Lilla, lilla, lillelidillelilla Emma.

Aj! Vad elak hon är, Emma. Min bajsteckning gjorde jag ju i gymnasiet... När tid fanns i överskott. Ja, nä. Jag ska då rakt inte säga att tid är en bristvara för mig nu, däremot tenderar jag att inte ta tillvara på all tid jag har. Jag menar, hade jag gått upp 6 och pluggat 7-4 så hade jag nog haft det klappat och klart för mig. Men det skedde snabbt, det allmänna förfallet. Plötsligt bara: ääääääääh vad jobbigt. Fastän jag har det jäkons bra. Människan är av naturen lat, som Ellen brukar säga att Stefan brukar säga.

Nåväl, Emma försöker knivhugga min rygg genom att påtala att det är hennes skattepengar som går åt till min utbildning. Men hallå, det kan du väl bjuda på? Du gillar väl mig? Du vill väl hellre sponsra mig än någon bortskämd spoling du inte känner? För övrigt så har jag fortfarande jobbat längre än deeeeeeheeeeeeeej, hihihihi. Kom tillbaka i höst likZom. Emma är så himla liten och ung. Ung&Oerfaren, Naiv&Blåögd. Jag har fått lära henne det mesta om livets hårda verklighet. Hon har mig att tacka för mycket alltså. Tänk om hon hade insett det, istället för bita den hand som när henne.

Här lär jag henne att åtnjuta en hamburgare i fulla drag. Se hur hon bara suger in sig kunskapen!

Retsticka / Rudan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0