2010 års lärdom
På tal om det senaste inlägget så kan jag här redovisa min största lärdom från 2010.
Träning är en liten del. Mathållning är en stor del.
Om jag tänkte såhär innan: Ät inte kakor, ät inte kakor, ät inte kakor men tre mackor med ost och marmelad går bra!
Då tänker jag såhär nu: Ät du en kaka.
Istället för att äta lite mer hela tiden så äter man lite mindre men kompenserar med till exempel en chokladbit. Kroppen acklimatiseras och plötsligt blir man lagom mätt hela tiden. Inte proppmätt. Efter ett tag har man vant sig vid att inte lägga upp ett risberg utan nöjer sig med en liten kulle. Och man kommer på att stekta haricots verts faktiskt är skitgott, godare än snabbmakaroner. Sedan, utan man vet ordet av, så stegar man upp på vågen några månader senare och spiralen uppåt har vänt neråt. Lite lite, inga enorma förändringar. Ytterligare några månader senare så plötsligt tar man på sig jeansen man hade i gymnasiet, utan skohorn till hjälp. Det ska tilläggas att jag har tränat minimalt lite under hösten, knappt en gång i veckan. DjB tränade som vanligt och för honom gick det således fortare. Jag blev i alla fall så förvånad för jag kände knappt någon skillnad matmässigt, men plötsligt så var jeansen inte plågsamma. Lustigt!
Hocken dau? /Rudan
Träning är en liten del. Mathållning är en stor del.
Om jag tänkte såhär innan: Ät inte kakor, ät inte kakor, ät inte kakor men tre mackor med ost och marmelad går bra!
Då tänker jag såhär nu: Ät du en kaka.
Istället för att äta lite mer hela tiden så äter man lite mindre men kompenserar med till exempel en chokladbit. Kroppen acklimatiseras och plötsligt blir man lagom mätt hela tiden. Inte proppmätt. Efter ett tag har man vant sig vid att inte lägga upp ett risberg utan nöjer sig med en liten kulle. Och man kommer på att stekta haricots verts faktiskt är skitgott, godare än snabbmakaroner. Sedan, utan man vet ordet av, så stegar man upp på vågen några månader senare och spiralen uppåt har vänt neråt. Lite lite, inga enorma förändringar. Ytterligare några månader senare så plötsligt tar man på sig jeansen man hade i gymnasiet, utan skohorn till hjälp. Det ska tilläggas att jag har tränat minimalt lite under hösten, knappt en gång i veckan. DjB tränade som vanligt och för honom gick det således fortare. Jag blev i alla fall så förvånad för jag kände knappt någon skillnad matmässigt, men plötsligt så var jeansen inte plågsamma. Lustigt!
Hocken dau? /Rudan
Kommentarer
Postat av: Ellen
Kul att vi uppdaterade ungefär samtidigt. Vi bidar vår tid Linda, det är det vi gör.
Trackback
