Lördag afton
Nu så, nu så, NU SÅ! Börjar jag jobba igen. Göttans.
Det har varit semester, go' vänner! Inte fan skriver man då, kan tänkas. Jo, jag hade velat. Det vet ni. Men jag har prioriterat. To get laZy..
Jag vet inte alltså.. Men det kommer. Det jag ska skriva om. Något finns där, djupt inne. Att mina fiskar dör för mig. Jag såg nyss att en verkar ha sår på sig som om de andra äter på den fast den lever. Vilka otäckingar. Jag blir faktiskt lite illa till mods. Någon av varje sort utom malarna har dött så det verkar inte följa något mönster. Tell me what to do! Något annat, tosigt, var när jag la glasskivan som täcker akvariet över en fåtölj för att jag skulle byta vatten, som jag brukar göra. Sen slog det mig att det var irriterande att det alltid är jag som får engagera mig när vattnet ska bytas. Möjligen att DjB hjälper mig att hälla i vattnet för att hinken är för tung, men att göra grovjobbet; få äckligt fiskvatten i munnen och preparera vattnet, åhgöuudnejdå! DjB, han är en glidare han. Och då var det ändå han som propsade på om att vi skulle skaffa akvarium. Jag sa att det var jobbigt, men lyssnade någon på mig? Icke! Nu stod jag alltså där med ett ph-värde som inte var vad det borde vara. Grr, sa jag. Bubbel bubbel, sa DjB. GRRR, sa jag och kastade en paket fiskmat åt ett helt oplanerat håll. Klirr, sa glasskivan. Det var väldigt onödigt.
Det ska verkligen inte påstås annat än att DjB gör mycket i hushållet, kanske mest, men man tenderar ju att fokusera på det man själv gör. Hade man varit mer metodisk och harmonisk hade man kanske inte gjort det, man kanske inte heller hade kastat fiskmat på glasskivor då. Men Osbyglas blir nog glada.
Jag skjutsade Barry och Christoffer till Hässleholm för en stund sedan. När jag körde förbi McDonalds kände jag mig trött och sulten. Jag bestämde mig för en enkel burgare och en enkel kaffe. Mäkta var min besvikelse när kaffet visade sig odrickbart. Om de hade valt att bränna kaffebönorna för att de tyckte att smaken blev godare då eller om det var utav ren okunskap vet jag inte, men kaffet var otjänligt. De kanske bara var elaka? Det var SURT, Snudan! När vi var over there med familjen smakade kaffet ungefär likadant. Smaken och färgen kunde sammanställas till ett ord: ljusbajs. Som Tekaffe. Taffe. Våra släktingar hade efter idogt letande hittat ett kaffe som åtminstone var okej, european roast hette det. De är så mesiga, de där borta. Höhö.
/Rudan - tröttsam
