En liten klick
På sista tiden har jag känt att samtliga av mina tre deodoranter har slutat vara verksamma mot min vidriga tjejsvett. Istället för att skyla och förhindra denna armhåleodör har den istället förstärkts och fått mig att lukta än vedervärdigare. Så jag införskaffade mig ännu en. ACO:s special care mild aluminiumfria deodorant. Som klippt och skuren för mig, tänkte jag då jag inte bara gillar att ha aluminiumfria armhålor utan även dras med illmariga prickar och plitor i desamma (pga känslig hud). Nåväl. Prickarna håller sig kanske på mattan, men mitt svett fortsätter att spira och sprida sin odör oförhindrat. Nu med en tush av doftnyansen SNOR. Ni vet när man gnuggar snor? Man har pillat ut en halvtorr kråka och vill bli av med den på smidigaste sätt. Så man rullar ihop och fjångar iväg den. Så luktar jag. Skitäckligt. Jag får väl ta skeden i vacker mun och bli en sommarlök, allt enligt tradition. Varför tro att man är något?
Jag häpnar över hur renliga alla andra verkar vara. Jag känner mig som en slusk i jämförelse. Ska man verkligen byta strumpisarna varje dag? Nä? I mitt huvud finns bara en strumpregel: Vita strumpor blir skitiga. Så därför använder jag mest svarta. Däremot verkar det som att de ändå tar upp lukt för det var en svulstig fotlukt (fodafes) som uppenbarade sig när jag tog av skorna efter ett spinning/core-pass. Bästföre-datumet hade gått ut om man säger. Bakteriehärden sjöng på sista versen. Eller bara första kanske? Den kanske bara precis hade börjat frodas, den kanske var i sin ungdoms vår? Kanske skulle mina strumpor antagit en doft som jag bara i mina vildaste fantasier kan föreställa mig? Det är sånt jag aldrig får veta, för jag handtvättade dem igår. Skulle jag, MOI, boka tid i tvättstugan för två stackars strumpuslingar? Jag menar... De andra kläderna på golvet har bara en genomsnittlig tvåa på svettluktsskalan. Helt okej att använda igen med andra ord. Somliga kläder räcker det till och med att vädra så går de ner till en SVAG tvåa eller till och med en etta, om än en stark sådan.
Nej i min värld finns många nödlösningar. Ibland känns det som att hela mitt liv är en enda stor nödlösning. Och så har jag en grov tur uppepå det. En sådan tur att jag kan undra varför just jag fick så mycket tur när andra inte verkar ha någon tur alls. Ja... det är mycket med det.
Förundrad/Rudan
Kommentarer
Trackback
