Rudans

Igår fick jag ett meddelande (woho!).

Hej, har bytt nummer/emma

Jag svarade: Det var som? Ny mobil? Det har hänt en olycka här utanför och folk står där och glor nu. Fy skäms!

Hon: Vad har hänt då ?

Jag: Jag vet inte, ska vi gå och kolla? Nej men det stod en bulig bil där och så var det ambulans och räddningstjänst. En cyklist som kommit ivägen kanske. :(

Hon: Skriv sen vad det va

Jag sparar det nya numret och raderar Emmas gamla nummer. Sen ringer jag till Emma. Ovanligt ljus röst hon har, är hon förkyld? Jag börjar ana ugglor i mossen.

-Vad heter du?
-Emma Andersson.
-Från Visseltofta? och min förvirring är total. Varför har Emma A i Visseltofta skickat till mig?
-Nej, Värestorp. Din pappas..
-Värestorp? OJ, här har det nog blivit lite tokigt, utbrister jag. 

Sen känns det så konstigt att avsluta samtalet när man ändå har delat något sådär. Det är ju liksom ingen vanlig felringning. Det känns ju taskigt när jag säger att hon har fått fel nummer. Det var ju jag som ringde upp och på så sätt har ju jag fått lika fel nummer. Så omedvetet blir det ett utdraget adjö, stackars flickebarn.

Sen ringde jag till The Real'n'Pure Emma.

/Rudan