Rudans

Jag sprang igår. På vägen hem var jag HUNGRIG och ARG. Jävla cyklister. Jävla telefon, smartphone MY ASS. Dumbphone. Jävla hus, jävla korridor, jävla ungdomar. Jävla mig som inte har riktig mat hemma. Så ringer DjB. Mannen jag avhyvlat för en timme sen. (FÖRE rundan, MEDAN sur och hungrig). Hejhej. Ja nu har jag sprungit. Ja jag har ätit. Nej jag gör inget. Vadå någon står därute? Uuuååh, du har KÖRIT HIT! Aaahuuuhåååhhhhhh snudddeedudududduddeeeluttttt kviddeviddeviddeviddevidddddeeeeeevittttt pusselipussanskyssselihångeldongelidong, jaha oj jag ska öppna för dig. Och där uppenbarar han sig, karlajäkon. Jag vet att han inte läser min blogg så jag kan skriva det här riskfritt; jag tror jag smågillar den därn.

Så.Himla.Fult.

Igår kom en av tösabidarna till VXÖ. Det var med andra ord en riktigt bra dag. Vi sutto vid sjön och såg en ångka. Hej Ånkan, sa jag. Ånkeliånkeliånka. Vissa ord tycker jag är roliga. Det är lite som punkt. Pungt. Jag kan inte låta bli att säga det varje gång. Det slog mig en gång när Ellen sa kviddevitta att man kanske en dag säger de orden man idag säger på skoj på riktigt? Tänk om Ellen en dag, på hennes 14-åriga pågadrängablärasis Skolans Dag, säger högt och ljudligt så att de andra barnen hör: Jaaa, det kan väl kviddeviddevitta? Eller tänk om jag säger: Jodu, jag hittade en fotsida tjusblus att ha på den därn udomsocknes rånkedånsen. Vad om Emma utbrister: Jaaaaa defånocketede huattsagate! på föräldramötet. Oh gud, jag korsar båda fingrarna, hoppas och bara LÄNGTAR! Jag ska göra som många som blivit stabor gjort; anlägga en dialekt. Studiebesök följer i Knislinge, Fjäretofta, Nyteboda, Snorhult, Koddeböke.

Hemnet: Torp i Tuthult? / Rudan

... det brukar jag säga, eller tänka, några gånger i veckan. Oftast glömmer jag det igen. Men det brukar vara bra grejer, grejer som diskuterats fram med någon av mina fränder. (Själsfränder är ändå att ta i...). Det kommande AHA:et är starkt inspirerat av Hanapee och Mia Skäringer. Jag gillar det de skriver och står för. Det jag reagerat över är att det finns för mycket ytlighet. Hör och häpna! Det värsta i det är att det för mycket ytlighet kvinnor emellan. Till exempel vet jag att den största klädångesten under uppväxten (och till och med nu) var för att alla andra tjejer var så snygga. De måste ju tycka att jag har skitfula kläder. Att jag har samma kläder hela tiden. Det MÅSTE de tycka!

Så jäääääääääääkons fintvä'r idag. Whattodo, whattodo. Nä. Idag är inte heller en bloggardag.




Snart dags för Brunan-11 va?





- När du står där och jag står här så känner jag bara: AAAAAH!



- AAAH!

Jag vill till Siesta. Jag har tjatat på Emma att hänga med och på Martin att han ska flytta till Hässleholm så att vi har någonstans att sova. Varför vill jag till Siesta? Det var så HIMLA BRA BAND som ska dit. Men det har jag ju aldrig brytt mig om förr? Jag gillar ju mest öltälten? Men ÅH, man kan väl ändra sig? Mustasch i mars var till exempel kul även utan öl. Men medelåldern är LÅG på Siesta. För låg? Men åh igen.

I mild betongkepa / Rudan

Varje gång jag löst ett tal firar jag med lite blogg&facebook. Ja, jag läser alltså andras bloggar. Inte min egen om och om igen. Då hade jag varit en narcissist. Men det är jag ju inte. Nej, ty jag är en Solipsist! Haha! Så jag kan skriva vad som helst här! För jag tror att omvärlden är en produkt av mitt eget medvetande!

