Rudans

Jag sprang igår. På vägen hem var jag HUNGRIG och ARG. Jävla cyklister. Jävla telefon, smartphone MY ASS. Dumbphone. Jävla hus, jävla korridor, jävla ungdomar. Jävla mig som inte har riktig mat hemma. Så ringer DjB. Mannen jag avhyvlat för en timme sen. (FÖRE rundan, MEDAN sur och hungrig). Hejhej. Ja nu har jag sprungit. Ja jag har ätit. Nej jag gör inget. Vadå någon står därute? Uuuååh, du har KÖRIT HIT! Aaahuuuhåååhhhhhh snudddeedudududduddeeeluttttt kviddeviddeviddeviddevidddddeeeeeevittttt pusselipussanskyssselihångeldongelidong, jaha oj jag ska öppna för dig. Och där uppenbarar han sig, karlajäkon. Jag vet att han inte läser min blogg så jag kan skriva det här riskfritt; jag tror jag smågillar den därn.

Så.Himla.Fult.

Igår kom en av tösabidarna till VXÖ. Det var med andra ord en riktigt bra dag. Vi sutto vid sjön och såg en ångka. Hej Ånkan, sa jag. Ånkeliånkeliånka. Vissa ord tycker jag är roliga. Det är lite som punkt. Pungt. Jag kan inte låta bli att säga det varje gång. Det slog mig en gång när Ellen sa kviddevitta att man kanske en dag säger de orden man idag säger på skoj på riktigt? Tänk om Ellen en dag, på hennes 14-åriga pågadrängablärasis Skolans Dag, säger högt och ljudligt så att de andra barnen hör: Jaaa, det kan väl kviddeviddevitta? Eller tänk om jag säger: Jodu, jag hittade en fotsida tjusblus att ha på den därn udomsocknes rånkedånsen. Vad om Emma utbrister: Jaaaaa defånocketede huattsagate! på föräldramötet. Oh gud, jag korsar båda fingrarna, hoppas och bara LÄNGTAR! Jag ska göra som många som blivit stabor gjort; anlägga en dialekt. Studiebesök följer i Knislinge, Fjäretofta, Nyteboda, Snorhult, Koddeböke.

Hemnet: Torp i Tuthult? / Rudan