Rudans

Jag är hemma igen efter en vecka i Springmask, nej jag menar Ringhals.

Helgen som gick var en höjdarhelg. Sådär kul som bara några kvinns med rätta sinnet kan ha. Jessica hade bjudit till samkväm i stugan i Norje Boke och där grillades och inmundigades det. Inga karlar så långt ögat nådde, fyfanvagött. I alla fall inte förrän Martin anlände men då var tyglarna redan lösgjorda. Med tyglarna menar jag tudorna, med tudorna menar jag paddorna. Som tur var kunde Jessica beskriva vägen dit för stackars Martin, som tur var kunde Jessica beskriva vägen hem för Martin, som tur var gjorde hon det fyra gånger. Dels för att han skulle minnas, dels för att hon inte mindes. Vägen, men inte vad som sagts.

Vi snaggade lide, vi åt lide, vi nattabadade lide. Sen sov vi. Finns det något MMmmysigare än att sova tätt intill sina tre barndomsbästisar? I en bäddsoffa? MMMm, där snackar vi back to basics. Ah, så gott man sov. Min rygg lade sig till rätta över brädan i mitten. Tur! tänkte jag när jag vaknade. Där slapp jag undan ryggont! Ulrika hade sovit som en prinsessa tillkännagav hon för oss där hon satt i sin fotsida nattsärk och morgonmyste vid frukosten. Nattsärken luktade svagt av lavendel, något som påminde oss om att det var hög tid att göra i ordning nya lavendelpåsar till den kommande vintern. Den lär bli hård, i alla fall utan lavendelpåsar.

Soporna la vi i bagageutrymmet, något som blev en följetong. -Det luktar bajs i bilen! utbrast mitt stilla sinne i onsdags när jag vant svängde in benen under ratten samtidigt som jag ovant svängde ut kroppen i en så kallad tillbakaryggning. En stank utav det vedervärdigare slaget slog emot mig när jag öppnade bagageluckan. Min blick fångas upp av orsaken till odören. Följetongssoppåsen KRÄLAR av tjocka vita larver. Ohfyfördenfan, säger jag och hivar iväg påsen. Sen får jag gå och hämta den och sedan gå och slänga den. Värre än så var det inte för inget hade runnit ut i bilen. Men tanken på vad larverna kalasade på i påsen var fascinerande. Makrillen? Vattenmelonen? Kisspappret?

Lördageftermiddagen tillbringade vi i norje, lördagkvällen tillbringade vi hos Snudan för att se vad kristianstaddagarna hade att erbjuda. Den hade att erbjuda öl lade vi märke till och så fick det bli. Behållningen den kvällen var den klingande österlendialekten, en pojke som spelade fel tonart och att både klänning och underbyxa blev dyngandens blöta och inte alls av kiss. (Vaderna klarade sig, pjuuh). 

På den nyinförskaffade men sköna luftmadrassen sov vi som prinsessor tills somliga tyckte att det fick vara nog. Ungefär så som jag ryggade tillbaka när jag möttes av sopstanken i bilen, ryggade Ellen och Martin tillbaka när de möttes av stanken i deras eget vardagsrum på morgonkvisten. Men visst Ellen, viiiisst. Du kan ju tro att du kan begära av dina gäster att de ska borsta tänderna innan de går och lägger sig och sedan sova med stängd mun. VIIIIIIIII111SST. Särskilt när du själv avslutar kvällen med langos. Det luktade nog inte tårta i ert rum heller.

Oh gudars vad roliga ni är. Rebecca och Ulrika, Jessica och Ellen.

/I lyckotårar - Rudan