Rudans

Ibland är jag lite väl pretentiös när jag skriver mina få, men välartikulerade inlägg. Det kan jag tycka är lite sådär, jag som har så bra idéer. När jag läser det några dagar senare tänker jag Nää.. shit asså. Skrev jag det där?

Nåväl! Sjukdomen har gett med sig. Fast jag har känt mig ganska kass när jag har jobbat. Väl hemma, efter lite simpsonsrepriser och en omgång nezeril så har jag varit fit igen. Sen har jag somnat.

Jag tittade lite på Let's dance ikväll. Jisses alltså. DjB frågade några gånger om vi inte skulle åka hem men jag sa Nej, det är ju inte SLUUT än. När han frågade ännu en gång gick det upp för mig. Let's dance är skittråkigt. Tråkigare än Idol. Finessen infinner sig bara inte. It just aint there. I Idol är det i alla fall okända människor som tävlar. I Let's dance är det mer eller mindre avdankade kändisar som får betalt för att dansa och ha roligt. Och här går jag och jobbar som en loser! Egentligen ville jag bara se Blondinbella och Magnus Samuelsson. Den förstnämnda mest för att se what's all the fuzz was about men även det blev man berövad på. Hon hade redan dansat. Den sistnämnda för att det torde vara en karl. Och jo. Det är han nog, men tyvärr dansar han. Emil och DjB hånade mig för att jag visste lite för mycket om Blondinbella. Jag hävdade att jag bara besökt hennes blogg två gånger, vilket jag bara har. Å andra sidan har jag läst flera inlägg då. Dessutom är det ju en del som skriver om henne. Samtliga korkade. MEN, min bror tyckte att jag lät som en frekvent besökare och jag erkände. Hennes blogg är min startsida. Sen kan jag tala mycket och länge om räkmackeglidande, oförtjänt fokus, idioti och silverskedar som föds i mun. Men då är det inte Blondinbella jag pratar om. Nu tänker jag aldrig mer nämna kvinnans namn på min blogg, då jag inte vill få några kommentarer som säger emot mig.

Kontentan är att media skapar ett behov att se något som man egentligen inte alls vill se, för det suger. Det är tråkigt. Det är bajs. Jag fick däremot flashbacks till lördagmornar från den tiden man vaknade tidigare på helgen än på skoldagarna när jag såg Lasse och Morgan-Morgan hoppa runt i någon sorts jive eller tango. Lasse och Morgan var bra tv. Mmm.

Något som vi däremot VILL se är Melrose Place. För några veckor sedan fick jag två meddelande på raken som upplyste mig om att de börjat visa detta underbara program igen. Jag blev även påmind av min bror. Vi ägnade många eftermiddagar åt att följa denna fantastiska 90-talsdänga. Billy, Alison, Jo, Jake och Michael Mancini. I say no more. Jag kollade på det idag och mindes återigen varför det är så bra och varför det är den enda såpa jag faktiskt följt. Det är för att det händer saker i varje avsnitt. I till exempel dåliga Sunset Beach tar det 5 avsnitt för en enda kysscen. Melrose Place är äkta, det är kreativt, det är pang bom. Har man missat 5 avsnitt så är man helt ute ur handligen. Och när Jake kommer in med bar överkropp, OH GÖUD. Jag fnittrade och drog efter andan som en tjej.

Det eviga paret: Jo och Jake.



/Rudan