Rudans

Det finns en härlig tendens i min gemenskap tycker jag. I synnerhet finns denna tendens hos Snudan, Emma och mig. Antingen är det gymnasietiden som har medfört denna skada, om man ska kalla det det, men jag tror faktiskt att det är något medfött och det är mycket denna gemensamma förmåga som gör att jag tyr mig så bra till Snudan och Emma. Jag hör dem, med andra ord. 

I god tid hade jag och Ellen spånat i att gå på årets stand up-kväll på Borgen eftersom David Batra skulle dit. Vi missade ju Johan Glans. Vi hade inte bestämt det, oh GÖÖÖUUD nej. Sätta saker och ting på pränt bara sådär är inte vår stil. Jag pratade med Emma och hon och Mange hade också tänkt gå, eventuellt. Kruxet var att man bara kunde beställa på tisdagar mellan 11 och 18. Jag visste om detta och tänkte ringa första tisdagen, andra tisdagen, tredje tisdagen, fjärde tisdagen glömde jag att tänka på det och femte tisdagen hann jag inte. Sjätte tisdagen (sista dagen att beställa) skickar jag för att höra efter lite hur landet ligger. Att jag kom ihåg det då var mest för att Christer frågade mig om det.

Snudan: Oh göuD. SISTA DAGEN? Hur mycket ska de pressa mig di därna?

Emma: Nej gud är det någon som medvetet glömt att ta tag i det bara för att man inte orkat, så är det jag. ..och så har de bara teletid mellan 11-18, det är enligt mig dåligt.. Fy

Så fort en deadline dyker upp tränger svetten fram i porerna, andningen blir snabbare för att kulminera i en hyperventilation ju mer tiden sinar. Man blir nervös, man fattar efter sina papper, man gör allt annat än det man ska göra. Internetanvändandet stiger mot skyarna. Och det spelar ingen roll om deadlinen är om en vecka eller om två månader, det spelar heller ingen roll om det som skall göras egentligen är något man egentligen tycker är kul. Men det är rätt roande i efterhand, på ett internt sätt.

Snudan och jag fick våra biljetter, Emma blev utan då teletiden var mellan 11-18. Man måste ju hinna med att skita och äta också!

Det skickar mig flashbacks så det står härliga till. Hela gymnasiet var ju ett enda långt dåligt samvete över saker man inte gjort, saker man borde gjort, saker som var för tråkiga för att göras och framför allt saker som man glömt. Det är inte en slump att ett uttryck som Oh GÖÖUD inte bara spirar utan BLOMSTRAR i tillvaron. Det finns ju så många överraskningar att vänta! Så många tåg att gå miste om! Oh vilka uppslag jag får.


/Rudan