Fjortonde i andre
Idag är det alla hjärtans dag minsann! Så jag skänker en tanke till min karl som står och jobbar i sitt anletes svett, eller kanske har de paus. Puss Barry!
Annars är jag den som är den när det gäller sådant. Kommersiellt trams. Men skulle jag få en bakelse så är jag givetvis inte den som tackar nej. Nej, tvärtom. En gång i ettan eller tvåan hade vi rast och fötterna på bordet. Då kom Tommy förbi. Tommy blev förnärmad över vårt beteende. -Tänk om jag ska äta en bakelse där? sade han bryskt, men ändå med sitt karaktäristiska darr. När han la upp det på det sättet förstod vi att vi hade betett oss illa och tog genast ner fötterna. Vi hade helt enkelt förhastat oss när vi trodde att bordet varken var särskilt inbjudande eller ämnat för bakelseförtäring. En annan gång, i ettan, hade vi rast och hela klassen satt runt ett bord. Rasten började så smått sina när Mattias gav ett kort till sin kamrat. Han gav det till nästa kamrat, som gav det till nästa. Vi var 18 stycken så det tog ändå en liten stund innan kortet hade gått runt hela bordet. Då skickade Mattias iväg ett nytt kort. Tommy, som var något utav en storkonsument hos Marlboro, brukade efter en och en halv timme i klassrummet vara ganska sugen på en ordentlig stund vid cementröret som bildade askkopp å det grövre. Efter en väl tilltagen paus kom han in och sa att det var dags att börja. -Nej, vi är inte färdiga än, sa Mattias när han delade ut femte kortet. -Nähä, sa Tommy och stod kvar och väntade. Inte demonstrativt surt, utan bara väntande på att vi skulle bli klara. Alla fnittrade men mest Mattias. Hihihi. Ja, Tommygubben. Hans fasta hand kan man sakna då och då.
En annan man kan sakna är Roggan. En gång fes Snudan i designsalen. Sen ställde sig Roggan där. Otur för henne! tänkte jag och skrattade högljutt så att ettorna snörpte på munnen. Sedan fes jag utanför designsalen. I samma stund som fisen lämnat stjärten uppenbarade sig Roggan. -Tjena tjejer! Ni är allt för tokiga ni, sa han och lade armarna över våra axlar. Vilken otur för mig, tänkte jag och försökte vifta med benet för att vädra bort lukten.
Vilka tokiga anekdoter och episoder från gymnasiet. Synd att man gick ut.
/Rudan - Din tioitio-kaffeplopp klockan tioitio.
Annars är jag den som är den när det gäller sådant. Kommersiellt trams. Men skulle jag få en bakelse så är jag givetvis inte den som tackar nej. Nej, tvärtom. En gång i ettan eller tvåan hade vi rast och fötterna på bordet. Då kom Tommy förbi. Tommy blev förnärmad över vårt beteende. -Tänk om jag ska äta en bakelse där? sade han bryskt, men ändå med sitt karaktäristiska darr. När han la upp det på det sättet förstod vi att vi hade betett oss illa och tog genast ner fötterna. Vi hade helt enkelt förhastat oss när vi trodde att bordet varken var särskilt inbjudande eller ämnat för bakelseförtäring. En annan gång, i ettan, hade vi rast och hela klassen satt runt ett bord. Rasten började så smått sina när Mattias gav ett kort till sin kamrat. Han gav det till nästa kamrat, som gav det till nästa. Vi var 18 stycken så det tog ändå en liten stund innan kortet hade gått runt hela bordet. Då skickade Mattias iväg ett nytt kort. Tommy, som var något utav en storkonsument hos Marlboro, brukade efter en och en halv timme i klassrummet vara ganska sugen på en ordentlig stund vid cementröret som bildade askkopp å det grövre. Efter en väl tilltagen paus kom han in och sa att det var dags att börja. -Nej, vi är inte färdiga än, sa Mattias när han delade ut femte kortet. -Nähä, sa Tommy och stod kvar och väntade. Inte demonstrativt surt, utan bara väntande på att vi skulle bli klara. Alla fnittrade men mest Mattias. Hihihi. Ja, Tommygubben. Hans fasta hand kan man sakna då och då.
En annan man kan sakna är Roggan. En gång fes Snudan i designsalen. Sen ställde sig Roggan där. Otur för henne! tänkte jag och skrattade högljutt så att ettorna snörpte på munnen. Sedan fes jag utanför designsalen. I samma stund som fisen lämnat stjärten uppenbarade sig Roggan. -Tjena tjejer! Ni är allt för tokiga ni, sa han och lade armarna över våra axlar. Vilken otur för mig, tänkte jag och försökte vifta med benet för att vädra bort lukten.
Vilka tokiga anekdoter och episoder från gymnasiet. Synd att man gick ut.
/Rudan - Din tioitio-kaffeplopp klockan tioitio.
Kommentarer
Trackback
