Rudans

En Knuba Kaffe föreslår en blogg om Kalle Anka (guldåren från 90-talets mitt, givetvis) eller varför inte Fantomen. Fantastisk idé säger jag! Varför har ingen gjort det? Är det inga fler som hyser samma intresse för dessa serier? När jag var yngre tyckte jag att Emmas familj, det var den enda riktigt vettiga i min kompiskrets. På deras toalett kunde man lita på att det fanns 91:an, Kalle Anka och Fantomen i drivor. Liksom på vår egen. Ville man däremot äta äkta mycket knäckglass hälsade man på Ulrika. Men än idag, vad är ett toalettbesök utan något att läsa?

Fantomen kanske ni säger, det är väl inget att hänga i julgranen. Okej för de tuffa djungelordspråken och Guran men själva serien; NJAA. Då säger jag; Jag har varit där också! Men så en dag läste jag en hel serie. Och oj! Vilken serietidning! Vilka äventyr denna karl varit med om, vilka skurkar han stoppat och tänk att det finns så många korrupta diktaturer i närheten av Bengali.

Det förekommer mycket gnäll ibland, kan jag känna. Inte bara från alla andras sidor utan även en del från min egen. Det är då man ska skatta sig lycklig och bara låta saker ske. Låtom oss alla glida på räkmackan. Glid. Jag vet vad jag talar om. Ärligt talat känner jag mig lite väl bortskämd, jag vet inte om det är min glutenintolerans och snorighet i uppväxtåren som kompenseras eller vad. Glutenintoleransen har ändå inte drabbat mig särskilt hårt, så det skulle vara snorigheten då. För tur har jag.