När jag blir stor ska jag bli matematikboksförfattare.

En dag för inte så längesedan ringde jag upp Emma. Det är något jag gör då och då, oftast utan att få svar. Ofta utan att bli uppringd. Emma är nämligen inte bara lomhörd, utan även tämligen lat. Men då jag inte är den som är den som håller mig med personangrepp och påhopp lämnar jag det påståendet där.

När kvinnan svarade lät hon ansträngd, en aning irriterad. Hon hade ett så kallat Matte C-prov dagen därpå. Och ja, vad säger man? Jag vet hur det var gumman. Få vet bättre än mig hur det var. Det var då hon frågade mig frågan jag inte har något svar på. Hur mycket jag än vänder och vrider på det.

- Vad VILL de egentligen?

Ja, vad vill de egentligen? Det var frågan även jag ställde mig mattekurserna igenom.

Därför var det naturligt att förslaget föll på att ringa förlaget och ställa frågan rakt ut. -Vad vill ni? Vi ska fråga i olika tonlägen, vi ska fråga med olika betoningar, -VAD vill ni? -Vad vill NI? -Vad VILL ni?, för det ska inte vara några frågetecken om vad det är VI vill. Vi vill veta, vad det är de vill. Kanske ska vi också fråga på olika dialekter.


Frågar man ingenting, får man ingeting veta.



/Rudan

Kommentarer
Postat av: Snudan

Åh, snälla fråga då också varför böckerna heter "För Naturvetenskap & Teknik" för oss, när det heter "För SamhällsvetARE & EstetARE" för vissa andra. Ja nej, vi ses helt enkelt som fyrkantiga lådor i titan med kanske ett litet uttag på toppen.

2008-02-20 @ 16:57:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0