Jag har kommit till insikt!
... det brukar jag säga, eller tänka, några gånger i veckan. Oftast glömmer jag det igen. Men det brukar vara bra grejer, grejer som diskuterats fram med någon av mina fränder. (Själsfränder är ändå att ta i...). Det kommande AHA:et är starkt inspirerat av Hanapee och Mia Skäringer. Jag gillar det de skriver och står för. Det jag reagerat över är att det finns för mycket ytlighet. Hör och häpna! Det värsta i det är att det för mycket ytlighet kvinnor emellan. Till exempel vet jag att den största klädångesten under uppväxten (och till och med nu) var för att alla andra tjejer var så snygga. De måste ju tycka att jag har skitfula kläder. Att jag har samma kläder hela tiden. Det MÅSTE de tycka!
På den tiden, uppväxttiden, främjade min ekonomi fikor och roliga saker. Moped, dator, en sälenresa. Inte kläder. Konstig tjej. Nuförtiden har jag sedan ett bra tag tillbaka upplevt en tilltagande avsky mot shopping. Man går in och ut ur affärer, ingenting passar, man börjar lukta svett. Man får dagg på överläppen. Man ser sig själv ur alla möjliga vinklar och vrår och upptäcker nya leverfläckar med hår på och synliga blodkärl som tyder på att man går en åderbrocksrik framtid till mötes. Vari ligger det roliga? Att man kommer hem och är lite fattigare och har, förblindad av stressyndrom, köpt något fult? Jag köpte en i mitt tycke käck gammelrosa tröja en gång. Enligt Ellen INTE gammelrosa, bara rosa (nedlåtande tonfall). Enligt Emma ful. - Eller ja, inte ful kanske. Men.. sa hon omtänksamt när min underläpp började darra. Barry sa: Ska du ha den fula? Varje gång jag tog på den. Trodde först att han bara drev med mig men nä. Den fula. Vid samma tillfälle köpte jag förresten en gröngrå (!!!) bolero. Aldrig använd, som tur är. Kan bara tänka mig vilka spott och spe jag hade fått utstå då!
l
Åter till insikten om ytlighet. Förutom utseendeångest och halvttjog liknande finns ju "hurjagär"-ångesten. Den gamla räven.. Man vill ju vara omtyckt. Jag vill ha många många kompisar! Hundra! Så att jag får en bekräftelse över att hurjagär funkar. Annars kan jag ändra på mig! Näää-ää. Jag ska, från och med nu, se med glädje på människor som befriat sig från ytlighetens krav. Som ser värde i viktigare saker, som tar för sig av livets goda utan tankar på hur det ter sig i andras ögon. Som hästtjejer!
l
Vad skönt med kvinnor, och män för all del, som ger sig hän! Som låter det barka hän till förmån sin brinnande passion! Fanvagött.
Hänbarkningens ansikte.
l
Ps. Jag kom på att mitt jobb har varit en bidragande orsak till insiktskommandet. Det gick upp för mig att jag också är en jobbegubbe. Preeeciiis som alla andra. Stolt över det tänkte jag vidare: Vissa är bra, andra inte. Vissa uppskattas mer, andra mindre. Vad man är spelar faktiskt ingen roll för bekymrar sig inte gubbarna om det, så behöver då inte jag heller göra det! Gotta love the gubbar<3
l
I sinnesfrid / Rudan
Kommentarer
Postat av: Ellen
Tackar och bockar för detta inlägg som gjorde min dag. Skrattar på mig.
Postat av: Emma
Jasså den tröjan. Den är ju inte ful, MEN.
Som Ellen så tackar och bockar jag för detta inlägg! :)
Trackback
