Rudans

Oh gud, det var nästan så att jag fick prestationsångest nu när det har gått så längesen sist. Jag ville så mycket, men det gav så lite. Englandsresan var rolig, särskilt Ellens duk. För att vara lite högtravande vill jag påstå att jag kom till en viktig insikt. Man har alla sina kvaliteter och sina tillkortakommanden. En annan insikt är att roligt är enkelt. Att byta ut alla vokaler mot U, det är kul. Att ta bort förordet hals är också kul. Att vilja döda personal som inte ger mig en handduk så att man får torka sig med ett örngott och papper är kanske inte så kul, men ack så sant! Med The luggage key! Nog om det! Julen står för dörren, så imorgon är det jag som beger mig till jenvägstoaletten för att insupa lite julmusik. Gudars, jag ska sitta där länge. Sen ska jag med all min samlade julafröjd bege mig ut på gator och torg, förbi fontänen som sprutar en kisstråle, och sprida all min julglädje. Fyfanvadgott.



Den 24:e november var det två år sen sedan DjB kastade sin lasso om mig, eller om det var tvärtom. Jag vet inte, men gott var det. Synd att jag fick för mig att det var den 17:e, något det inte alls var. Där satt vi och firade med choklad på en vanlig måndag, och så hade vi bara varit tillsammans i ett år och 51 veckor! Så fånigt! den 17:e 2006 var istället dagen då Ellen agerade isbrytare. Så det får vi tacka henne för! You won't ever get a better icebreaker than a drunk friend. Synd bara att han såg min buttcrack ("myntinkastet därbak") den dagen. Tur att han inte är så nogräknad av sig. Synd att han fortfarande retas för det. Tur att jag inte är den som tar illa vid mig.

Jag pratade nyss med Johanna, det var trevligt. En kvinna med många bollar i luften, precis som Josphe. Jag vill också ha det. Men jag är lat, ack så lat. Men min tid kommer den också, jag ska bara vila mig lite först. jag bidar min tid som man brukar säga. Jag får rysningar längs kroppen bara av att tänka på att kika upp utbildningar. Bara att åka till England var en kraftansträngning. Att sätta på en ny toarulle när den gamla är slut, bara DET är jobbigt för en kvinna som mig. Att följa ett projekt från början till slut, det är inte Linda Kristina i en ask. Inte ens mitt projektarbete är helt klart, min möbel är till exempel fortfarande inte målad. Det var ändå något jag tyckte var riktigt roligt att göra. Att ta tag i saker, det suger helt enkelt musten ur mig. När jag tänker på det blir jag först sorgsen, men snart får jag en glimt i blicken. Jag drar på ena mungipan, sen båda. Jag fnissar till lite, jag skrattar. Sen ringer jag till Snudan. Än idag! Även om det är över 1,5 år sedan vi gick i skolan tillsammans så drar vi ner varandra i fördärvet. När hon börjar kolla upp om sin utbildning, då kommer jag också göra det. Man kan inte säga annat än att vi är laidback.

En som går helt sin egen väg, som är både driftig och laidback, det är Emma. Det beundrar jag henne för. Och bra blir hon på bild också, särskilt bredvid Barry.

/Rudan