Rudans

Jag tänkte på en sak. Jag har nog aldrig riktigt gillat den där brudmarschen. Den de spelar när man gifter sig. Jag funderat istället på att vandra ut i äktenskapet till tonerna av ett frenetiskt munspelscrescendo á la allas vår Bobban. Hade inte det varit något? Kanske ett Neil Young-solo? Och när man går in hade det kunnat vara till introt i Heard it through a grapewine med CCR. Deou dededeou, deou dededeou, oouuh.. Vad säger ni om det? Helt skitet i en påse är det väl inte?

 Jag kom på en grej som jag tyckte var skitsmart och kul. När jag kollade upp lite visade det sig att man idé redan var ett helt koncept. Skit också.

Imorgon är det midsommar! /Rudan

Vilken pärs, vilken pärs. Jag vaknade sur. Hela förmidagen förflöt i det suraste av humör. Ja jag var så sur att om någon hade provat hälla mjölk på mig så hade den skurit sig. Jag hade ett mycket surt blogginlägg på gång som jag hade tänkt inleda i den här stilen; jag är så sur att jag inte vet om jag kommer publicera det här, för det kommer att bli surt - it will get sour. Men sen bjöd jobbet på hamburgare och jordgubbar och jag blev glad igen. När de sen också bjöd på den sista timmen så att jag kunde gå hem vid tre var mina sura tankar som bortblåsta. Bussigt av dem. Att jag glömt nyckeln hem tog jag med en klackspark, sicken osis! Synd att det var den enda dagen Barry inte kom hem vid fyra, och synd att varken mor, far, någon hemma, djB, bror, farmor, Emma eller Ellen svarade när jag ringde. Ellen svarade sen men hon jobbade. Efter att ha sett över alternativen tog jag en fika på Börjes. Snudan är ju rätt schysst ändå.
 

Våra släktingar är här och hälsar på, de bor i landet over there. I det landet har de en del konstiga grejer men säkert också en del bra grejer. En konstig grej är att bil/trafikförsäkringen kostar mindre om man har bra betyg. Det var så dumt att jag trillade av stolen när jag hörde det. Man kan också komma undan vissa böter med ett bra betyg tydligen. Fy! Orsaken är att man "troligen är mer ansvarskännande i trafiken om man tar ansvar för sina studier". Det var det dummaste.. säger jag. Himla konstigt att jag som hade bra betyg kunde glömma nyckeln. Riktigt konstigt. Jag som är en sån ansvarsfull individ. Mitt ansvarstagande var och är av det imponerande slaget. Mm, nog var det lajbans vi hade i gymnasiet, jag och mina bättre vänner.

Härommånaden åkte jag på en släng urinvägsinfektion. Jag ådrog mig den hos svärföräldrarna i Stockholm så det är alltså ett jävla ställe att vara på. Man får se upp när man är där för där lurpassar marodörerna i varje buske och bubbelpool. Marodörerna var illvilliga bakterier som tyckte att just min urinväg var ett gott ställe att gro på. Vad jag förstod, och jag förstod inte bättre, så är det bara att vänta ut sådant. Jag jobbade som vanligt och var ute och joggade och gick i rask takt med ibumetin i kruban. För utan den var jag tvungen att kissa hela tiden, utan att egentligen ha något att kissa. Varje droppe var en kamp, oh gudars! Efter några dagar vaknade jag mitt i natten med en mycket ihärdig ryggvärk, från skala ett till tio en mycket tydlig femma (10=död). Aj ont, tänkte jag och kunde inte somna förrän ibuprofen hade omfamnat och omhuldat min smärta. På jobbet frågade jag lite försynt en av gubbarna om man kunde gå till ringhals egen sjukstuga. Efter en stund var alla engagerade i min blåskatarr och när jag ringde mor utbrast hon förfärat; Oh det har gått upp i njurarna! Akut! Nu! Tut tut! Lite skämmigt tyckte jag nog att det var, alla andra är ju friska och jag hade redan varit sjuk en gång däruppe. Och sjuk i urinvägarna sen! Typiskt kvinnfolk att bli sjuk hela tiden och i URINVÄGARNA sen! Så tänkte de nog inte. Eftersom det var fredag och jag ändå skulle hem åkte jag till vårdcentralen i Osby, mor följde med. Mmmm, skönt. Jag får fortfarande ha mor med. Jag hade råkat på en annalkande njurbäckeninflammationdet och det kändes ju lite tokigt. Kanske hade det varit bättre att inte ha motionerat, jag blev nog ändå inte så mycket snyggare av det. Helgen som följde ville mina njurar äta upp mig inifrån och på måndagen åkte jag in ännu en gång och medicinen byttes till piller stora som majskolvar. Minst! Men bakterierna dog och jag blev frisk. Och det var bra, tyckte jag. Dra nu lärdom av detta, kvinns! Inga baciller i klenäten.

Vänskapligen /Rudan