Men jag läser andras bloggar. Det har växt för mig, det här med bloggar. Mitt hopp om mänskligheten låg på ruinens brant. Kissie, sveriges största blogg? Men så fann jag Hanapee. Hon är kul. Och har många läsare ändå. Det var en nyhet för mig. Jag som trodde att man var tvungen att operera tudorna för att få läsare? Stackars Kissie. Hon visste inte det.

Jag har blivit ombedd att titta efter min bordsgrannes saker medan hon tog en rök. Det var ju ett fruktansvärt ansvar att lägga på mina redan späda axlar. Jag som är AS-hungrig och ska gå... Haha, nej, men jag tycker det är bra. Att man ber sina medmänniskor om hjälp. Det är fint på något sätt, att man litar på varandra. I USA var de väldigt hjälpsamma. Sen kanske jag såg snäll och turistig ut också, särskilt med min fina svengelska. How are you doing. En flygvärdinna gav mig frimärken och en annan postade ett vykort åt mig på vägen hem från sitt jobb. Vad säger ni om det? Kan jag göra en statistiskt säkerställd generalisering av det amerikanska folket? God bless you, sa de. Right back at ya!

Stursk i trähatten / Rudan

sa jag till Barry. Eftersom hans blick var tom sa jag: har jag berättat det? Det har jag säkert. Men det hade jag inte! Wow! Annars har jag berättat de flesta av mina historier både en och åtta gånger. Jag brukar bara hinna säga: jo, en gång så.. -Det har du redan sagt. -Jag och Emma gjorde... -Been there, done that. -Vi var på väg att.. -Jag veeeeeeet! Så brukar det gå till. Men inte nu.

Emma och jag, 13 år, promenerade längs Hällevikcampingens gångväg. Vi möts av en mamma och ett naket litet barn. Barnet sätter sig på huk men fortsätter ändå att gå, lite som en bajsnödig hund som är hård i magen. Barnet börjar gå upprätt igen men gör sedan om samma procedur. Mamma utbrister då glatt och obekymrat: Kom det bajs?! Inga som helst intentioner att titta om det verkligen kom bajs och plocka upp det. Sedan dess säger vi så ibland. -Kom det bajs? med samma tonläge som den där campingmorsan.

Jag säger många uttryck som kommer ifrån något annat. Hela tiden ungefär. Jag tänker inte alls på att folk inte vet vad jag pratar om. Som när jag hade praktik på NIBE och vi fick vara med tidsstudiemannen. Haha, guns&ammo. Varje gång tidsstudiemannen nämndes flinade jag lite. Nile City, haha. Efter ett tag förstod jag att min co-praktikant inte alls fattade vad jag pratade om. -Ja du vet Nile City. -Vad är det? -Ööh, ett humorprogram.. från 90-talet. Robert Gustafsson och Henrik Schyffert du vet? -Jaha. (Tystnad).

Ääääh, killen är ju själv född på 90-talet! Men jag trodde att de flesta sett Nile City faktiskt. Annat är det kanske med Kvarteret Skatan. Det är nog inte lika många som sett det ändå. Och jag har MASSVIS med citat därifrån: -Jag har dödat en kille. Ja han var ju dansk såatt.. Sånt där får man ju inte slänga ur sig i fel sammanhang. Eller när Ellen är Gun. (För hon ÄR Gun när hon är Gun!) Då får hon nog passa sig.

Men på tal om historier om bajs; har jag berättat om Sälenskiten?

Stollig / Rudan

Här bloggar man för döva öron märker jag. Fastän man lägger upp så fina bilder. Ögongodis. Otack är världens lön!

Idag vågade jag mig på shorts och kalasbyxor, minsann! Fintvär med andra ord. Så fint att man torde årsinviga balkongen. Men då måste man behandla trallen först, nej vad jobbigt. Med såna premisser blir nog inte balkongajäkon använd i år.

