Rudans

Can you keep a secret?

Ja det är frågan det. Igår var det lajbans, lajbans. Den största oförrätten denna gången var att jag fick en liten bägare till glassen fastän jag skulle ha tre kulor. -Jag trodde bara du skulle ha två så jag tog den lilla bägaren, sa hon. -Trooo-ooodde? sa jag som kände mig nyrik eftersom det bara gick att ta ut femhundralappar i automaten.

Nej vänta, den största oförrätten var när jag och emma stått i ölkön på tok för länge. Istället för öl blev vi tillsagda att de som stod bredvid hade stått där längre än oss. Hade de inte alls det! Vi hade stått längst av alla. Det fick mig att dra onda paralleller till pobben. Bartenders som missbrukar sin maktposition. Fyy.

Snudan bjöd på blåbärspaj idag, väldigt god sådan. Men någon porterstek med hasselbackspotatis såg vi inte röken av, dåligt. Det har blivit mycket snyltande på denna dam på sistone, så det kanske var därför. Hon gav oss en liten pik där.

Min lillebror var med igår också, det var kul. Han brukar vinna saker så vi provade chokladståndet. Choklad är gott. Åhmengud, tack, sa jag när vi vann en ful liten elefant med fastsydd kudde på huvudet. Och inte fick vi byta mot ett toblerune. Vi gav bort nallen till ett barn och jag kände att det bara hade kostat mig 90 kronor att göra en god gärning.

Jessica och Ulrika träffades också på så se det var en helyllekväll det.

Ärligt talat så känns det inte så coolt att skriva om vad som hänt i helgen. Det tunggungar inte, nej, det gör det inte. Men säg om jag skulle skrivit i veckorna. Vad hade jag skrivit då? Jag vet inte. Kanske mörka tankar om att jobba i en verkstad när det är 30 grader varmt ute och minst 27 grader varmt inne? Eller om hur mitt samvete är när ännu en vecka gått utan att jag besökt vare sig gymmet eller joggingskorna? Det får bli bättring, men å andra sidan har Knuban bestämt att inriktningen på bloggen ska vara en prövad kvinnas bekännelser. Och då borde det ju höra till att gnälla lite. Jag har aldrig sagt att jag inte är en surkärring, allra minst har DjB sagt det. Nej, för att få det mer innehållsrikt ska jag fylla ut bloggen i gedigen AlltomOsby-stil. Det finns en spalt i denna utomordentliga tidning som ska handla om trädgårdsgöromål, men tji får du om du läser den i hopp om att du ska få tips om hur du klipper din rhododendron. För det handlar mest om karlns katt. Jag vet allt om denna katt, utan att egentligen vilja veta någonting om den. Knuban uttryckte det att "det värsta med den spalten är att jag läser den".

Så, go vänner: Mina fiskar mår bra. Utom en, den simmar upp och ner. Jag vet inte om den gör det för att vara rebellisk eller om den har fel på simblåsan. Den ser förvirrad ut. Ingen av mina fiskar har dött på jättelänge nu. Innan dog de jätteofta. Jag har en kvar en av de första fiskarna jag köpte. Den är stor så man kan äta den om man vill. Det vill jag inte. Jag är inte hungrig. Idag läste jag Laban i Norra Skåne. Jag skrattade så jag satte skorpan i halsen. Laban är för tokig. Han hittar alltid på tokigheter. Nästa vecka ska jag tipsa er om hur man frostar av frysen. Tills dess: Hejdå!

I anstormning /Rudan