Rudans

Min dator, min dator

Min vän i vått och torrt
Dett finns ingen utav dess sort
Sidoplåten är bucklig och väck
Någon satte sig på den, jag gissar Sebek
Jag skattar den högt för det
Om än jag upprörts av dess sturskhet
En period krävdes två klick på on.
Jag suckade inte ens, den var ju bara sån
Sen fick man ricka på grafikkortet för att få en skaplig bild
Det gällde att ta i, men ändå vara mild
Att formatera om brukade lösa alla bekymmer
Men det finns ju en gräns för vad tid rymmer
Under gymnasiet tillbringades timtal vid dess sida
Jag kan skriva under på att matte e:n fick lida
Massvis med tid försummades
I takt med att jag fördummades
Nu står jag också på ett verkstadsgolv
Och har svårt för multiplikationstabell nummer tolv

Slut


Snudan, ska vi diktbattla igen?


/Rudan