Men gud, gick pruban?
I fredags var det Jessicas födelsedag, grattis Jessica! Det är en härlig kvinna som förtjänar ett omnämnande här på Rudans. Det är alltid lika trevligt i Johnsson/Strelings samvaro. Så det tackar jag för!
Jag har, efter att ha lyssnat på Bandit Rock, en alldeles utmärkt radiokanal, hela veckan kommit fram till följande;
1. Hårdrock var hårdrock på 70- och 80-talet. Inget snack om saken. Nu är allt ett enda virrvarr av genres och man tycker att hälften kunde varit nog.
2. De band som hade sin storhetstid under 70- och 80-talen, de skapade något fint, något kvalitativt, något att se tillbaka till. MEN. Varför envisas med att komma tillbaka 2008 och släppa mediokra album som inte är annat än banala kopior av de hitlåtar de tidigare gjort? Varför inte dra sig tillbaka med stoltheten i behåll? Jag är av uppfattningen att ja, man ska lägga av på topp. Gunde Svan och Björn Borg, där har vi riktiga hjältar. Gunde hade inte varit hälften så cool om han envist hade klamrat sig fast på det sätt som somliga band gör. Det är inte för inte att han fick vara programledare för Fångarna på fortet liksom. Å andra sidan kan jag förstå att det kan vara svårt att hålla sig ifrån musiken om man nu har levt för den i decennier. Men det skulle man tänkt på INNAN man valde hard'n'heavy black'n'steel metal som genre. Se på Bruce Springsteen. Där har vi en karl som gjorde alla rätt. Se på Ozzy Osbourne, där har vi en karl som gjorde alla fel.
3. Ralf "Rulf" Gyllenhammar är en äkta karl som gör härlig dansant musik. Säger Emma att jag sagt något annat, så är det sant men ändå lögn.
Det här pratade jag och Ellen om igår och förgäves försökte vi få med Emma i diskussionen. Men då hon var nykter (ni vet: förare) lät vårt prat mest som fyllesnack, något det inte alls var. Men lät. Men inte var.
På den sista bilden ser det ut som att jag, Rebecca och Ulrika har en trevlig pratstund. Jessica har suttit sådär hela kvällen och bara väntat på att någon ska ta kort.
Jag tvättar idag! Hejhå alltså. DjB frågade mig om jag verkligen skulle ta all tvätten. Jag tittade honom djupt i ögonen och sa; Ja. det ska jag. Han gav mig en blick av djup empati. Sedan var han borta, borta likt en vind. Oh göud. Jag förstår inte grejen med tvätt egentligen. Alla som bor i lägenhet och inte har tvättmaskin i den måste ogilla att tvätta. Vilket ödslande med tid! Jag har egentligen inget emot att tvätta, men jösses. För att få en tvättid på helgen måste man vara ute i god tid och redan där känner jag att både jag och Barry hamnar på efterkälken. Alternativet att tvätta på vardagar är inte reeedigt vad man är ute efter. Någon måtta får det vara. Har man fått en tid gäller det att komma ihåg att man har en tid. I vårt hus är det så puckat att det bara finns två tider om dagen. Man ska alltså stå där och tvätta i sex timmar, menar de. Så dumt. Kontentan är att det ibland går långt mellan tvättningarna. Den här gången var vi verkligen inne på sista uppsättningen underkläder. Ni vet, trosor som man haft sen sjuan och kalsonger som frasar oroväckande i resåren. Färgen har en gång varit svart eller vit men i vilket fall som så är de gråa nu. Man skulle kunna göra tvärtom den här gången, använda de fula trosorna först! Vilken kul överraskning för en själv. -Oh, det ligger en massa skitig tvätt här men det är bara en illusion för jag har ju trosor med SPETS på mig. Gött. Hade jag bara haft batteri i kameran så hade ni fått se Laundry day outfit. Jag har matchat min lillebrors träningsbyxor (Johans) med en hockeytröja (detroit red wings som jag fått av Barry), under det har jag sovshorts (i ett glansigt material som gör att byxorna ideligen kasar ner på gumpen). Jag har en behå som delar brösten i två, det vill säga fyra. Naturligtvis har jag inga strumpor. De ligger ju i tvätten.
Nog om det! Vi har tillbringat nästan hela helgen hemma i Bodarp. Mmm.
/Rudan - gonad
Jag har, efter att ha lyssnat på Bandit Rock, en alldeles utmärkt radiokanal, hela veckan kommit fram till följande;
1. Hårdrock var hårdrock på 70- och 80-talet. Inget snack om saken. Nu är allt ett enda virrvarr av genres och man tycker att hälften kunde varit nog.
