Rudans

Varje gång jag löst ett tal firar jag med lite blogg&facebook. Ja, jag läser alltså andras bloggar. Inte min egen om och om igen. Då hade jag varit en narcissist. Men det är jag ju inte. Nej, ty jag är en Solipsist! Haha! Så jag kan skriva vad som helst här! För jag tror att omvärlden är en produkt av mitt eget medvetande!

Men jag läser andras bloggar. Det har växt för mig, det här med bloggar. Mitt hopp om mänskligheten låg på ruinens brant. Kissie, sveriges största blogg? Men så fann jag Hanapee. Hon är kul. Och har många läsare ändå. Det var en nyhet för mig. Jag som trodde att man var tvungen att operera tudorna för att få läsare? Stackars Kissie. Hon visste inte det.

Jag har blivit ombedd att titta efter min bordsgrannes saker medan hon tog en rök. Det var ju ett fruktansvärt ansvar att lägga på mina redan späda axlar. Jag som är AS-hungrig och ska gå... Haha, nej, men jag tycker det är bra. Att man ber sina medmänniskor om hjälp. Det är fint på något sätt, att man litar på varandra. I USA var de väldigt hjälpsamma. Sen kanske jag såg snäll och turistig ut också, särskilt med min fina svengelska. How are you doing. En flygvärdinna gav mig frimärken och en annan postade ett vykort åt mig på vägen hem från sitt jobb. Vad säger ni om det? Kan jag göra en statistiskt säkerställd generalisering av det amerikanska folket? God bless you, sa de. Right back at ya!

Stursk i trähatten / Rudan