Passar på.
Vet ni varför jag inte åbadaterar? För att jag inte har tillgång till nåååågooooon daaaaaataaaaaa. Och mobilen är så jobbig att skriva på.
Helt förstörd är jag. För en stund satt jag och lyssnade på "i wanna knooo-hoow, have you ever seen the rain comin' down on a sunny day" och lät tårarna falla som regnet i låten. Fan vad sorgligt. Har jag någonsin sett regn falla en solig dag? Neeeeheeeeej, buhuuuuu. Konstig man är. Ibland relaterar man till så himla konstiga saker. I samma veva som jag fyllde 18 blev jag plötsligt lättgråten. Jag kan inte minnas att jag innan dess gråtit mer än några få gånger sen jag var liten. Jag var lite som Fantomen, hårdare än de hårda. Emma var min Guran.
Men vid 18 började jag lipa titt som tätt. Slutet av Djungelboken - AS-sorgligt. Brothers in arms - Uuuuuh, så-å fiiiin. Sömnig - Det är så synd om mig för jag är trö-hö-hö-höööttt. Ja sådär kan det låta nuförtiden. Jättekonstigt. Tydligen är det så att jag har dragit mig på en släktgrej. Modrami nickade i samförstånd när jag berättade om det. Hon berättade att de vuxna i hennes släkt började böla så fort ett tal hölls på varje släktsammankomst och att hon och hennes kusiner tyckte det var så fjantigt. Nu står de där och bara: - Grattis på 50-årsdagen Aneeettteeeeeeh uuuh..snyft snyft fräääääs. De står liksom beredda med snorduken så fort det klingas i glasen.
Puh. Synd att man inte tog efter den andra sidan. De är mer: -Ehum. Grattis. På den bredaste av småländska dialekter. De kommer från Whästewhik. Whätt å whiktigt.
Tjock av banan i halsen / Rudan
Helt förstörd är jag. För en stund satt jag och lyssnade på "i wanna knooo-hoow, have you ever seen the rain comin' down on a sunny day" och lät tårarna falla som regnet i låten. Fan vad sorgligt. Har jag någonsin sett regn falla en solig dag? Neeeeheeeeej, buhuuuuu. Konstig man är. Ibland relaterar man till så himla konstiga saker. I samma veva som jag fyllde 18 blev jag plötsligt lättgråten. Jag kan inte minnas att jag innan dess gråtit mer än några få gånger sen jag var liten. Jag var lite som Fantomen, hårdare än de hårda. Emma var min Guran.
Men vid 18 började jag lipa titt som tätt. Slutet av Djungelboken - AS-sorgligt. Brothers in arms - Uuuuuh, så-å fiiiin. Sömnig - Det är så synd om mig för jag är trö-hö-hö-höööttt. Ja sådär kan det låta nuförtiden. Jättekonstigt. Tydligen är det så att jag har dragit mig på en släktgrej. Modrami nickade i samförstånd när jag berättade om det. Hon berättade att de vuxna i hennes släkt började böla så fort ett tal hölls på varje släktsammankomst och att hon och hennes kusiner tyckte det var så fjantigt. Nu står de där och bara: - Grattis på 50-årsdagen Aneeettteeeeeeh uuuh..snyft snyft fräääääs. De står liksom beredda med snorduken så fort det klingas i glasen.
Puh. Synd att man inte tog efter den andra sidan. De är mer: -Ehum. Grattis. På den bredaste av småländska dialekter. De kommer från Whästewhik. Whätt å whiktigt.
Tjock av banan i halsen / Rudan
Kommentarer
Postat av: Emma
Amen lejonkungen då!!! Jag kan bara inte se den. Disney-filmer i allmänhet är jävligt sorgliga. Mord, död, granatsplitter och krig är inget jag gråter för men ett litet tecknat djur som blir utstött de är inget jag kan se.
Postat av: linda
Lejonkungen är det sorgligaste jag vet! Får en klump i halsen bara jag tänker på det! Ärligt talat så har jag inte sett om den sen jag såg den när jag var 6 och grät floder. Ulla fick trösta mig och emil i flera veckor. Till slut tröttnade hon och sa: det är en dum film påhittad av dumma vuxna!
Trackback
