Husmanskonst
9. Serveras med kokt ris, blanda för färgens skull i ett paket gröna ärtor, samt en grönsallad.
Wiho, vad piggt det blev med ÄRTOR i riset! Det var oväntat. Och färgglatt. Jag undrar också lite om grönsalladen ska blandas I riset. Det står det, men det ser inte ut så på bilden.
Modrami är en lustig prick ibland. Hon gillar det gammaldassa köket. Inte för tokiga kryddningar och mycket äkta vara. God svensk husmanskost är hennes gebit. Ibland går det dock liiiite överstyr, det här med det gammeldassa. Äppelris är ett exempel på det. Modrami, hurtig och glad: -Och så blir det äppelris till efterrätt! Det åt man förr! Vi: -Hmhm. Det låter ju spännande. Men nej. Det är Inte Spännande. Det smakar äppel och ris. Det blir inte festligare än så, hur mycket grädde man än klickar på. För att slippa denna efterrätt i framtiden har vi tagit det säkra före det osäkra och skojat försynt om det. -Det blir väl inte äppelris idag, hoho, modrami? har man sagt och sett klämkäck ut. Hellre gris än äppelris, har vi broderat med korsstygn och hängt upp på köksdörren. -Vi har gjort äppelris till efterrätt näääää skojar bara, Ha Ha! Äppelris, Ha Ha! har vi sagt när vi lagat maten.
Ni kanske tycker att man kunde stått ut med äppelris en endaste gång utan att klaga, men vi har stått ut med både äppelris och apelsinris. Och någon gång, vid 21 års ålder och uppbackad av mina yngre syskon så fick det vara ett slut på detta. Hellre ingen efterrätt alls. Det komiska var att modravår inte heller tyckte att det var sådär himla, men alltså. Vem har sagt att efterrätt ska vara gott?
Fotnot: Mors husmanskost är i övrigt mycket svårslagen<3
