Midnatt råder. Nästan.
Vi var bjudna på söndamidda hos mor och far i söndes. DjB hittade den nya Swedolkatalogen. Åhå, såg jag att han tänkte. Sen bläddrade han igenom sida för sida. Sida för sida. Ibland visade han mig något, till exempel Speedglas nya svetshjälm. Vad ful, sa han. Han är allt en riktig karl. På toaletten ligger massa tråkiga tidningar som Verkstadsbladet och kjell och company-katalogen. Sånt läser han med behållning, jag läser det för att det är ännu tråkigare att läsa på schampoot.
Imorgon kommer han hem för alltid förresten. Gött.
Ruudantudansnudan, pludanrudanbudan, ludansvudankludan - Ruuuudan!
Idag är jag så himla sugen på att blogga så jag går ut hårt! Något som simmerskan Sara gjorde och vann VM-guld på kuppen. Det var väldigt imponerande och duktigt gjort av en 15-åring tycker jag, och samtidigt påminns jag ännu en gång över hur talanglös jag själv skulle komma att bli. Skit också. Min största sorg i livet är att jag aldrig blev särskilt bra på någon bollsport. Jag gav fotbollen tre chanser, knattelag, F12 och F14. Men det var faktiskt inget för mig. Så jag provade handboll vilket faktiskt var något för mig, även om bollkänslan var rätt kass. Men att springa och fånga bollen ska man väl vara bra dum för att inte klara av, och att ta tre steg ska väl någon som läst till matte E kunna behärska. Då lägger de ner laget i Osby. Man går till Hässleholm, de lägger ner laget där. Man går till Vinslöv, ett damlag i division 2. Man är för kass. Det är för långt att köra. Känslan av otillräcklighet var värre för ett tag sen, nu har jag ändå förlikat mig rätt bra med tanken på det. Att jag är dålig. Tänk om man börjat i tid. Nåväl, mina barn ska inte få göra samma misstag. De ska PISKAS. De kommer tacka mig en dag, det vet jag.
Jag har haft hur mycket tid som helst denna veckan, ändå har jag mest sovit och surat. I min ensamhet. Tittat på tv. Och varje morgon denna veckan har jag vaknat och tänkt; Jaha. Ännu en dag. Det var ju typiskt. Och ingenting har blivit gjort. Jo, jag har satt upp tvättid och det var bra gjort för nu sjunger minsann trosorna på sista versen, som Ulrika uttryckte sig. Att träffa henne var brytpunkten. Efter det sken solen faktiskt en aning på mig också. När jag sen kunde sluta en timme tidigare idag (TVÅ!!!) och träffa Snudan, då satt den sista spiken i kistan. Mina vänner är såna härliga kvinnor. Vän + kvinna = väninna. Jag fick vara med om att plocka upp hunnabajs för allra första gången - det är varmt! och jag och Snudan kom fram till att en ny gemensam blogg bör skapas å det snaraste. Kanske ska den heta Osby - Hur tänkte de där då? men det avslöjar lite för mycket. Osby - allas vårt Osby. Nja, har inte rätta knorren. Osby - Allt om Osby. Ja kanske, men det känns lite stulet. Osby - Kulturella ambitioner (pretentioner?) och en get som hette Sia. Äh. Hjälp mig Snudan.
Jag tänkte på en sak här i veckan. Att börjar jobba efter skolan (skola aahfanvagött) ter sig för de flesta som aningens motigt. Det är liksom en helt annan grej. Nog för att min allra första känsla var aahfanvagött att inte behöva ha dåligt samvete på helgen för att man inte gör något som man vet att man borde göra, men i längden känner man att 40 timmar i veckan, det är många timmar i veckan. Och man vet att det är ungefär det man har att se fram emot i cirka 45 år till. Ens eget liv två gånger om.
Saken jag tänkte på var att jag faktiskt inte tänker; Är detta livet? Kanske för att jag är för positiv för att tänka så, men jag tror inte att det är därför. Jag tror att det är för att jag har på tok för kort framförsikt för att kunna tänka så. Från det att jag slutade vara en ambitiös och lovande tösabit i 13-årsåldern så har mina framtidsplaner falnat allt mer. Jag blev en ful tonåring med tandställning som tyckte att Balders och Joddla med Siv, det är livet! Mina framtidsplaner sträckte sig till att jag ska ta körkort på direkten och skaffa en SJUFÖRTI!!! (Och det blev en NIESEXTI!!)
