Rudans

Veeiäään hos Emma&Mange igår, som sagt. Matchen vanns så vi hade ytterligare något at fira. Fira det som firas bör. Plötsligt säger Mange: Vad har du där? Det ser skalligt ut! Han pekar på min skalp. Hans tonläge är faderligt orolig. Emma säger: Äh, det är bara en virvel. Håret som delat sig. Det går då upp för mig att mitt försök att dölja mitt uns flottiga hår i en tofs har misslyckats. Det var en jäkons kruka att få slängt i ansiktet. -Ooookej, jag har liiiiite flottigt hår. Det är inget värre än så. Jag har inte drabbats av skallighet. (Pinigt).

Idag kommer en sjundedel av familjen Rudan åter till skånska breddgrader. Gött. Gillar att ha'em hemma. Så jag kan fråga frågor bara äldre syskon kan svara på. Hur man gör för att hinka en folle på snabbaste sätt och hur man övervinner Bowser i SuperMario3.

I somras blev ett sår på min fot infekterat. Foten svullnade upp och jag kunde knappt gå. Jag tog mig till doktorn och han ordinerade sjukskrivning och bacilldödarmedicin. Eftersom Barry jobbade tillbringade jag min konvalescens hemma (hemmahemma). Det var 25 grader varmt ute men jag och lillebror satt inne och spelade SuperMario på 8-bitars i en vecka. SKITKUL! Sedan dess har han ibland klagat över att jag borde vara sjuk oftare.

Jag vill poängtera att foten blev större. Det där är bara början av crescendot. Tårna såg ut som prinskorvar till slut, SANT! Så att ni inte tror att jag är klen. Klojn. Nej, klenhet ligger inte mig för. Det faller mig icke i gomspenen. Möjligt att DjB inte skriver under på det, höhö.

 

Medömkanssökande / Rudan