22.29 Söndag

Puh.

Den gode Phisen har utmanat mig. Sådant måste man ju tacka ja till så det gjorde jag. Allt sedan dess har jag våndats. Även innan jag tackade ja till och med. För redan då visste jag att jag inte kunde tacka nej. Den 30:e juli ska vi i alla fall springa Visby halvmaraton. Å ena sidan känner jag att: pjaa, en mil kan man väl alltid springa och i värsta fall gå den sista sen. Å andra sidan känner jag att 2,1 mil är skitlångt och jag har inte ens sprungit 1 (styck) mil än i år.

Så det ska bli spännande!

Något annat jag våndas över är mina hopade resttentor. -Jaha, hon har varit lat, tänker ni nu. MEN TJIIII! Det har jag inte. Jag var bara tvungen att läsa fysik parallellt med det andra i våras. Hur mycket som helst kan man inte ta sig för, man har väl ett liv också. Måste ju hem till Osby och vårda sina bekantskaper då och då. Chilla med pojkvännen, ta långpromenader och hälsa på di gamle. Sånt ska också skötas. Så det hanns helt enkelt inte med att läsa 150%. I grund och botten är det Ekbackeskolans fel att jag måste seda här och våndas just nu. Nedrans den. Men inget ont som inte för något gott med sig! Jag väntar ivrigt på att se vad!

I skymundan / Rudan

Kommentarer
Postat av: Emma

OJ! Puh sammanfattar det hela väldigt bra. Jag hoppas du inte tagit dig vatten över huvudet, för det är ju ändå en bra bit! Men jag tror på dig, som alltid!

2011-06-28 @ 17:44:11
URL: http://enknubakaffe.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0