Jag valde gymnasieprogram genom uteslutningsmetoden, något som blev "något av det absolut BÄSTA jag NÅGONSIN gjort i HELA MITT LIV!!! AAAAH!!! WIIIE!!! (Det och att åka till Brasilien. Delad förstaplats)". Fast jag åkte aldrig till Brasilien. Lumpen, som jag hade tänkt göra sen jag var liten tedde sig inte längre så intressant. Binda upp sig ett år? Nejfy.. Börja plugga? Till vadå? Nejfy.. Det jag faktiskt bestämde mig för var att jobba. Jobba på obestämd tid. Ett år eller så. Sen plugga. Eller nåt. Nu börjar jag på mitt tredje jobbår och jag är faktiskt, just när jag skriver detta, rätt nöjd med det. På måndag morgon är chansen stor att jag inte kommer tänka så, på tisdag morgon också. Även onsdag morgon och nästkommande torsdag morgon. För sån är jag. Och nu har jag delat med mig av en bit av mig själv.
I förtroende/ Rudan
Avslappnad
- Oh göud, jag är ledig.
Västerås
Oh gudars vilken fin sylt det blev. Jag, Jessica och Noelle ställde oss att sylta häromdagen. Mycket sylt men mer saft. Det som oroar mig nu är att jordgubbarna ska ha tagit slut tills jag kommer hem igen. Det är som jag alltid brukar säga; egen sylt är den bästa huvudkudden. God blir den. Det är annat än köpesylt det. Jag vet inte om man kan kalla det Livets ironi att jag just denna syltardag var på Procordia (Önos och Bob) i Tollarp och jobbade. Som tack fick vi en påse sylt med oss hem. Massvis med sylt med andra ord. Hihi!
Snudans inlägg var kul! Precis så var det, så som hon sa att det var. Vilken trudelutt den där sången är, La Voix. Riktig rökare alltså. Och med våra tre stämmor i något kanon så kan det inte bli annat än fulländat. Nej, det var vackert så man fick en liten tår i ögat.
Jag är förresten skitkass på att handla kläder. Urusel. Till och med DjB, som är karl, är bättre. När jag väl köpt något kommer jag hem och ser att det är fult. Sen står jag där, naken och utblottad. Jag skulle också vilja vara sådär tjusig som alla andra är. De flesta andra. Dessutom har jag frasigt hår igen. Jag tål inte se mitt hår bara. Nog för att det hade varit avhjälpt med en klippning, men tills dess ser jag på mitt hår med avsmak om ens alls. Och min bror! Som bara låtit sitt hår växa utav snålhet har begåvats med ett tjockt och glänsande hår med de vackraste av lockar. Mitt är frasigt, torrt och ganska rakt. Och tunt. Livet är som sagt allt bra ironiskt. Min bror hade klarat sig bra med mitt hår medan jag hade kunnat skatta mig lycklig med ett sånt som hans. Å andra sidan har han pollenallergi. Det är alltså så, alla inte kan få allt, och alla kan inte ha allt.
Näminsann!
I samförstånd / Rudan
Wööööuuhwööhöhöh, i'm forever yours.
Ja det är frågan det. Igår var det lajbans, lajbans. Den största oförrätten denna gången var att jag fick en liten bägare till glassen fastän jag skulle ha tre kulor. -Jag trodde bara du skulle ha två så jag tog den lilla bägaren, sa hon. -Trooo-ooodde? sa jag som kände mig nyrik eftersom det bara gick att ta ut femhundralappar i automaten.
Nej vänta, den största oförrätten var när jag och emma stått i ölkön på tok för länge. Istället för öl blev vi tillsagda att de som stod bredvid hade stått där längre än oss. Hade de inte alls det! Vi hade stått längst av alla. Det fick mig att dra onda paralleller till pobben. Bartenders som missbrukar sin maktposition. Fyy.
Snudan bjöd på blåbärspaj idag, väldigt god sådan. Men någon porterstek med hasselbackspotatis såg vi inte röken av, dåligt. Det har blivit mycket snyltande på denna dam på sistone, så det kanske var därför. Hon gav oss en liten pik där.
Min lillebror var med igår också, det var kul. Han brukar vinna saker så vi provade chokladståndet. Choklad är gott. Åhmengud, tack, sa jag när vi vann en ful liten elefant med fastsydd kudde på huvudet. Och inte fick vi byta mot ett toblerune. Vi gav bort nallen till ett barn och jag kände att det bara hade kostat mig 90 kronor att göra en god gärning.
Jessica och Ulrika träffades också på så se det var en helyllekväll det.
Ärligt talat så känns det inte så coolt att skriva om vad som hänt i helgen. Det tunggungar inte, nej, det gör det inte. Men säg om jag skulle skrivit i veckorna. Vad hade jag skrivit då? Jag vet inte. Kanske mörka tankar om att jobba i en verkstad när det är 30 grader varmt ute och minst 27 grader varmt inne? Eller om hur mitt samvete är när ännu en vecka gått utan att jag besökt vare sig gymmet eller joggingskorna? Det får bli bättring, men å andra sidan har Knuban bestämt att inriktningen på bloggen ska vara en prövad kvinnas bekännelser. Och då borde det ju höra till att gnälla lite. Jag har aldrig sagt att jag inte är en surkärring, allra minst har DjB sagt det. Nej, för att få det mer innehållsrikt ska jag fylla ut bloggen i gedigen AlltomOsby-stil. Det finns en spalt i denna utomordentliga tidning som ska handla om trädgårdsgöromål, men tji får du om du läser den i hopp om att du ska få tips om hur du klipper din rhododendron. För det handlar mest om karlns katt. Jag vet allt om denna katt, utan att egentligen vilja veta någonting om den. Knuban uttryckte det att "det värsta med den spalten är att jag läser den".
