-Kom det bajs?
sa jag till Barry. Eftersom hans blick var tom sa jag: har jag berättat det? Det har jag säkert. Men det hade jag inte! Wow! Annars har jag berättat de flesta av mina historier både en och åtta gånger. Jag brukar bara hinna säga: jo, en gång så.. -Det har du redan sagt. -Jag och Emma gjorde... -Been there, done that. -Vi var på väg att.. -Jag veeeeeeet! Så brukar det gå till. Men inte nu.
Emma och jag, 13 år, promenerade längs Hällevikcampingens gångväg. Vi möts av en mamma och ett naket litet barn. Barnet sätter sig på huk men fortsätter ändå att gå, lite som en bajsnödig hund som är hård i magen. Barnet börjar gå upprätt igen men gör sedan om samma procedur. Mamma utbrister då glatt och obekymrat: Kom det bajs?! Inga som helst intentioner att titta om det verkligen kom bajs och plocka upp det. Sedan dess säger vi så ibland. -Kom det bajs? med samma tonläge som den där campingmorsan.
Jag säger många uttryck som kommer ifrån något annat. Hela tiden ungefär. Jag tänker inte alls på att folk inte vet vad jag pratar om. Som när jag hade praktik på NIBE och vi fick vara med tidsstudiemannen. Haha, guns&ammo. Varje gång tidsstudiemannen nämndes flinade jag lite. Nile City, haha. Efter ett tag förstod jag att min co-praktikant inte alls fattade vad jag pratade om. -Ja du vet Nile City. -Vad är det? -Ööh, ett humorprogram.. från 90-talet. Robert Gustafsson och Henrik Schyffert du vet? -Jaha. (Tystnad).
Ääääh, killen är ju själv född på 90-talet! Men jag trodde att de flesta sett Nile City faktiskt. Annat är det kanske med Kvarteret Skatan. Det är nog inte lika många som sett det ändå. Och jag har MASSVIS med citat därifrån: -Jag har dödat en kille. Ja han var ju dansk såatt.. Sånt där får man ju inte slänga ur sig i fel sammanhang. Eller när Ellen är Gun. (För hon ÄR Gun när hon är Gun!) Då får hon nog passa sig.
Men på tal om historier om bajs; har jag berättat om Sälenskiten?
Stollig / Rudan
Emma och jag, 13 år, promenerade längs Hällevikcampingens gångväg. Vi möts av en mamma och ett naket litet barn. Barnet sätter sig på huk men fortsätter ändå att gå, lite som en bajsnödig hund som är hård i magen. Barnet börjar gå upprätt igen men gör sedan om samma procedur. Mamma utbrister då glatt och obekymrat: Kom det bajs?! Inga som helst intentioner att titta om det verkligen kom bajs och plocka upp det. Sedan dess säger vi så ibland. -Kom det bajs? med samma tonläge som den där campingmorsan.
Jag säger många uttryck som kommer ifrån något annat. Hela tiden ungefär. Jag tänker inte alls på att folk inte vet vad jag pratar om. Som när jag hade praktik på NIBE och vi fick vara med tidsstudiemannen. Haha, guns&ammo. Varje gång tidsstudiemannen nämndes flinade jag lite. Nile City, haha. Efter ett tag förstod jag att min co-praktikant inte alls fattade vad jag pratade om. -Ja du vet Nile City. -Vad är det? -Ööh, ett humorprogram.. från 90-talet. Robert Gustafsson och Henrik Schyffert du vet? -Jaha. (Tystnad).
Ääääh, killen är ju själv född på 90-talet! Men jag trodde att de flesta sett Nile City faktiskt. Annat är det kanske med Kvarteret Skatan. Det är nog inte lika många som sett det ändå. Och jag har MASSVIS med citat därifrån: -Jag har dödat en kille. Ja han var ju dansk såatt.. Sånt där får man ju inte slänga ur sig i fel sammanhang. Eller när Ellen är Gun. (För hon ÄR Gun när hon är Gun!) Då får hon nog passa sig.
Men på tal om historier om bajs; har jag berättat om Sälenskiten?
Stollig / Rudan
Kommentarer
Postat av: Emma
Bästa minnet EVVAH!!!
Postat av: Linda
Tänk om denna kvinna och detta barn vetat vilka spår de har lämnat i våra liv. Jag ser fram emot dagen jag har ongar jag kan säga: Kom det bajs? till.
Trackback
