Rudans

Vi rullade upp för uppfarten till föräldrahemmami och sjöng av hjärtans lust med i en Magnus Uggla-slagdänga. Sen skrattade jag. Här kommer min lillebrors töntiga syster och hennes töntiga pojkvän i deras Volvo Combi och sjunger Magnus Uggla som om vore det -95. Härliga tider. -95. Aah. Minns discot i Vesljungas bygdegård, kan det ha varit -97? Magnus Ugglas nya gick varm. Nitar och läder sjöng vi. Svängiga låtar det där. Emma sprang runt med sin nyinköpta "Liebe ist sich einander warm zu knuddeln"-kudde (ja, den med en bild på ett naket par som kramades och ett fönster som det snöade utanför). -Feeeiääään kodde du haar, sa jag avundsjukt och de vuxna skruvade lite på sig. Ja, nä, jag vet inte riktigt vad som hände mer än att Pom Pom var den bästa partylåten ever på den tiden.

På tal om snor. En gång på Pulsen kände jag att en kråka killade lite i snoken. Jag försökte oförmärkt pilla bort den men det visade sig vara en lång och kletig historia som jag inte kunde rulla ihop till en boll utan att snora ner hela handen. Så jag gjorde vad en händig kvinna gör i sådana lägen och torkade av kråkan på den där gardinen som hängde för glasrutorna som skilde dansgolvet ifrån cafét. Jag klämde alltså fast snoret mellan glaset och gardinen. Än idag undrar jag om någon såg det. Särskilt kul hade det varit om någon såg det från andra sidan glaset. En liten tioårshand som smyger in och smetar av en snorlobba utav rang och sedan limmar fast tyget i det. Kanske inte så konstigt att jag aldrig fick dansa med någon under tryckarna.

Vårdande / Rudan