Världen är inte svartvit.

Det tror jag att vissa tror. Ont eller gott liksom. Smaskigt eller äckligt. Men nej, de allra flesta och det allra mesta är något mittemellan. Lite halvdant sådär.

Min farmor frågade mig hur det kändes med flytt och allt. Jag svarade att det var jotack, både bra och mindre bra. Fanns ju fördelar och nackdelar med allt. Då skrattade hon och sa att det påminde om henne själv. "Man blir aldrig sådär väldigt" sa hon och gestikulerade med armarna vad väldigt var för något. Det gjorde mig glad. Livet är inte så märkvärdigt, ibland är man glad och ibland mindre glad. För det mesta mittemellan. Allting behöver faktiskt inte vara ett ställningstagande.

För min del känns det inte som att jag gör aktiva val. Men inaktiva val är lika mycket val. Och dessutom något jag trivs med när jag sätter den sidan till. Sen hör det naturen till att vara lite missnöjd ibland och omvärdera de där valen. Men hade man inte varit det hade man ju inte utvecklats.

Min egen personliga utvecklig har gjort mig mer nyanserad, tror jag. Som tonåring var jag ganska svartvit, som de flesta tonåringar. Det har jag skrivit om tidigare. Då delades folk upp i D.I.H och inte D.I.H. Det mesta var ett ställningstagande, ajjemänn! Utan att ha tagit ställning för att ändra min inställning har mina erfarenheter alltså lett mig in på en mycket mindre kategorisk väg. Utav det drar jag slutsatsen att alla som är kategoriska är omogna.

Haha! Där lurade jag er allt! Det var ju väldigt kategoriskt att skriva så. Hihi! Men, hade man reflekterat mer över sin egen och andras tillvaro så hade det nog varit svårare för vissa att uttrycka sig som de gör.

Det för mig in på det här med Jante. Mycket möjligt att jag har skrivit om det innan, men alltså.. Varför får stackars Jante så mycket skit? Du skall icke tro att du är bättre än någon annan. Typ. Och nä, vem ska egentligen tro det? Ska man tvärtom, tro att man är bättre än andra? Det är ju lite oschysst. Jag vet ju inte vad andra har i bagaget. Vilka kunskaper och erfarenheter de besitter. Nej fyförhåen om man skulle blivit ett sådant självgott typaskåp. Eller ännu värre; haft ett sådant typaskåp om svängradien. Eller det värsta; det har man ju ibland!

Ett vanligt skåp / Rudan

Kommentarer
Postat av: Emma

Så träffande! Så rätt!

2011-10-19 @ 13:41:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0