Rudans

Vi var i Sälen förra veckan! Kul! Jag behärskar från och med i fredags tekniken att åka snowboard. Jag kan ta mig ner för en mycket lätt och lätt backe. Alldeles förträffligt skapligt tycker jag själv. Det är skoj när man lär sig något nytt.

När man sitter i en bil har man mycket tid över att tänka på olika företeelser som kan te sig udda, konstiga eller dumma i huvet. Det finns många sådana företeelser. Varför är Alex Schulmann känd, till exempel? Om någon skulle kunna tala om för mig vad denna människa egentligen har gjort för att förtjäna sitt kändisskap, så skulle jag blivit nöjd. För jag har svårt att se vad det skulle kunna vara. Han har gjort en blogg för Aftonbladet, var inte det allt? Som han la ner för att han tyckte att han var lite FÖR känd? Tsst. Vad jag känner inför Aftonbladet har jag skrivit innan, men det tål att sägas igen; Må Aftonbladets redaktion brinna. Likaså Expressen. Om jag får chansen någon gång ska jag tända fyr på en papperspåse med bajs i och ställa den i Aftonbladets entré. Hoppas redaktören försöker släcka den.

Som om det inte vore nog så tvingas jag läsa en intervju i Sälen-bladet med Ebba von Sydow. Vad vill hon? "När jag är ute i spåret, (för jag åker (ju) inte utför), bär jag ett rosa superfräscht skidställ från Peak Performance. Det tycker jag att alla ska göra. Jag hatar alla som inte har rosa skidställ från Peak Performance".

Nåja! Jag är ju som känt inte den som är den. Såatteh: Veckans grammatik! Det har blivit allmänt erkänt och godtagbart att avsluta en fråga med ett eller flera utropstecken. Bomtjackalack nejtack! På gymmet finns det till exempel en låda med hörselproppar och på den står det; Är du rädd om dina öron!!! Tag gärna ett par!!! För det första, vad skriker de för? Med tre utropstecken är det nämligen inte bara ett utrop, det är en befallning, ett gapskrik. Och vad ska jag svara? "JA, JÄTTERÄDD???". Njae. En annan sak jag kan nämna såhär i förbifarten är det här med superlativ och förstärkande ord. En journalist skrev i en spalt "superexklusiv". Vadå? Behöver ett ord som redan betyder något extraordinärt, alldeles speciellt, förstärkas? Om man böjer snabb, snabbare, snabbast. Kan man då säga supersnabbast? "Han var supersnabbast". Njae. Det låter lide, inte lide. För övrigt är jag språkliberal. : )

/Rudan