Lucianedag

Den årliga julkonfan medelst julabor utspelades i helgas. Stämning: Uppsluppen. Fick reda på att jag har ännu en trogen bloggföljare, ett fan. Hon fick min autograf i pannan å se sa gla ho ble!

Ellen och DjB chockades svårt av sillasnapsen. Man fick nämligen välja mellan akvavit eller bäska droppar. De valde bäska droppar. -Hur tänkte ni där? undrade jag när de satt och kämpade mot illavarslande krampar i gomseglet. "Mm, bäskt! Den bästa av smaker!" De ignorerade mig. -S-så... bäskt.. kved de unisont. Stefan (från Slähult) skakade på huvudet när han insåg att han för första gången inte kunde dricka upp en snaps. Jag och DjB kacklade och gjorde kycklingtecken åt den stackars utbölingen.
Julbord är ju gott och sådär, tyvärr är man oftast så hungrig när man väl ska äta att man bara AAH MAT. Så första rundan plockar man på sig konstiga saker (förblindad av hunger) grisknorr, kål och ålarens. Sånt som det inte varit kö till. Ingen tid för att stå där och välja liksom. Andra rundan är man bukfylld och tar sånt man vet är gott men eftersom man redan är rätt mätt blir det en köttbulle och möjligen en revbensbit. Vid efterrätten är man egentligen sprängfylld och kan verkligen inte längre njuta av några smaker alls, men ris á la malta är ju så himla gott va? Till kaffet så har maten börjat sjunka undan lite och choklad kan man ju alltid få ner tänker man och ser fram emot en kopp kaffe och lite julpraliner. Då börjar bordsgrannen LEKA med mina romerska bågar. "Men du skulle ändå inte ha dem", säger den näsvise karljäkon. "Nej inte nu längre!" säger jag frustrerat och tittar sorgset på den kladdiga högen.
Nåväl, grannen till höger om mig hade inte alls samma julbordsproblematik som jag. Mitt nya fan alltså. Hon hade en kö av tallrikar fyllda till bredden av creme brûlée, ris á la malta, digestivekex (?), pepparkakor och julgodis. Jo, gratis är ju gott.
I baren beställde vi fyra snickarglädje och en cola. -Snickra ihop något med glädje, instruerade jag bartendern. Men han var nog ingen vidare glad man för drinken var mest sur och bitter. Han kunde åtminstone varit fryntlig nog att han gjorde olika varianter, men icke. Fyra räliga groggar á 90 kr stycket. Christer sa att hans gin och tonic var mycket gladare, och ja det fick man hålla med om. Nej, gör om - gör rätt skulle man sagt.
God Lucia / Rudan

Kommentarer
Postat av: Emma

Väntar spänt på nästa inlägg.. :) Kan för övrigt se slähulta-stefans min helt glasklart framför mig. Stackarn alltså. Ellen och Barry däremot, borde veta bättre.

2012-01-13 @ 15:07:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0