Jag hade några fina bilder att lägga upp från dagens promenad i vårsolen men dum som jag är så glömde jag mobilen när vi var hemma och åt lördagmiddag. Så nu lär jag ha 26 missade samtal och 14 sms, minst. Alla ifrån Snudan. Hennes telefon lever ju ett eget liv, som bekant. I brist på purfärska bilder kan jag lägga upp några daterade istället:

Jag går här på en gata uti Osby
Jag går här och jag längtar efter dej
Mens du far runt bland sandlådor på Söder
En femårs äkta infödd stockholmstjej

Okej, man ska ej generalisera
Ja, säga jämt att folk är så och så
Men aktare’ va’ fint det är i Osby
Det Osby som jag känt i sex, sju år

Man kännert och man märkert här i Osby
Att Osby nu är Stockholm när jag var grabb
Då jag for runt bland sandlådor på Söder
Och fick en syster just vid dina år

Ja, ännu finns det glädje här i Osby
En glädje Stockholm aldrig mera får
Ty slaktarn har satt kniven uti Stockholm
Min fina gamla barn och ungdomsstad

Men klart att det finns taskigt folk i Osby
Dom tjänar pengar på vad andra gör
Men sånt skit finns ju även uti Stockholm
I Bonn och Bryssel, London och New York

Men detta brev det är skrivet uti Osby
Jag går här och jag längtar efter dej
Och snart så reser jag tillbaks till Söder
Så Osby, ta min sång, jag älskar dej

Vidarebefordan / Rudan

Jag hade en ramlösaburk här som jag trodde var tom. Så jag la två snorkråkor i den. Hade inget papper liksom. Tyvärr var den halvfull, tyvärr blev jag törstig när jag såg att den var det. Så nu sitter jag här och är arg på mig själv för att jag inte kan dricka snorkråkevattnet.

Lite likt Snudans historia, http://snudan.blogg.se/2011/april/ta-ett-forsta-steg-och-titta-runt-for-du-ka.html#comment
Skrattade tårögt åt hennes upplevelse. Den är lömsk, den där förbenade slingan. Man tror att man är ensam i hela världen, havet som utsikt och buskar titt som tätt. Så man sjunger gärna med Nationalteatern eller Magnus Uggla och andra trallvänliga trudelutter. En gång blev jag livrädd för att ett läskigt monstrum sprang om mig. Det visade sig var en ganska mesig och väldigt liten hund, men jag skrek i högan sky ändå. Stackars hundägare, han var alldeles intill. Hoppas att det inte slog lock för hans öron.

Något annat jag tog till mig och begrundade när jag läste det där inlägget var att det kan hänga ihop, de olika adjektiven. EFTER att ha varit lysten (efter öl&vin), euforisk (av öl&vin), väjmelig (pga öl&vin) så är det lätt att bli fullständigt pinsamt skämmig. I matematiken finns något som kallas implikation om sådant som blir sant om något speciellt sker, till exempel OM man gångar med 2 SÅ dubblas talet. Slutsats: OM lysten, euforisk och väjmelig SÅ fullständigt pinsamt skämmig. Andra kul uttryck i matten är OMM (om och endast om) och VSV. Eller logisk negation. Om DjB frustar över något är mitt ständiga svar: Höhum. Logisk negation. Endofdiscussion.

På tal om logik så har jag och mor ett test vi statistisk ska säkerställa. Därefter kommer utvärderingen publiceras här! Kul va?

Förväntansfull och prokrastinerande / Rudan

Jag har paus från mina studier. Slängde precis ifrån mig ett CNC-program. Done'n'done! Tycker fortfarande att de är lite kniviga de därna. Jag ser inte riktigt mönstret. The pattern. -Det där är fel, säger läraren Leif. Jag säger -Öööh, jaha...? och personifierar frågetecknet. Sen går läraren Leif medan jag sitter kvar och stirrar på mina bokstäver och siffror. Jag famlar febrilt efter ett halmstrå logik i det hela, men icke. Logiken finns där men jag är inte kvinna nog att finna den. Hoppas det blev rätt nu i alla fall. Läraren Leif blir så morsk annars.

