat än det som verkligen betyder något, de som verkligen betyder något. Det jag har kvar och tar mig för är det jag tycker är viktigt, det andra har sållats ut eller är satt put on hold. Kanske tar jag en dag upp stickningen jag påbörjade 2003? Med mycken möda och stort besvär?

I denna guds nyanserade lilla tombola får man också dra sig till minnes att alla har olika förutsättningar och att alla har varit med om olika saker. Därför kan man inte förvänta sig att bli förstådd alltid. Rättare sagt kan man förvänta sig att BLI missförstådd. I skolan får jag förklara mig jämt. Vad jag menar hitådit. Tröga människor. Eller bara olika? (Nej, tröga. (hihihihi)). Skoja bara; olika. Detta läsåret har nog gått i missförståndens tecken. Stackars mig, jag som vill så väl. Förutom när jag lurade Ulrika att piripiri var en god matkrydda med rund nötsmak.
Återigen i tankar (och äggfisdis) / Rudan
Ps. Åt kyckling idag.

Ska det vara, så ska det vara.

Nu så! Emma och jag HAR NÅGOT PÅ GÅNGAH! Ett patent. Mer kan jag inte säga på grund av sekretesskäl. Emma slår mig hårt om jag yttrar ett endaste ord. Eller åtminstone säger hon till mig på skarpen. Men det som komma skall kommer att Blow ya minds I tell ya!
PRECIS så nöjd som jag ser ut är jag. Och blek. Vill förresten understryka att jag gillar min blekhet. Så Mary Kay-kvinnan: Jag struntar i att du gapflabbade åt mig när jag påpekade att jag var något ljushyllt.

En liten klick

På sista tiden har jag känt att samtliga av mina tre deodoranter har slutat vara verksamma mot min vidriga tjejsvett. Istället för att skyla och förhindra denna armhåleodör har den istället förstärkts och fått mig att lukta än vedervärdigare. Så jag införskaffade mig ännu en. ACO:s special care mild aluminiumfria deodorant. Som klippt och skuren för mig, tänkte jag då jag inte bara gillar att ha aluminiumfria armhålor utan även dras med illmariga prickar och plitor i desamma (pga känslig hud). Nåväl. Prickarna håller sig kanske på mattan, men mitt svett fortsätter att spira och sprida sin odör oförhindrat. Nu med en tush av doftnyansen SNOR. Ni vet när man gnuggar snor? Man har pillat ut en halvtorr kråka och vill bli av med den på smidigaste sätt. Så man rullar ihop och fjångar iväg den. Så luktar jag. Skitäckligt. Jag får väl ta skeden i vacker mun och bli en sommarlök, allt enligt tradition. Varför tro att man är något?


Jag häpnar över hur renliga alla andra verkar vara. Jag känner mig som en slusk i jämförelse. Ska man verkligen byta strumpisarna varje dag? Nä? I mitt huvud finns bara en strumpregel: Vita strumpor blir skitiga. Så därför använder jag mest svarta. Däremot verkar det som att de ändå tar upp lukt för det var en svulstig fotlukt (fodafes) som uppenbarade sig när jag tog av skorna efter ett spinning/core-pass. Bästföre-datumet hade gått ut om man säger. Bakteriehärden sjöng på sista versen. Eller bara första kanske? Den kanske bara precis hade börjat frodas, den kanske var i sin ungdoms vår? Kanske skulle mina strumpor antagit en doft som jag bara i mina vildaste fantasier kan föreställa mig? Det är sånt jag aldrig får veta, för jag handtvättade dem igår. Skulle jag, MOI, boka tid i tvättstugan för två stackars strumpuslingar? Jag menar... De andra kläderna på golvet har bara en genomsnittlig tvåa på svettluktsskalan. Helt okej att använda igen med andra ord. Somliga kläder räcker det till och med att vädra så går de ner till en SVAG tvåa eller till och med en etta, om än en stark sådan.
Nej i min värld finns många nödlösningar. Ibland känns det som att hela mitt liv är en enda stor nödlösning. Och så har jag en grov tur uppepå det. En sådan tur att jag kan undra varför just jag fick så mycket tur när andra inte verkar ha någon tur alls. Ja... det är mycket med det.
Förundrad/Rudan

RSS 2.0