14.39
Se då ska man stånka iväg ett inlägg var det tänkt.
Vad som händer Rudan just nu, 3 december 2011:
Jag läser kurserna Energiteknik och Konstruktionsmaterial. Inte så mycket mer att säga om det.
Jag känner mig ganska inställd på att plugga utomlands nu, så jag hoppas faktiskt att jag kommer in. Detta har medfört att jag har funderat och planerat över hur mitt liv kommer att te sig om ett och ett halvt år vilket är lite tosigt. Jag kan ju lia så gärna vara dö då!
Åt en himla god bakelse igår. Så jäla god var den. Aaah vad god den var. I torsdags åt jag också en god bakelse. Jag gillar bakelser. Nu när Emma konstaterat att det inte är en myt att Leila bakar-Leila har blivit tjockare för varje säsong (det vill säga: man kan alltså inte äta obegränsat med bakelser utan att bli tjock (hemska tanke)), så har jag börjat gå efter följande devis: om man nu ska bli tjock så är ju bakelser kanske det bästa sättet att bli det på.
Jag börjar känna av julefriden, ser verkligen fram emot julstuve-11 at Emmas place. Det jag kan tycka är lite störigt är att de andra verkar tro att julgodistillverkningen bara är något småkul man gör under tiden man träffas, lite som ett tidsfördriv. Det är det INTE. Det ska stånkas, stompas, rullas, knådas och dekoreras UTTABAHÅEN denna gången. Det ska jag bli quinna för. Inget söl och småprat, nej det ska vara som i taiwanesisk leksaksfabrik. Den som är ofokuserad eller smygäter russin får pisk medelst gatlopp som straff. En sumobrottare ska stå och slå takten på en stor trumma bam-bom-bam-bom. Aah, julepyssel. Sehr gemütlich. Vi brukar ha lite julepyssel även hemma (hemma-hemma). Min äldste bror Karl utsågs en gång för alla (minst 10 år sedan) till Den Store Pepparkaksbakar'n. Oh, han är ju så duktig på det! Varje år tajmas pepparkaksbaket in lagom till hans hemkomst. Själv påstår han att den enda anledningen till att han är snabb när han bakar pepparkakor är för att det är tråkigt och att han vill bli av med det. Ah, pytt. Denna gången kommer han inte hem förrän i januari men vi har bestämt att det helt enkelt får bli en sen pepparkaksdebut i år. Julen varar ju ändå till tjugondaknud! På våra julepyssel hemma har det också varit kutym att göra marsipangrisar till far. Han tycker ju så mycket om marsipan, vår far. Och eftersom vi tre yngsta har velat göra far gla' har vi gjort minst varsin. Men så förra julen sa far förläget att han inte längre var så förtjust i marsipan. Egentligen hade han väl inte varit det det sista 15 åren. Han hade bara stoppat i sig de där grisarna för att vara snäll! Haha! Stackarn. Men eftersom att vi inte bryter traditioner sådär utan vidare så blir det minst tre grisar även i år. Som skall ätas.
DjB är förkyld. Förkylningen har satt sig på stämbanden så han piper mest. Mycket roligt tycker jag och skrattar åt hans försök att ändå vara kaxig. Typ "du ser inte så hungrig ut" pep han fram i middags. Lät som en liten mus. - Hahaha! Åhnämen lille gubben, säger jag. Du har det inte lätt du!
I julalängtan / Rudan
Vad som händer Rudan just nu, 3 december 2011:
Jag läser kurserna Energiteknik och Konstruktionsmaterial. Inte så mycket mer att säga om det.
Jag känner mig ganska inställd på att plugga utomlands nu, så jag hoppas faktiskt att jag kommer in. Detta har medfört att jag har funderat och planerat över hur mitt liv kommer att te sig om ett och ett halvt år vilket är lite tosigt. Jag kan ju lia så gärna vara dö då!
Åt en himla god bakelse igår. Så jäla god var den. Aaah vad god den var. I torsdags åt jag också en god bakelse. Jag gillar bakelser. Nu när Emma konstaterat att det inte är en myt att Leila bakar-Leila har blivit tjockare för varje säsong (det vill säga: man kan alltså inte äta obegränsat med bakelser utan att bli tjock (hemska tanke)), så har jag börjat gå efter följande devis: om man nu ska bli tjock så är ju bakelser kanske det bästa sättet att bli det på.
Jag börjar känna av julefriden, ser verkligen fram emot julstuve-11 at Emmas place. Det jag kan tycka är lite störigt är att de andra verkar tro att julgodistillverkningen bara är något småkul man gör under tiden man träffas, lite som ett tidsfördriv. Det är det INTE. Det ska stånkas, stompas, rullas, knådas och dekoreras UTTABAHÅEN denna gången. Det ska jag bli quinna för. Inget söl och småprat, nej det ska vara som i taiwanesisk leksaksfabrik. Den som är ofokuserad eller smygäter russin får pisk medelst gatlopp som straff. En sumobrottare ska stå och slå takten på en stor trumma bam-bom-bam-bom. Aah, julepyssel. Sehr gemütlich. Vi brukar ha lite julepyssel även hemma (hemma-hemma). Min äldste bror Karl utsågs en gång för alla (minst 10 år sedan) till Den Store Pepparkaksbakar'n. Oh, han är ju så duktig på det! Varje år tajmas pepparkaksbaket in lagom till hans hemkomst. Själv påstår han att den enda anledningen till att han är snabb när han bakar pepparkakor är för att det är tråkigt och att han vill bli av med det. Ah, pytt. Denna gången kommer han inte hem förrän i januari men vi har bestämt att det helt enkelt får bli en sen pepparkaksdebut i år. Julen varar ju ändå till tjugondaknud! På våra julepyssel hemma har det också varit kutym att göra marsipangrisar till far. Han tycker ju så mycket om marsipan, vår far. Och eftersom vi tre yngsta har velat göra far gla' har vi gjort minst varsin. Men så förra julen sa far förläget att han inte längre var så förtjust i marsipan. Egentligen hade han väl inte varit det det sista 15 åren. Han hade bara stoppat i sig de där grisarna för att vara snäll! Haha! Stackarn. Men eftersom att vi inte bryter traditioner sådär utan vidare så blir det minst tre grisar även i år. Som skall ätas.
DjB är förkyld. Förkylningen har satt sig på stämbanden så han piper mest. Mycket roligt tycker jag och skrattar åt hans försök att ändå vara kaxig. Typ "du ser inte så hungrig ut" pep han fram i middags. Lät som en liten mus. - Hahaha! Åhnämen lille gubben, säger jag. Du har det inte lätt du!
I julalängtan / Rudan
Kommentarer
Trackback