Kärleksstudafesen kommer till Växjö ikväll, hoppas han har med sig tårta och presenter för att jag är en så underbar flickvän. Jag har alltid vetat att jag var ett äkta flickvänsmaterial. Jag hör nog till eliten utav flickvänner och jag har tagit mig friheten att tåta ihop en liten lista på varför.

1. Jag värderar vår kvalitetstid högre än vår kvantitetstid så därför har jag flyttat till Växjö.
2. Jag ställer upp för karlajäkon i vått och torrt när det gäller att sovaisoffan eller ta en tupplur överhuvudtaget.
3. Då jag värderar kvalitetstiden så högt tillåter jag mig själv att inte städa och dona då jag är hemma i osby. All min tid är ägnad åt Honom.
4. Jag ser till att inte komma hem innan 02.00 på fredagkvällen så att han kan vara ifred och ta det lugnt efter en veckas slitsamt arbete.
5. Jag gör mig vinn om att visa mig från min bättre sida, insidan, när vi ses. Jag vet ju att han gillar mig bäst som jag är.
6. För att han ska få fridfulla frukostar på helgen sover jag längre än honom.
7. För att han inte ska känna att jag ger upp för mycket för honom träffar jag mina vänner så ofta jag kan och åker gärna iväg på konserter och dylikt med dem.
8. För att han ska känna att han är mannen i förhållandet låter jag honom vara den ständige bilföraren, speciellt om kvällar och helger.
9. Jag fiser endast smygfisar under täcket för att behålla min feminima framtoning.
10. Jag pratar ideligen om känslor och kärlek för att behålla romantiken i förhållandet.

Jag skriver L som rubrik och löparplaner dyker upp? Precis det som jag hade för några timmar sen! Jag som aldrig skriver rubrik först. Det var konstigt. Och gör att jag får dåligt samvete för att jag inte sprang (löpte). Men jag har en hyfsat bra anledning; Ellen skrev som följer på fb:

Jag funderar lite på Emmas nya frisyr. Ingen lätt uppgift jag står inför. Tur att man har Paint tillhands i såna här läge:

Jag satt och tittade ut genom fönstret. Sippade på mitt kaffe. Bet på en ruta marabou. Tittade ut genom fönstret igen. Solen sken. Vackert vårväder. Gick genom min livssituation, vad jag egentligen håller på med. Sånt ska man väl göra ibland, tycker jag. Se ur ett annat perspektiv och försöka omvärdera. Jag kom i alla fall inte fram till något speciellt, så jag började tänka på något annat.

Det slog mig att många tjejer är väldigt modeintresserade. De köper mer kläder än de kanske har råd med, de har modebloggar och njuter av väl ihopsatta outfits. Det är inget man direkt reagerar emot kanske, men så slog det mig att det finns vissa intressen man kallar nördiga. Hästtokiga, audiofiler, datorspelare och sportfiskare. Modebloggare är precis lika nördiga som de andra. Hur kan man hänga upp så mycket av sitt liv på något så ytligt som kläder, kan jag tänka. Men så kommer jag på att jag gillar människor som är helt hängivna sitt intresse. Jag läser gärna på bil- och sportfisketidningar. Inte för att jag är ett dugg intresserad men för att det är roligt att människor berättar så inspirerande om sin hobby.

Mina syskon är allihopa så att de kan intressera sig för något, läsa ALLT om det och ge sig hän. Jag tror aldrig jag har varit riktigt sån, men jag önskar att jag varit sån. Jag tröttnar alltid rätt fort. Jag kan bestämma mig för något, göra det några gånger och tröttna. Hinner aldrig ens bli hyfsad på det jag håller på med. I mina ljusa stunder säger jag att 'man får vara som man är när man inte blev som man skulle'. I mina grådassiga stunder, som nu, tänker jag att det inte blev mycket av med mig. Gnällig skitstövel som sitter och bloggar fast man har bättre saker för sig. To do-list:

1. Springa
2. Plugga fysik
3. Plugga mekanik
4. Maila BTH
5. Starta modeblogg

Bitter/ Rudan