Rudans

Annars är väl gruppträningsboxning en sådan typ av träning där det är av stor fördel att känna sin boxarpartner väl. Det värsta är när den andra boxar som voro man av äggskal gjord. Inte kan man själv ta i då? När träningen är över finns det knappt ett uns av dagg på överläppen. Mycket bättre med någon välbekant filur som tar i då. Till exempel Jessica. Med kvinnor av hennes kaliber som boxfrände blir det träna av. När det är hennes tur kniper man ihop käkarna, sänker blicken och spänner läpparna. En il av adrenalin går längs med ryggraden. Visa inte smärtan, visa inte smärtan ljuder som ett mantra i mitt huvud. Nej visa för håen inte svaghet, det är det hon när sig på. Snart så, snart så... kvider det inombords. Orkar snart inte hålla upp mitzarna längre. Uuuh.. Precis innan mina armar segnar ner, stendöda, är det min tur. Änteförligen! Sen darrar man av mjölksyra i tre eller fyra dagar. Ja si det är sa harrlitt sa, saknar att boxas på osbygymmet.

Godkväll / Rudan