2. De band som hade sin storhetstid under 70- och 80-talen, de skapade något fint, något kvalitativt, något att se tillbaka till. MEN. Varför envisas med att komma tillbaka 2008 och släppa mediokra album som inte är annat än banala kopior av de hitlåtar de tidigare gjort? Varför inte dra sig tillbaka med stoltheten i behåll? Jag är av uppfattningen att ja, man ska lägga av på topp. Gunde Svan och Björn Borg, där har vi riktiga hjältar. Gunde hade inte varit hälften så cool om han envist hade klamrat sig fast på det sätt som somliga band gör. Det är inte för inte att han fick vara programledare för Fångarna på fortet liksom. Å andra sidan kan jag förstå att det kan vara svårt att hålla sig ifrån musiken om man nu har levt för den i decennier. Men det skulle man tänkt på INNAN man valde hard'n'heavy black'n'steel metal som genre. Se på Bruce Springsteen. Där har vi en karl som gjorde alla rätt. Se på Ozzy Osbourne, där har vi en karl som gjorde alla fel.
3. Ralf "Rulf" Gyllenhammar är en äkta karl som gör härlig dansant musik. Säger Emma att jag sagt något annat, så är det sant men ändå lögn.
Det här pratade jag och Ellen om igår och förgäves försökte vi få med Emma i diskussionen. Men då hon var nykter (ni vet: förare) lät vårt prat mest som fyllesnack, något det inte alls var. Men lät. Men inte var.
På den sista bilden ser det ut som att jag, Rebecca och Ulrika har en trevlig pratstund. Jessica har suttit sådär hela kvällen och bara väntat på att någon ska ta kort.
Jag tvättar idag! Hejhå alltså. DjB frågade mig om jag verkligen skulle ta all tvätten. Jag tittade honom djupt i ögonen och sa; Ja. det ska jag. Han gav mig en blick av djup empati. Sedan var han borta, borta likt en vind. Oh göud. Jag förstår inte grejen med tvätt egentligen. Alla som bor i lägenhet och inte har tvättmaskin i den måste ogilla att tvätta. Vilket ödslande med tid! Jag har egentligen inget emot att tvätta, men jösses. För att få en tvättid på helgen måste man vara ute i god tid och redan där känner jag att både jag och Barry hamnar på efterkälken. Alternativet att tvätta på vardagar är inte reeedigt vad man är ute efter. Någon måtta får det vara. Har man fått en tid gäller det att komma ihåg att man har en tid. I vårt hus är det så puckat att det bara finns två tider om dagen. Man ska alltså stå där och tvätta i sex timmar, menar de. Så dumt. Kontentan är att det ibland går långt mellan tvättningarna. Den här gången var vi verkligen inne på sista uppsättningen underkläder. Ni vet, trosor som man haft sen sjuan och kalsonger som frasar oroväckande i resåren. Färgen har en gång varit svart eller vit men i vilket fall som så är de gråa nu. Man skulle kunna göra tvärtom den här gången, använda de fula trosorna först! Vilken kul överraskning för en själv. -Oh, det ligger en massa skitig tvätt här men det är bara en illusion för jag har ju trosor med SPETS på mig. Gött. Hade jag bara haft batteri i kameran så hade ni fått se Laundry day outfit. Jag har matchat min lillebrors träningsbyxor (Johans) med en hockeytröja (detroit red wings som jag fått av Barry), under det har jag sovshorts (i ett glansigt material som gör att byxorna ideligen kasar ner på gumpen). Jag har en behå som delar brösten i två, det vill säga fyra. Naturligtvis har jag inga strumpor. De ligger ju i tvätten.
Nog om det! Vi har tillbringat nästan hela helgen hemma i Bodarp. Mmm.
/Rudan - gonad
Kommentarer
Postat av: Emma
Gud det var kvalificerat fyllesnack. Jag sa att jag tycker Mustasch var en liten besvikelse. Jag har lyssnat, jag har försökt, men deras låtar försvinner, med vissa undantag. När jag sa detta till dig i början av hösten så höll du med. I say no more.
Postat av: Snudan
Det var inget fyllesnack. Vi var glada, uppspelta. Att få prata om Rulf är något fint. Mustasch är ett band som har alla paddlor i kanoten. Som har tagit det enklaste och gjort det vackert och fagert. Helt enkelt förbannat bra. I rest my case.
Trackback
