Rudans

Hahaha, vilken buhu-uhurn. Hur ska jag bräcka detta? Det var ju en envis kääringapugga till att vara barndomsvän. Det må så vara att jag är dum, att jag har dåligt bollsinne och att jag är ofräsch. Kan inte hjälpa't. Okej, jag hade kunnat vara noggrannare med hygienen, men faan man har ju så mycket med annat?

Hur kan jag då på något sätt vara bättre än denna kvinna, denna hagga, denna kånkeltös? Hon är alltså klok, bra på fotboll och jag antar att hon har rena strumpor. Hmm, jag vet ju att jag är det. Bättre alltså.

JO! Det må så vara att jag ploppar ur mig grodor i fel forum (flöjtmusiksforum), men jag gör det åtminstone med goda uppsåt. Emma däremot, hon har ingen lust att vara folk till lags. Om jag är skojfrisk, så är hon illmarig. Ett exempel är en gång när DjB provade dånseskorna och ett par tjejer närmade sig honom på de mer vulgära sätt. Jag, flickvännen i fråga, märkte inget. Däremot började tjejerna nästan slåss med Emma. Och det är inte första gången. Hon utstrålar något, den där Emma. Sen är hon nåtsåinåtflarnens enveten. Och en urusel förlorare. Antagligen är det dessa egenskaper som gör henne till en bättre idrottare än mig, skit också. Hon är ju omöjlig att komma åt!

Det bästa med Emma är nog att jag känner mig snäll i hennes sällskap. Eller alltså manipulativt snäll. Den som triggar igång något och sedan bara lutar sig tillbaka och ser på skådespelet.

Ljuvliga Linda den Storslagna vs. Snus-Emma av Fjärt

/Rudan

Slår ett slag för en utmärkt sida. Schangdoooobel.