Onsdag, det är halva veckan det.
Något som bör beivras är att Simpsons har bytt tid på 6:an. Har det alltid varit varit klockan 8 kan det väl få fortsätta vara det. Nu hinner jag ju varken se hela klockan 4 eller klockan 7. Dåligt.
En annan sak som kan få beivras är tankspriddheten. Jag glömde cykeln nere på gymet, inget konstigt med det. Jag brukar gå dit så jag tänkte inte på det när jag skulle gå hem. Nog för att det är andra eller tredje gången det händer och då har jag cyklat dit kanske fyra gånger. När jag skulle cykla till jobbet på morgonen blev jag konfunderad (var är cykeln?), sen förbannad (har nån snott den!?) sen lättad (ah, jag glömde den!), sen besviken (åh, varför är jag en sån dålig människa, varför blev jag sån här, oh gudars). Exakt samma scenario utspelade sig även de andra gångerna. Eftersom det tog för lång tid att gå till jobbet tog jag bilen - pinsamt. Nog för att de andra som bor i Osby gärna gör det, men jag visar avsky inför sådana lata fasoner. Förutom denna morgon då. Chefen frågade varför jag tagit bilen eftersom jag aldrig annars gör det.
- Jag glömde cykeln på gymet igår.
- Men Linda, hur ska det gå för dig? Bara 20 år och redan så förvirrad, sa Monica. Hon sa det nog på skämt men jag tog det på allvar. Jag glömmer ju saker precis hela tiden. Barry säger att det är för att jag inte bryr mig så mycket och det kanske han kan ha rätt i.
I alla fall, cykeln skulle ju hämtas. Just igår valde vi att inte träna, det var ju synd. Nu var jag tvungen att gå ner i onödan och hämta den. Klockan började närma sig 9 på kvällen och det tog sannerligen emot att gå dessa 8 minuter ner till gymet. Jag frågade DjB om han ville följa med.
-Jag är sjuuuuuuk, fick jag till svar. Jag tittade lite surt på honom. - Du kan ju ta bilen, sa han. Jag tittade lite mindre surt på honom. Oh göud vad skönt att ta bilen tänkte jag. Väl medveten om att det går emot mycket av det jag och DjB språkar för. Vi är hycklare.
Så jag satte mig i bilen, som för övrigt har en snygg rattkrycka om ratten, satte i nyckeln, glömde inte att vrida på lyset, glömde inte att vänta på att symbolen för dieselpumpen slocknat, vred om nyckeln helt och började svänga ut från parkeringen. Klonk, sa det i rutan för jag hade glömt ta av rattkryckan. Det är ju inte så konstigt för den är ju så himla liten och nästan osynlig och inte alls röd och jättestor. Då blev jag lite sur och besviken på mig själv igen, något som varade ända tills jag skulle lasta av cykeln och såg Josephine med karl komma gåendes. Då blev jag glad. Jag berättade att jag varit och hämtat cykeln och båda tittade lite med avsmak på mig. Typiskt att det var just dessa två hurtbullar man skulle träffa på. 
Emma har gjort den här fina bilden alldeles själv, bara till mig. Jag blev alldeles varm om hjärteknuban när jag fick den. Det är så mycket kärlek i en bild gjord i paint! Kärlek! Inte alls som photoshop. Tack så mycket mitt hjärtegull!
Det här är Emma. Tänk dig att du sitter helt ovetandes och tittar rakt fram, och sedan tittar åt sidan och möts av denna undersköna kvinnas uppsyn på alldeles väldigt nära och intimt avstånd. Hade inte din dag varit gjord då?
/Rudan
En cocktail på Ibumetin och Nezeril?
Nåväl! Sjukdomen har gett med sig. Fast jag har känt mig ganska kass när jag har jobbat. Väl hemma, efter lite simpsonsrepriser och en omgång nezeril så har jag varit fit igen. Sen har jag somnat.
Jag tittade lite på Let's dance ikväll. Jisses alltså. DjB frågade några gånger om vi inte skulle åka hem men jag sa Nej, det är ju inte SLUUT än. När han frågade ännu en gång gick det upp för mig. Let's dance är skittråkigt. Tråkigare än Idol. Finessen infinner sig bara inte. It just aint there. I Idol är det i alla fall okända människor som tävlar. I Let's dance är det mer eller mindre avdankade kändisar som får betalt för att dansa och ha roligt. Och här går jag och jobbar som en loser! Egentligen ville jag bara se Blondinbella och Magnus Samuelsson. Den förstnämnda mest för att se what's all the fuzz was about men även det blev man berövad på. Hon hade redan dansat. Den sistnämnda för att det torde vara en karl. Och jo. Det är han nog, men tyvärr dansar han. Emil och DjB hånade mig för att jag visste lite för mycket om Blondinbella. Jag hävdade att jag bara besökt hennes blogg två gånger, vilket jag bara har. Å andra sidan har jag läst flera inlägg då. Dessutom är det ju en del som skriver om henne. Samtliga korkade. MEN, min bror tyckte att jag lät som en frekvent besökare och jag erkände. Hennes blogg är min startsida. Sen kan jag tala mycket och länge om räkmackeglidande, oförtjänt fokus, idioti och silverskedar som föds i mun. Men då är det inte Blondinbella jag pratar om. Nu tänker jag aldrig mer nämna kvinnans namn på min blogg, då jag inte vill få några kommentarer som säger emot mig.