Så, go vänner: Mina fiskar mår bra. Utom en, den simmar upp och ner. Jag vet inte om den gör det för att vara rebellisk eller om den har fel på simblåsan. Den ser förvirrad ut. Ingen av mina fiskar har dött på jättelänge nu. Innan dog de jätteofta. Jag har en kvar en av de första fiskarna jag köpte. Den är stor så man kan äta den om man vill. Det vill jag inte. Jag är inte hungrig. Idag läste jag Laban i Norra Skåne. Jag skrattade så jag satte skorpan i halsen. Laban är för tokig. Han hittar alltid på tokigheter. Nästa vecka ska jag tipsa er om hur man frostar av frysen. Tills dess: Hejdå!
I anstormning /Rudan
En sen en, men ändå en.
Helgen som gick var en höjdarhelg. Sådär kul som bara några kvinns med rätta sinnet kan ha. Jessica hade bjudit till samkväm i stugan i Norje Boke och där grillades och inmundigades det. Inga karlar så långt ögat nådde, fyfanvagött. I alla fall inte förrän Martin anlände men då var tyglarna redan lösgjorda. Med tyglarna menar jag tudorna, med tudorna menar jag paddorna. Som tur var kunde Jessica beskriva vägen dit för stackars Martin, som tur var kunde Jessica beskriva vägen hem för Martin, som tur var gjorde hon det fyra gånger. Dels för att han skulle minnas, dels för att hon inte mindes. Vägen, men inte vad som sagts.
Vi snaggade lide, vi åt lide, vi nattabadade lide. Sen sov vi. Finns det något MMmmysigare än att sova tätt intill sina tre barndomsbästisar? I en bäddsoffa? MMMm, där snackar vi back to basics. Ah, så gott man sov. Min rygg lade sig till rätta över brädan i mitten. Tur! tänkte jag när jag vaknade. Där slapp jag undan ryggont! Ulrika hade sovit som en prinsessa tillkännagav hon för oss där hon satt i sin fotsida nattsärk och morgonmyste vid frukosten. Nattsärken luktade svagt av lavendel, något som påminde oss om att det var hög tid att göra i ordning nya lavendelpåsar till den kommande vintern. Den lär bli hård, i alla fall utan lavendelpåsar.
Soporna la vi i bagageutrymmet, något som blev en följetong. -Det luktar bajs i bilen! utbrast mitt stilla sinne i onsdags när jag vant svängde in benen under ratten samtidigt som jag ovant svängde ut kroppen i en så kallad tillbakaryggning. En stank utav det vedervärdigare slaget slog emot mig när jag öppnade bagageluckan. Min blick fångas upp av orsaken till odören. Följetongssoppåsen KRÄLAR av tjocka vita larver. Ohfyfördenfan, säger jag och hivar iväg påsen. Sen får jag gå och hämta den och sedan gå och slänga den. Värre än så var det inte för inget hade runnit ut i bilen. Men tanken på vad larverna kalasade på i påsen var fascinerande. Makrillen? Vattenmelonen? Kisspappret?
Lördageftermiddagen tillbringade vi i norje, lördagkvällen tillbringade vi hos Snudan för att se vad kristianstaddagarna hade att erbjuda. Den hade att erbjuda öl lade vi märke till och så fick det bli. Behållningen den kvällen var den klingande österlendialekten, en pojke som spelade fel tonart och att både klänning och underbyxa blev dyngandens blöta och inte alls av kiss. (Vaderna klarade sig, pjuuh).
På den nyinförskaffade men sköna luftmadrassen sov vi som prinsessor tills somliga tyckte att det fick vara nog. Ungefär så som jag ryggade tillbaka när jag möttes av sopstanken i bilen, ryggade Ellen och Martin tillbaka när de möttes av stanken i deras eget vardagsrum på morgonkvisten. Men visst Ellen, viiiisst. Du kan ju tro att du kan begära av dina gäster att de ska borsta tänderna innan de går och lägger sig och sedan sova med stängd mun. VIIIIIIIII111SST. Särskilt när du själv avslutar kvällen med langos. Det luktade nog inte tårta i ert rum heller.
Oh gudars vad roliga ni är. Rebecca och Ulrika, Jessica och Ellen.
/I lyckotårar - Rudan
