När jag blir stor ska jag bli en martyr.
Den här gången tänkte jag utgå ifrån rubriken. Istället för att våndas över vad man ska skriva däroppe efter att man skrivit sitt lilla inlägg. -Åååh, vad kännetecknar dettaaaa?????? frågar jag mig. När jag lagt upp en bild på hundbajs.
Jag gillar martyrskap. Eller egentligen inte alls. Men det kan vara rätt gött att tycka synd om sig själv ibland. Det värsta då är att tänka på hur osynd det egentligen är om en. Något så inåt håens osynd är det. Man har tak över håedet, middag på furuboret, en studafes som kan bära när man blir trött i benen, ett jobb att gå till, en brun lusekofta och fotsida mamelucker att gona in sig i. Nej, mig är det då inte synd om. Skit också. Så väller det Dåliga Samvetet in. Det finns ingen som det är så osynd som om mig. Stackars mig för det. Mmm, finns alltid lite självömkan över.
Gnällighet är så fruktansvärt påfrestande. Jag gestikulerade det hela för DjB en gång. Jag var skojfrisk och sa att: Nu när du pratar så låter det såhär i mina öron; gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (visade hur en dörr öppnades). Och när han invände: gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (fortfarande med luftdörrhandtaget i handen). Inte för att han är gnällig, men jag måste ju få utlopp för min kreativitet. Han bad mig väl plocka ut ur diskmaskinen eller något annat tråkigt. Sen TOG han det och vände det EMOT mig. Han bara i minst en månad: Nu när du pratar så låter det såhär i mina öron; gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (visade hur en dörr öppnades). VA? Kan man göra så? Hade inte jag patent? Det värsta var att det stämde in bättre på mig. Min röst är ju ljusare. Hans dova tonfall påminner mer om en ladugårdsdörr. Och det kan jag inte härma. Knarrande liksom.
Igår introducerade jag en ny grej. Man lägger håedet lite på sned i händerna så att man ser förstående ut. Sen stoppar man in pekfingrarna i öronen och säger: Vad sa du baby? med honungslen stämma. Prova det! När man övat lite syns det inte att man håller för öronen.
Poängen med det här inlägget var ju martyrskap. Vad tröttsamt det är. Självömkan och gnällighet, NAEE. No more. Kontraproduktivt är vad det är. <-- nytt favoritord<3
Upp och iväg /Rudan
Jag gillar martyrskap. Eller egentligen inte alls. Men det kan vara rätt gött att tycka synd om sig själv ibland. Det värsta då är att tänka på hur osynd det egentligen är om en. Något så inåt håens osynd är det. Man har tak över håedet, middag på furuboret, en studafes som kan bära när man blir trött i benen, ett jobb att gå till, en brun lusekofta och fotsida mamelucker att gona in sig i. Nej, mig är det då inte synd om. Skit också. Så väller det Dåliga Samvetet in. Det finns ingen som det är så osynd som om mig. Stackars mig för det. Mmm, finns alltid lite självömkan över.
Gnällighet är så fruktansvärt påfrestande. Jag gestikulerade det hela för DjB en gång. Jag var skojfrisk och sa att: Nu när du pratar så låter det såhär i mina öron; gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (visade hur en dörr öppnades). Och när han invände: gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (fortfarande med luftdörrhandtaget i handen). Inte för att han är gnällig, men jag måste ju få utlopp för min kreativitet. Han bad mig väl plocka ut ur diskmaskinen eller något annat tråkigt. Sen TOG han det och vände det EMOT mig. Han bara i minst en månad: Nu när du pratar så låter det såhär i mina öron; gnnnnnnniiiiiiiiiiaaaaaaaaahhhh (visade hur en dörr öppnades). VA? Kan man göra så? Hade inte jag patent? Det värsta var att det stämde in bättre på mig. Min röst är ju ljusare. Hans dova tonfall påminner mer om en ladugårdsdörr. Och det kan jag inte härma. Knarrande liksom.
Igår introducerade jag en ny grej. Man lägger håedet lite på sned i händerna så att man ser förstående ut. Sen stoppar man in pekfingrarna i öronen och säger: Vad sa du baby? med honungslen stämma. Prova det! När man övat lite syns det inte att man håller för öronen.
Poängen med det här inlägget var ju martyrskap. Vad tröttsamt det är. Självömkan och gnällighet, NAEE. No more. Kontraproduktivt är vad det är. <-- nytt favoritord<3
Upp och iväg /Rudan
Kommentarer
Trackback