Kontentan är att media skapar ett behov att se något som man egentligen inte alls vill se, för det suger. Det är tråkigt. Det är bajs. Jag fick däremot flashbacks till lördagmornar från den tiden man vaknade tidigare på helgen än på skoldagarna när jag såg Lasse och Morgan-Morgan hoppa runt i någon sorts jive eller tango. Lasse och Morgan var bra tv. Mmm.
Något som vi däremot VILL se är Melrose Place. För några veckor sedan fick jag två meddelande på raken som upplyste mig om att de börjat visa detta underbara program igen. Jag blev även påmind av min bror. Vi ägnade många eftermiddagar åt att följa denna fantastiska 90-talsdänga. Billy, Alison, Jo, Jake och Michael Mancini. I say no more. Jag kollade på det idag och mindes återigen varför det är så bra och varför det är den enda såpa jag faktiskt följt. Det är för att det händer saker i varje avsnitt. I till exempel dåliga Sunset Beach tar det 5 avsnitt för en enda kysscen. Melrose Place är äkta, det är kreativt, det är pang bom. Har man missat 5 avsnitt så är man helt ute ur handligen. Och när Jake kommer in med bar överkropp, OH GÖUD. Jag fnittrade och drog efter andan som en tjej.
Det eviga paret: Jo och Jake.
/Rudan
Ännu en dag.
Oh gud, jag är sjuuk. Ellen ringde imorse och även hon har drabbats av denna fruktansvärda förkylning slash influensa. Det är helt fantastiskt hur lamslagen man kan bli av en förkylning. Med huvudvärk och feber har vi inte mycket att sätta emot. Där kan vi sitta i vårt högteknologiska samhälle och vara helt handlingsförlamade av bara en liten bacill. Nature strikes back.
Ellen påminde mig om att det var tur att det inte var om två veckor vi var sjuka. Gud ja. Fläskfilé mé Ralf. Icke att missa. Jag såg p3 guldgalan och där satt han, när man talar om trollen, i perifierin. Det var en del konstiga band och artister som vann priser. Den konstigaste var den där Håkan Hellström. Ska man verkligen ge honom mer vatten på sin kvarn? Räcker det inte? Måste han vinna TVÅ priser? Ska en vuxen karl verkligen klä ut sig till Abbe i Madicken? Mitt svar blir nej, bestämt nej. Vi har sett och definitivt hört tillräckligt av det där.
Det finns en del saker jag borde göra. Men jag kommer inte ihåg vad och det jag kommer ihåg orkar jag inte göra. Något jag blir uppriktigt imponerad av är folk som kommer ihåg saker. Det gör inte jag. Jag kommer ihåg nästan allting, men inte allting. En del saker förtränger jag med flit men en del saker faller bara ifrån. Jag skulle till exempel leverera en ventil till eslöv. Då glömde jag leveranskvittensen och inte förrän jag var hemma igen kom jag på det. Typiskt. Skämmigt att komma tillbaka med två tomma lappar och ingen underskrift. De andra skrattade och pekade finger åt mig.
Undrar om det är något bra på tv? Next kanske. 
Emma tyckte att jag var för ful för att vara med på bild, men för att ni andra ändå skulle få en hint av min fulhet och vad Emma förskonade er alla ifrån var Emma så vänlig och gjorde en ful min för att kompensera det hela.
/Rudan
Sjuk: Miserabel.
Med andra ord är den här helgen inte vatten värd. Jag och Emma skulle fika idag men när jag vaknar och känner mig om möjligt sämre än igår fick jag lägga det på is. Fy. Jag beivrar den som smittat mig. Det som är bra är att Emma och jag har telia båda två. Alla som inte har telia borde beivras. I alla fall de jag har lust att ringa. Jag tycker att min teleräkning är på tok för. Sånt gillar jag inte. Ska jag vara ärlig känner jag mig lite bitter som det är nu. Sjuk. Blåsa på tungan. Luktar svett fast jag duschat nyss. Alla vingummin slut. MEN DET FINNS JU DE SOM HAR DET VÄRRE. De i Gaza till exempel. Shit vad de bråkar. Uppfatta det inte som att jag raljerar över något så allvarligt som civila som dödas, men jisses. Någon måste ju tjäna enormt med pengar eventuellt få en enorm makt eftersom det aldrig tar slut. All ondska i världen beror på makt och pengar. Det ena ger väl det andra och tvärtom. Jag tror inte att människor klarar av för mycket makt. Å andra sidan är människor flockdjur och behöver ledare. Så även här ger väl det ena det andra. Folk är rätt korkade faktiskt. Inte människor och individer, men folk.
Annars då? Kul att Knuban uppdaterat, höjdpunkten för idag. Tråkigt att jag råkat påminna Snudan om att hon borde uppdatera två gånger på rad. Hon måste tro att jag är dumihuvet. Pinsamt. En annan gång ska skriva om något roligt. Look forward to it!
Bakfull: näsa: snorbuse (vänstran).
/Rudan
Paint - because there are no bounderies.
Obs! Bilden är ett montage.
New years eve=bubbeldag
Nu när man är så gott som vuxen torde varje dag vara en bubbeldag, men vet ni? Det är det inte. Sorgligt men sant. Det som jag såg fram emot så mycket har gått mig om intet. Ordet bubbeldag har fått en helt annan betydelse än det det oskyldiga barnet så hett åtrådde. Bubbeldag, det är nyår.
Oh göud.
/Rudan
