I Lake Tahoe
I lördags morse åkte jag till Danmark. Oh, Danmark! Sen åkte jag till Tyskland. Ooh, Tyskland! Där korsförhördes jag. Det var hemskt. Plötsligt kunde jag inte prata engelska längre, eller så har jag aldrig kunnat. Eller så blev jag bara nervös när jag frågades ut om mitt jobb, om jag hade något som bevisade att jag jobbade där, hur länge jag hade känt DjB, var han var, hur vi träffades, när jag packade mitt bagage och om någon hade rört det sen dess. Och så vidare! Det tog säkert 5 minuter, sen gick jag därifrån med ett par mustiga svettlökar och en pärlande överläpp. Just routine sa den snälla tysken. Den dumma tysken var den som ställde alla frågor. Givetvis.
Sen åkte jag till USA. Oooh, USA! Jag mellanlandade i Dallas, där var jag sur. Sur, hungrig och trött. Jag tänkte på att Dallassallad blir dallassallad baklänges. Kul. Från flygplatsen konstaterade jag att dallas är beiget. Beigt. Beige. Bääscht. Asfalten var beige och flygplatsen var beige och till och med himlen såg lite gråbeige ut. Sen åkte jag till Reno, jag sov hela den sträckan och vaknade väldigt förnöjsam; oh vad bra det är sova! Tiden går ju jättefort då! Det ska jag lägga på minnet. Sen åkte jag buss, sen åkte jag taxi, sen var jag framme.
Bra saker med USA: Vänligheten. Oh vad vänliga de är. Jag har inte mött en otrevlig amerikan än. Alla amerikaner är trevliga. Så är det.
Mataffärerna. Jättekul att titta i mataffärerna. Allting är färgglatt och kul och förpackningarna är jättestora, det är också bra. Bra för miljön.
Dåliga saker med USA: Toaletterna. Jag vågar inte bajsa klart utan att spola minst en gång. Hålet är pyttelitet. Inte alls som våra högkvalitativa Mora-toaletter hemma. Förra gången vi var här KISSADE jag stopp i avloppet. Så litet är hålet. Det var för övrigt en pärs, men jag har nog berättat om den gången innan. Om inte, så kan ni ana hur min panik tilltog när kissvattnet bara steg och till slut rann över kanten. Jag gjorde vad en rekorderlig och handlingskraftig kvinna bör göra i såna lägen; jag kavlade upp ärmarna. Oron för stopp i avloppet är alltså inte alls obefogad. Ida berättade att 3 utav 6 hade gjort stopp i avloppet i det här huset.
Vänligheten. Eller kanske inte vänligheten, men det här oblyga servicesättet har jag lite svårt för. Om jag går förbi (säkert mer än två meter utanför) t ex Mcdonalds så kan de ju inte "howyadoin, can i help you?". Näää! Hur ska jag då bete mig? Ska jag stanna och svara? Ska jag gå förbi och låtsas som att jag inte hörde? Mycket otrevligt! Ska jag gå förbi och svara samtidigt? Kanske, men så snabb i huvudet är jag inte. Nej, det är lite jobbigt. Mer än två meter är ju min svenska trygghetssfär.
Idag ska jag åka skidor. Jag tycker att det är så synd att jag inte kan dela mina upplevelser med någon, förutom de som bor här i huset givetvis. När jag kommer hem och vill prata kommer kommentarerna vara; jahaa, ja, nej, vakul, detsärdu. Hoppsansa. Men det är verkligen jättefint här! Bauta! Det är en sjö, det är massa berg, det är fina gröna granar och inte såna fula gråa och krokiga granar som det är i fjällen hemma. Uppe på berget ser man på ena sidan den djupblåa sjön och på andra sidan en öken. Den är kanske inte så fin, men kontrasten är häftig.
Nu så! Har de andra vaknat. Jag vaknade 5. Dygnet är inte riktigt rätt för mig än. I förrgår somnade jag 5 (17). Igår inte förrän 8 så det är på rätt håll!
Ha det!
I snömod/ Rudan
Up to date?
Det har inte hänt NÅNTING sen sist. Det har varit ett vakuum, ett tomrum. Men så. Körde jag av vägen i måndags. Gött! Äntligen något att skriva. Inte var det min sketne karl som kom mig till undsättning då, kvart över 5 på morgon. Nej, han var så omanlig att han inte hade någon bil. Den låg ju i diket. Istället var det min kära far som kom, bedömde läget, ringde bärgaren och skyfflade fram bilen. När jag blir stor vill bli som honom tänkte jag och blev tjock i halsen. Bananer, tttt-t.
Det var ingen fara alls faktiskt, varken med mig eller bilen. Så jag fortsatte till Ringhals när bilen var uppdragen. Men det kunnevatt! : )
Jag fick höra något roligt igår. Ett gäng brukar träffas i en lokal några timmar en dag i veckan. Nu får de inte längre vara där längre då de för ett sådant oväsen. Skrattar och håller allmän låda. Jaha, ungdomar tänker man kanske. Men nej, åldersspannet är 78-90. De brukar samlas på Ekebo, som är till för pensionärer, och spela canasta. Men nu får alltså farmor och hennes kompisar vara någon annanstans och föra liv, så busiga de är! Det ska minsann inte vara några pigga och glada pensionärer på Ekebo inte. Nej fy för det! Men de är inte de som är de så de har hittat ett annat ställe, fast lite komiskt var det allt tyckte min farmor. Jag med!
Ha det!
Det var ingen fara alls faktiskt, varken med mig eller bilen. Så jag fortsatte till Ringhals när bilen var uppdragen. Men det kunnevatt! : )
Jag fick höra något roligt igår. Ett gäng brukar träffas i en lokal några timmar en dag i veckan. Nu får de inte längre vara där längre då de för ett sådant oväsen. Skrattar och håller allmän låda. Jaha, ungdomar tänker man kanske. Men nej, åldersspannet är 78-90. De brukar samlas på Ekebo, som är till för pensionärer, och spela canasta. Men nu får alltså farmor och hennes kompisar vara någon annanstans och föra liv, så busiga de är! Det ska minsann inte vara några pigga och glada pensionärer på Ekebo inte. Nej fy för det! Men de är inte de som är de så de har hittat ett annat ställe, fast lite komiskt var det allt tyckte min farmor. Jag med!
Ha det!
