Rudans

Jag slås av att mina vänner är rediga allihopa. Samtliga har försörjt och tagit hand om sig själva sedan studenten. Samtliga är jordnära och har ett djup samtidigt som de är lättsamma. Jag hoppas vid gudars att det är sant att ens vänner speglar en själv, men det tror jag. Jag känner nämligen att det är påfrestande att umgås mer än vad som är brukligt med människor som skiljer sig för mycket från de värderingar jag håller närmst om hjärtat. Dessa personer kallar jag Energitjuvar. De dyker upp där man minst anar det och suger sig fast. De sliter ur en energin och det enda som återstår av en när man blir ensam igen är ett trött inre. En skälvande irritationl. En Rudan som går hem till karln och gnäller och ylar. Det värsta är att Energitjuvarna finns överallt i samhället och har ibland även fått karln i sitt nät, vilket utgör en fara för husfriden. Eller åtminstone för ens egen ro. En Energitjuv nöjer sig nämligen inte med att pumpa ur en under tiden man umgås, de lämnar kvar så mycket retroaktiv irritation och aggression att man bara MÅSTE få utlopp för det. Jag MÅSTE berätta det för någon, för jag KAN inte bara stå upp mot Energitjuven och säga; Nej. Jag vill inte.