Uti guds egen lilla tombola
...Jaaaaa. Vinden har vänt, återigen ler lyckan sitt bländvita leende mot mig. Snart kan jag skratta mig lycklig på äkta. Under året har jag tvingats tampas med något jag inte varit med om tidigare. Jag har inte alls vetat hur jag skullat förhålla mig till det hele. Hur man ska bli av med det där grådassiga molnet på min annars så klart lysande himmel. Fyyyy. Knuban, hård mot de hårda, hade nog aldrig gjort det till ett sånt problem som jag gjort det till. Hon vet hur de ska tas, hur man håller folk kort.
Så fort jag fått mitt glädjebesked följde andra glädjens budskap med. Plötsligt kom tilbud från både höger och vänster, Fru Fortuna var återigen min vän. Jag skrev innan att jag tycker att jag har sån övernådig tur. Denna tur har inte infunnit sig på ett bra tag. Tills nu då. Igår slog det mig när jag berättade för modrami att lektionen som jag inte kunde gå på hade ställts in, att det inte bara är tur. Det måste vara inställningen. Min naturliga inställning är att jag har tur när något bra händer. När lektioner ställs in till exempel, så tänker jag: Faan vad bra! Just idag när jag var så himla trött/upptagen/illmarig/osugen/gasig/osv. Vilken TUR jag har. Sen tänker jag inte på när jag har otur. Och då har man kanske inte otur. För man vet inte om det. I vilket fall så har jag kanske inte riktigt haft min naturligt godmodiga inställning på ett tag, därför har jag inte heller haft tur. Som inte är tur då. Imaginär tur. (Som vi brukar säga inom matematiken, ha ha ha!)
I en Dalai Lama-bok stod det att man alltid återvänder till sitt naturliga tillstånd. Om allt fungerar som det ska, vill säga. Så man kan vara jätteglad och jätteledsen, men förr eller senare återgår man till sitt normala humör. Som en sinuskurva. (Som vi brukar säga inom fysiken. Ha ha ha!) Man kan försöka höja sin egen norm, men man är nog fel på det om man söker efter att alltid vara jätteglad. Far runt kors och tvärs för att alltid ha kul, alla till lags och allt ska vara perfekt och puttenuttigt. Hellre lite skit i hörnen än ett rent Helsinki. Ha Ha Ha!
Lagom / Rudan
Ha Ha Ha!
Så fort jag fått mitt glädjebesked följde andra glädjens budskap med. Plötsligt kom tilbud från både höger och vänster, Fru Fortuna var återigen min vän. Jag skrev innan att jag tycker att jag har sån övernådig tur. Denna tur har inte infunnit sig på ett bra tag. Tills nu då. Igår slog det mig när jag berättade för modrami att lektionen som jag inte kunde gå på hade ställts in, att det inte bara är tur. Det måste vara inställningen. Min naturliga inställning är att jag har tur när något bra händer. När lektioner ställs in till exempel, så tänker jag: Faan vad bra! Just idag när jag var så himla trött/upptagen/illmarig/osugen/gasig/osv. Vilken TUR jag har. Sen tänker jag inte på när jag har otur. Och då har man kanske inte otur. För man vet inte om det. I vilket fall så har jag kanske inte riktigt haft min naturligt godmodiga inställning på ett tag, därför har jag inte heller haft tur. Som inte är tur då. Imaginär tur. (Som vi brukar säga inom matematiken, ha ha ha!)
I en Dalai Lama-bok stod det att man alltid återvänder till sitt naturliga tillstånd. Om allt fungerar som det ska, vill säga. Så man kan vara jätteglad och jätteledsen, men förr eller senare återgår man till sitt normala humör. Som en sinuskurva. (Som vi brukar säga inom fysiken. Ha ha ha!) Man kan försöka höja sin egen norm, men man är nog fel på det om man söker efter att alltid vara jätteglad. Far runt kors och tvärs för att alltid ha kul, alla till lags och allt ska vara perfekt och puttenuttigt. Hellre lite skit i hörnen än ett rent Helsinki. Ha Ha Ha!
Lagom / Rudan
Ha Ha Ha!
Kommentarer
Trackback
