Varför gnälls det på mig?

Somliga i min direkta umgängeskrets skulle kunna vara så kallade gnällkärringar, om det inte vore för att de har rätt. Jag skulle gärna uppdaterat oftare, men saken är den att jag är en aktiv kvinna. Åtminstone när jag umgås med min karl. Då är jag den som tränar fem gånger i veckan och lagar mat och efter det helt enkelt somnar. När han inte är hemma, då faller jag tillbaka till latsidan. Till exempel igår då spinncore valdes bort - vädret var ju så himla fint. Idag var jag på väg ned med de långa kliven för det var brådis. Efter en bit kom jag ihåg att jag inte stoppat ner skorna, således borde de heller inte finnas i väskan. Och nej, så det var helt enkelt inte meningen att jag skulle träna idag heller. Så då uppdaterade jag bloggen! Till allas er lycka!

Nu när det spirar och knubas utomhus börjar man se riktigt fram emot saker som hör årstiden till. Jag satt och blev sugen på Blågul öl i lördags. Blågul är en öl som i förhållande till sitt pris är en god öl. Billigt och gott. Annars har jag blivit fin i kanten och dricker mest flasköl. Till vilken nytta? Mer Blågul! Mmm! Sommar!

Johanna! Det är jag som har din Hipp Hipp säsong 2! Den hittades i ett helt tokigt fodral. Jag är i alla fall ingen tjuv, du kommer få tillbaka den också.

/Rudan


Du är bäst! Nej, du är bäst! Jag vet att du är bäst! Hon är inte bäst. Gud nej.

Nu skall det bloggas och det på sanning. På sanning, för att inte Emma ska tro att jag härmar henne. Som om hon var först i världen att säga äkta. 

Häromhelgen hade Ellen fest. Den var rolig och hennes fest gemytlig. Det roligaste var när Ellen lämnade för en stund och Patrik Isaksson-Ruta 1 spelades upp. Hahaha, snacka om töntig playlist. Särskilt när Pink kom efteråt, hahaha! Ellen gav mig sedan onda ögat för att jag inte bytt låt. Vadå! Hon flyttade till Kristianstad och lämnade oss. Skulle jag vara hennes bundsförvant ever after? Hihi. Sedan blev det Golden Horn och även dagen efter faktiskt. På lördagen fick jag och Emma ÄNTELIGEN smaka den där Mojiton på äkta. Inte så mycket att hänga i julgranen vill jag påstå, så som plåster på såren annekterade vi två glas och en ganska fin blombukett.

Sedan gick jag till jobbet en vecka, sen var det helg igen. Vi åkte till Stockholm. DjB var sur redan innan vi kört, varför hade jag inte sagt att bromsklossarna var slitna? Bara för att jävlas, tänkte jag. Nej, det var faktiskt något som fullständigt gått mig förbi. Typiskt kvinns, sa DjB. Vad vill han? tänkte jag. Men annars var det trevligt. Powerweekend. Fast det är faktiskt ganska beige att köra bil så långt, det må jag säga. En annan sak är det här med att köra i städer. En gång beskyllde jag en vän för att hyperventilera och vara aggressiv för att vi körde i en stad med allt vad det innebär (filbyte, FILBYTE). Jag önskar att jag inte varit så stroppig då för är det någon som blir likadan så är det jag. Men jag menar, vad stressar folk för? Varför kan inte Barry tala ur skägget och vara lite tydlig? Varför är det hela världen om jag tar av vid fel avfart? Hmm. Nåväl!

Nu är det valborg imorgon. The May celebration. En gång förklarade Ellen och jag vad det var vi firade för en engelskspråkig karl. Om han blev klokare vet jag inte, men kul hade vi. The Snapphane choir and the booze is the best.

/Rudan

let it be, let it be, let it be, let it be, whisper words of wisdom, let it be.

Ni vet att det skickas runt utmaningar och sånt. Man ska skriva saker som folk inte vet om en. Ingen har någonsin utmanat mig, så jag utmanar mig själv.

Jag har kiss-och bajshumor. Häromveckan var jag gasig i magen och hade ofrivilligt hållt mig hela dagen men när jag kom hem bara släppte jag på trycket i tron att det skulle komma bajs. Men det kom inget bajs, det kom bara pruttbajs. Jag fes och fes inne på toaletten så att det hördes ut och jag skrattade så jag grät. Ja till och med nu skrattar jag. -Skrattar du när du fiser? hörde jag utifrån. Hihihi. En del i det hela var att jag tyckte att det var lite pinsamt, vilket gjorde det hela ännu roligare.

Kissfisar är också roliga. Ssssss-prrutt-sssss låter det. Hihihi.

image19

/Rudan

Mmm.. Mysigt.

En Knuba Kaffe föreslår en blogg om Kalle Anka (guldåren från 90-talets mitt, givetvis) eller varför inte Fantomen. Fantastisk idé säger jag! Varför har ingen gjort det? Är det inga fler som hyser samma intresse för dessa serier? När jag var yngre tyckte jag att Emmas familj, det var den enda riktigt vettiga i min kompiskrets. På deras toalett kunde man lita på att det fanns 91:an, Kalle Anka och Fantomen i drivor. Liksom på vår egen. Ville man däremot äta äkta mycket knäckglass hälsade man på Ulrika. Men än idag, vad är ett toalettbesök utan något att läsa?

Fantomen kanske ni säger, det är väl inget att hänga i julgranen. Okej för de tuffa djungelordspråken och Guran men själva serien; NJAA. Då säger jag; Jag har varit där också! Men så en dag läste jag en hel serie. Och oj! Vilken serietidning! Vilka äventyr denna karl varit med om, vilka skurkar han stoppat och tänk att det finns så många korrupta diktaturer i närheten av Bengali.

Det förekommer mycket gnäll ibland, kan jag känna. Inte bara från alla andras sidor utan även en del från min egen. Det är då man ska skatta sig lycklig och bara låta saker ske. Låtom oss alla glida på räkmackan. Glid. Jag vet vad jag talar om. Ärligt talat känner jag mig lite väl bortskämd, jag vet inte om det är min glutenintolerans och snorighet i uppväxtåren som kompenseras eller vad. Glutenintoleransen har ändå inte drabbat mig särskilt hårt, så det skulle vara snorigheten då. För tur har jag.

image18

RSS 2.0