Rudans

Det har inte hänt NÅNTING sen sist. Det har varit ett vakuum, ett tomrum. Men så. Körde jag av vägen i måndags. Gött! Äntligen något att skriva. Inte var det min sketne karl som kom mig till undsättning då, kvart över 5 på morgon. Nej, han var så omanlig att han inte hade någon bil. Den låg ju i diket. Istället var det min kära far som kom, bedömde läget, ringde bärgaren och skyfflade fram bilen. När jag blir stor vill bli som honom tänkte jag och blev tjock i halsen. Bananer, tttt-t.

Det var ingen fara alls faktiskt, varken med mig eller bilen. Så jag fortsatte till Ringhals när bilen var uppdragen. Men det kunnevatt! : )

Jag fick höra något roligt igår. Ett gäng brukar träffas i en lokal några timmar en dag i veckan. Nu får de inte längre vara där längre då de för ett sådant oväsen. Skrattar och håller allmän låda. Jaha, ungdomar tänker man kanske. Men nej, åldersspannet är 78-90. De brukar samlas på Ekebo, som är till för pensionärer, och spela canasta. Men nu får alltså farmor och hennes kompisar vara någon annanstans och föra liv, så busiga de är! Det ska minsann inte vara några pigga och glada pensionärer på Ekebo inte. Nej fy för det! Men de är inte de som är de så de har hittat ett annat ställe, fast lite komiskt var det allt tyckte min farmor. Jag med!

Ha det!