Rudans

För ungefär en vecka sedan avslutades ännu en sådandärn månadscykel som vi alla kvinnor har begåvats med. Som vi alla vet är crescendot i denna period beroende av en viss sorts hygienartikel, något jag begav mig för att införskaffa. Jag var i Sälen och åkte skidor och steg in i den mindre icaaffären som ska innehålla det mesta som behövs för en veckas skidsemester. Inklusive lättare läkemedel såsom hostmedicin och värkpiller. På ytterdörren hade någon mycket vis människa satt upp ett anslag som förkunnade att man vänligen skulle lämna skidutrustningen utanför butiken. AHA, sa DjB till mig. Vi ska TA AV OSS skidorna innan vi går in. -WuuuJAAAHAAA, sken jag upp av upplysningen. Ja se här tänkte vi klampa in med både stavar och skidor. Så tokigt. Eller menade de att man skulle ta av pjäxorna också? För i så fall hade vår smäktande ironi gått alldeles till spillo. För säkerhets skull tog jag ett kort på papperet, autentisk med icatryck och allt.

Inne i affären började jag leta efter det jag var ute efter, det fanns inte bredvid schampoot och inte bredvid havregrynen. Inte heller vid blöjorna. Efter en stunds letande hittade jag det mellan dasspappret och herrtidningarna. Men vad nu? Här fanns ju faktiskt inte heller det jag var ute efter. Bara tantbindor. Men är det det som erbjuds så ska man väl inte gnälla. Jag tog ett paket av icas egna, men då tyckte min pojkvän att jag var snål. Jaha, jag skojade ändå bara, replikerade jag och bytte snabbt ut mot libresse. Det var lite konstigt, tyckte jag, att de där vanliga packade bomullsattiraljerna inte fanns att tillstå. De där smarta, praktiska, osvettiga, inte klibbiga, icke skrymmande små drömmarna som åtminstone jag har använt det senaste halva decenniet. DjB fnissade lite och delgav mig min värsta farhåga: alla vet att du har mens, haha. Så jag köpte på hans inrådan ett paket tuggummi också, annars kunde ju folk fatta misstankar. När jag betalade såg jag det jag varit ute efter. Bakom kassörskan på andra sidan stod diverse apotekstingester uppradade. Bredvid alvedon och bricanyl fanns både icas egna och ob la fleur. Haha. Meningen var att man skulle fråga kassörskan om det, ungefär som man ber om cigaretter. Undrar om man behövde visa leg också.

Hemma i stugan märkte jag att jag hade tagit de där rumpbindorna, vars reklam jag har häcklat flertalet gånger. Det måste vara något av det dummaste påhitt jag någonsin hört talas om i bindväg. Utan att vilja generalisera måste jag påstå att det bara kan ha varit en karl som kommit på detta. Antingen det eller en kvinna som minst sagt varit bortom all vett och sans. Fläng i roten. Okej att de i reklamen symboliserar blod med små radiobilar som studsar mot kanten. Okej att de väljer en VARM kvinnoröst som berättar för en varför man måste använda deras produkt. Okej att reklamens idé är att en aerobicsinstruktör i vita byxor plötsligt stannar till, verkar tänka efter en stund, men sedan ler, rättar till sitt headset och fortsätter hoppa för att hon kom att JUST DET! hon ju använder en SÄKER binda. Men när de hurtfriskt påstår att: Du ser ju inte likadan ut bak som fram! (Gör man inte?) Oh gudars, tänker jag då. Det är så dumt att jag inte finner ord. Och det är denna binda jag köper.


Jag är i alla fall cool. COOOOL. I all min röda prakt.

Killen är fotogenique!



Och min bror sedan. Jag vet inte om den här bilden kvalificerar sig till "fulaste minen" eftersom han inte åstadkommit den utan prestationshöjande tillbehör. Men jag må säga att den är ful.

/Rudan